Ytligheter

Det är inte klokt vad stökigt det kan bli på alla mina ytor, och jag börjar inse att det där är nog en av mina absolut sämsta sidor. Jag är urkass på att röja på ytan, och det blir högar av allt möjligt skrot överallt, som ackumuleras vecka efter vecka, tills jag till slut får nog och tar tag i det. En sån dag blev det i dag. Nå, några stordåd är det inte direkt frågan om, och jag har inte på långa vägar rensat bort allt som belamrar mina ytor, men några av köksbänkarna har åtminstone fått se dagsljus igen. Men jag önskar verkligen att jag kunde bli av med det där problemet på något sätt…fast det hjälper ju inte att de övriga invånarna är sju resor värre än mig i den frågan, och helt sonika även dumpar sopor och skräp där de råkar befinna sig, men aldrig någonsin behäftas med någon som helst känsla av ‘det här borde jag ta rätt på’.

Jo, jag vet, jag borde vara hårdare på dem, borde säga ifrån, skälla, slå näven i bordet och allt det där. Ibland gör jag det också. Det brukar hålla i sig i ungefär en halvtimme, sen har de glömt bort det igen. Och ärligt talat – jag tycker ju själv det är så dyngdrygt med allt sånt där, så jag vill ju definitivt inte behöva lägga tid och möda på att skälla på någon annan att ta rätt på deras skit UTÖVER att jag ofrånkomligen måste röja upp i allt annat (återvinning och allt sånt jox i synnerhet i köket, och det som ska handdiskas, som alltid ackumuleras, och så alla mönsterpapper och idéer och böcker och allt annat som ständigt belamrar vardagsrumsbordet osv osv). Nej, det känns enklare att ge fan i att inte ha folk på besök, och att helt enkelt vänta in att ungdomarna flyttar hemifrån. Don’t get me wrong – jag älskar mina barn, men det finns stunder då jag har våta drömmar om att kunna få göra bara den mat som jag gillar, bara behöva tvätta mina kläder, kunna gå näck om jag vill (okej, tveksamt om jag kommer vara sugen på just det, men i teorin i alla fall), och allt sånt där som är så mycket enklare när man är helt själv.

De där sistnämnda sakerna är för övrigt ett tungt vägande skäl till att jag aldrig vill dejta någon igen. Nu börjar ju ungdomarna äntligen växa på sig och flyttar väl hemifrån förr eller senare, och då vill jag då fasen inte ha en karl boendes som måste tas om hand på samma sätt så länge han/jag lever. Jag ryser vid tanken. Och ja, det är fullt möjligt att det finns karlar där ute som FAKTISKT tar hand om hälften av allt som ska göras, som inte tjatar om uppmärksamhet hela tiden och som själv klarar av att starta tvättmaskinen – jag har bara inte sett till dem i någon större utsträckning. Eller jo, de har väl klarat av att starta tvättmaskinen, allihop, när jag tänker efter, men det tycks ha varit en funktion som upphörde att fungera ungefär i samma ögonblick som våra tandborstar började bo i samma badrum.

Hur som helst, nu var det inte relationer jag tänkte skriva om i dag. Jag tänkte väl mest bara skriva några rader om dagen som varit, även om den inte varit superspännande alls. Det har regnat så gott som hela dagen, och nu i kväll/natt är det lite blåsigt också. Fint väder ute att vara inne i, med andra ord. Och det är precis vad jag har gjort. Varit inne, alltså.

Det har även varit svenska nationaldagen, så jag har bakat och fixat en del fika i den anledning, som jag brukar göra. Middagen blev köpeköttbullar, eftersom det är något av det svenskaste jag vet om, och ett av mina allra första svenska doftminnen. Det kommer från när jag fick min lägenhet i Eskilstuna första gången jag flyttade till Sverige, på Lagrådsgatan. Jag minns så väl doften av stekta köttbullar i trappuppgången. Och jag minns även doften av trappuppgången, som jag sedan upplevt gång efter gång i svenska hyreshus. Jag vet inte vad det är för doft egentligen, men den finns bara i de svenska trappuppgångarna, och ingen annanstans.

En annan sak jag minns är paret mitt emot, där han brukade spöa upp henne. Jag kunde höra henne skrika och barnen gråta, och vi grannar ringde polisen som fick komma och styra upp det hela. Jag hoppas de gick isär sen och skildes.

Köpeköttbullar på nationaldagen. Och det slår mig nu att jag serverade nästan samma sak på norska nationaldagen, fast då var det kjøttkaker. 😀
I dag blev det köttbullar i gräddsås.
Lite fräscha grönsaker hör till. Det är inte ofta jag äter mat som det inte är åtminstone färsk gurka till.
Nationaldagstårta i långpannan.
Den blev ganska god, faktiskt. 🙂
Citronmelissen kunde jag bara kliva ut och plocka. Så nice! Längtar efter att våra egna jordgubbar ska bli klara också, så jag slipper köpa.
Jag gjorde i ordning vattenmelon, jordgubbar, godis och smällare också. Ska det vara, så ska det vara.

Tiden har en tendens att bara flyga förbi när jag börjar greja på det där sättet i köket, så även i dag. Jag tyckte dagen bara flög förbi och att jag inte alls gjorde så mycket. Det blev mest bara bakat och matlagning, och så handlade jag en sväng. Men annars har jag mest bara suttit i soffan och stickat, tycker jag.

Det var uppehåll i regnet när jag handlade, men mer var på väg, och på hemvägen började det regna igen.
Minns ni de stickade kaninerna? Nu har jag fått för mig att de måste ju få varsin longjohn innan vintern, så nu håller jag på att sticka det. Komplett med lucka för rumpan och allting. 😛

Jag lyxade till det med ett glas alkoholfritt vin också i kväll, och passade på att titta på Ad Astra, som jag längtat efter att se. 🙂

Äntligen ett alkoholfritt vin värt namnet! Detta är Leitz Einz Zwei Zero.

Ja, det var i grova drag allt som hände i dag, tror jag. Det blev helt enkelt inte mer spännande än så i dag. Men det är ju faktiskt helt okej. 🙂
Nå, nu får det nog bli lite skönhetssömn, känner jag. Vi ses i morgon!

Dagens wuuuut?:
Jag har fått hur mycket vätska som helst i benen, och begriper inte vad det beror på. Hela eftermiddagen och kvällen har det känts riktigt obehagligt. Jag kan ibland få en del extra vätska i kroppen bara ändå liksom, men så här mycket har jag inte varit med om sedan mina graviditeter. Wtf??

4 kommentarer

  1. Åh. Plötslig Vätska i benen i kombo med den där trötthetskänslan…jag hade kollat hjärtat( typ omedelbums) om jag skall vara ärlig ❤
    Här varit med om samma för massa år sen…

    1. Author

      Tanken har slagit mig med, faktiskt. Dock är det ju bara benen som är påverkade hela tiden, vilket jag tycker är lite konstigt. Vore det hjärtat skulle jag ju känna mig trött i hela kroppen, inte bara benen. Inbillar jag mig i alla fall. Men jag ska i alla fall hålla koll på det. 🙂

      1. Ja jag blev inlagd i tre dygn på hjärtavdelningen med sladdar och dosa innan de hade tappat mig på allt vätska. Mina ben var som timmerstockar men ingenting ovanför.

        1. Author

          Oj! Så illa har jag det inte, som tur är, det känns mest bara ovanpå fötterna liksom. Huden känns liksom lite stramare där, fast egentligen är den inte det heller. Och i dag är det bara vänster ben jag har den där känslan i, och inte alls lika jobbigt som i går. Jag gjorde några squats i dag, och det hjälpte faktiskt, så jag vetisjutton vad det här kan vara. Samtidigt känner jag mig ur slag i dag, som om jag dragit på mig en ordentlig förkylning som kommer bryta ut när som helst, utan att jag för den sakens skull är minsta lilla sjuk. 16-åringen är också kass i dag, och har mått illa och varit supertrött sedan vi tog den där skogspromenaden här om dagen. Så jag börjar undra om vi typ blev bitna av nånting (även fast ingen av oss hittar några bett alls) som vi reagerar på, eller om vi blev smittade av något tidigare på dagen, när vi handlade tillsammans.

          Jag vet inte, jag, det hela är mest bara märkligt. Men jag håller koll på det, så får vi se vad det blir av det hela.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *