Vardag

Så var vardagen tillbaka efter påsklovet. Eller åtminstone någorlunda vardag. För 14-åringens del innebar det återgång till skolan, vilket gick bra. För 16-åringens del har vi inte hört något mer i dag, och för 25-åringen och mig har det varit som vanligt. Jag var inte bokad på jobb i dag, och blev inte bokad för i morgon före kl 17, så jag kommer inte jobba då heller. Det innebär två inkomstlösa veckor så här långt i april… Inte bra, men det finns ju inte så mycket att göra åt det heller. Min ork ligger på en nivå där jag som mest klarar av vak på sjukhuset just nu, och det enda inbokade passet jag hade avbokade vi, eftersom patienten blev såpass pigg att han kunde åka hem till påsk istället. Att jobba inom äldrevården fungerar däremot inte alls just nu. Det är som om det lilla jag har av energi bara rinner rakt ur mig redan vid tanken, och jag anar att jag kommer få säga ifrån ganska snart och helt enkelt bara hoppas på att det blir fler pass på sjukhuset framöver, även om det varit väldigt dött nu i början av april.

I går dök jag i säng strax efter 23 och vaknade faktiskt ganska utvilad tio i sju, bara tio minuter innan väckarklockan skulle ringa. Alltid lika skönt när man vaknar av sig själv innan larmet går, det ger en SÅ mycket bättre start på dagen.

Jag klev upp och gjorde 14-åringen sällskap, som hade vaknat 01:20, som jag anade. Han var dock på bra humör, det var inga protester kring att åka till skolan, och han hade både duschat, ätit och gjort sig en stor mugg cappuccino att inleda dagen på. Vi surrade lite om allt möjligt medan jag vaknade till, sedan skjutsade jag honom till skolan. Skoldagen gick som sagt bra, men han äter inte lunch om dagarna. Han vet inte vem han ska sitta med, han känner inte riktigt någon, och går istället undan och sitter för sig själv och väntar in nästa lektion istället. Jag har pratat med skolan om det här, men ska ta upp det igen. De måste hjälpa till så att han kommer in i bland klasskamraterna, så att han inte hamnar utanför så fort lektionerna är över och det blir rast eller lunch.

Han slutade tidigt i dag, och när sista lektionen dessutom hade utgått, så kunde jag hämta honom redan kl 13. Då hade jag spenderat förmiddagen med att tejpa och klippa ut ett mönster på damboxers, som jag sedan klippte ut och började sy ihop. Mönstret var väl inte direkt det bästa jag jobbat med, och det stämde inte riktigt heller. Det fattades liksom tyg motsvarande 1/3 av insidan på benet när man klippte ut efter anvisningarna, så jag fick klippa ut mer tyg och lägga i på de ställena på båda benen. Mönstret var gjort även för trosor, och jag tror mönsterskaparen helt enkelt hade förlängt sidostyckerna i sitt ritprogram när hon skulle göra boxers med långa ben, och glömt bort att det ju då måste läggas till en bit tyg från grenen och ner. Hon hade liksom bara förlängt resten av benet och glömt bort insidan. Men jaja, jag löste det, och även om de inte precis är snygga (jag sydde dem i något grått stretchtyg jag hade låg och skräpade bara, för att testa hur de blev), så är de grymt sköna att ha på.

Efter lite strul med min bank (de passade så lägligt på att få tekniskt fel precis när jag skulle hämta 14-åringen och handla på vägen), så lyckades jag även få handlat innan vi åkte hem, och kunde börja tina kyckling till middagen i god tid i dag. Disken blev också klar strax efter att jag kom hem från affären och hämtning av grabben, så det kändes som jag hade eoner av tid i dag, och jag kände mig fortfarande hyfsat pigg i alla fall. 14-åringen valde att hänga med mig efter skolan, så jag prioriterade det före en massa annat jox. Jag hjälpte honom att stämma hans gitalele (han stämde själv med hjälp av sin keyboard, men jag fick vara öron och säga när det lät rätt), sedan övade han på att spela i ett par timmar.

14-åringen googlar fram låtar på sin mobil, som han övar på att spela.

Själv passade jag på att montera kragen på boho-koftan, och börja sticka fickorna till den medan vi satt där.

Plasttandpetare – guds gåva till stickare vid montering. 😉

Det blev middag tidigare än vi brukar i dag, maten var klar redan kl 17 (normalt sett äter vi någon gång mellan 18 och 19, men ibland blir den 20 också). Efter det var det som om allt av ork bara rann ur mig. Jag blev vansinnigt trött, och fick verkligen kämpa för att inte bara tippa omkull och toksomna på soffan efter maten. Fastän jag haft en lugn dag och sovit gott natten till i dag. Jag var så mördande trött att man skulle kunna tro jag var den som hade klivit upp 01:20, och att jag hade sprungit ett maraton ovanpå det. Vid 19-tiden tog jag ett långt bad och läste lite, och jag klev inte ur badet förrän efter en dryg timme. Då fick jag huvudvärk, i tillägg till tröttheten, vad nu det skulle vara bra för.

I morse tyckte jag förresten för en liten stund jag var skrovlig i halsen igen, och snuvig är jag ju jämt, i och med min kroniska rinit. Men det finns stunder då jag undrar om den här förlamande tröttheten jag drabbats av nu och då på sistone beror på om jag i själva verket dragit på mig corona ovanpå det här förbenade utmattningssyndromet. Antagligen inte. Men det är inte utan att man undrar ibland.

Nu har jag kastat in lite Alvedom och Ipren i limpkrossen och väntar på att de ska börja verka. En del av mig skulle helst vilja hoppa i säng redan nu, fastän klockan bara är 22, men jag vet inte. Jag har ju inte ens lyckats förlika mig med att jag fått lägga mig vid 23 om kvällarna på sistone, så att lägga sig redan vid 22 känns ju lite som att lägga sig direkt efter att barnprogrammen tagit slut för kvällen. 😛 Jag skulle faktiskt vilja sitta uppe och sticka en stund. Men samtidigt är jag inte säker på om jag orkar, så trött är jag just nu. Galet.

Jag kanske har drabbats av någon sorts sömnsjuka? 😛 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *