Vanilj-Ola & random söndag

I dag skulle jag skriva ‘vaniljcola’ på shoppinglistan, och blev autocorrectad till ‘vanilj Ola’. Jag har så många frågor nu. VEM är Vanilj-Ola?? 😂

I fredags hittade jag en karl från lokala elbolaget på garagebacken. Tydligen är grannhuset bakom mig också kopplad till elplinten som står där, och de hade ringt in och meddelat att deras spis inte fungerade. Det hade gått en fas där, enligt honom, och nu hade han bytt säkringen. Nu skulle saker och ting fungera bättre även hos mig, menade han. Exakt på vilket sätt lyckades ingen av oss få rätsida på, eftersom jag inte saknat el på annat sätt än att mitt hus är underdimensionerat rent generellt, som gamla hus ju ofta är i förhållande till dagens elkonsumtion.

Jag använde ugnen i fredags kväll, som fungerade precis som vanligt, och tänkte inte mer på det hela. Tills i dag, när jag för första gången sedan i torsdags skulle använda spisen för att koka en panna kaffe, och upptäcker att nu är det min spis som inte fungerar. Efter 40 minuter är plattorna bara ljumna och något kaffe lär det ju inte bli kokat. Tur då att man råkar ha en sprillans ny kokplatta ståendes, tänkt att användas vid garnfärgning. Och elbolaget lär ju få komma ut i morgon och förklara vad de egentligen gjorde i fredags, och åtgärda problemet. Eller också får väl grannen och jag inleda någon form av delad vårdnad och umgängesrätt över snöret som förser våra spisar med el… 🙄

Det blev kaffe till sist.

Annars då? Tja, min kropp har ju en och annan synpunkt i dag på de senaste dagarnas olympiska övningar i trädgården. Dock inte så farligt som jag trodde det skulle vara – med ett mycket kännbart undantag:

Precis DÄR är jag vansinnigt öm och det gör skitont varje gång jag behöver använda den delen av handflatan. Och vet ni, det gör man faktiskt PRECIS HELA TIDEN, har jag upptäckt i dag. AJJE! 😂

14-åringen, som varit arg i över ett dygn, var glad igen i dag, och dök plötsligt upp och spontankramade mig. Mysigt! Sedan pep han iväg upp på sitt rum igen, för att spela onlinespel med kompisar. Det gick inte så bra… När jag kom upp och skulle hänga tvätt på övervåningen lite senare, så hör jag hur han grälar högljutt med de andra (jag hör dock bara honom, för han har hörlurar på), och är förtvivlad, förbannad och jätteledsen. Det verkar som att han blir anklagad för något han påstås ha gjort i spelet, som han tvärnekar till. Jag avvaktar och låter honom hantera det själv, och när han tystnar knackar jag på. Då är han arg och ledsen och tårarna rinner. Jag vet att det är känsligt just nu, att om jag säger fel sak så kan han vända all ilska, frustration och ledsenhet mot mig istället. Men i dag lyckas jag, jag säger rätt saker och det blir bra, och det slutar med att han lite senare kommer ner och hänger med mig medan vi äter köpepizza (typ den enda mat jag kan tillverka utan fungerande spis) och tittar på ‘One-punch man‘, som är något av det mest bisarra jag sett någonsin, tror jag.

‘One-punch man’.

Det blev en fin eftermiddag tillsammans i alla fall, och det känns skönt att vi inte skavde mot varandra i dag. Jag har så svårt med det, blir jätteledsen och gråter halva natten efteråt när det händer. Jag rår inte för det. Och så undrar jag ibland om andra tonårsföräldrar har det likadant, eller om det bara är jag… För det här är något INGEN pratar om, annat än i generella ordalag och om “jobbiga tonåringar” och så. Men vi pratar aldrig öppet om hur det känns och vad som händer, och kanske borde vi göra det mer? Jag vet inte. Jag funderar på att skriva en bok om det, att sätta alla de där känslorna på pränt helt enkelt. Kanske finns det någon mer där ute som också blir lite skör när tillvaron skaver både för och med tonåringarna, och som behöver känna att man inte är själv om det? Vi får se. Jag skrev i alla fall ner lite i går, och det blev faktiskt riktigt bra, tycker jag. Kanske finns det en bok i det där i framtiden.

I dag skulle jag mest bara vila, sy, sticka, baka äppelpaj och köra lite tvätt och kanske torka över ett golv eller två. För all del har jag gjort det mesta av det, undantaget att sy och att torka golv, men det känns ändå som att dagen bara försvann. Jag skulle ju titta på min favoritpodcast på YouTube; Grocery Girls, men har bara hunnit se en halvtimme av deras senaste tvåtimmarsavsnitt, och nu kommer jag inte hinna se klart det ens i dag. Märkligt hur en dag kan försvinna så snabbt!

Smulpajer.

På tal om YouTube, så har jag påbörjat en liten serie om min trädgård och vad jag odlar och så i år. Jag hoppas på en fin vår och sommar, och att inspirationen och engagemanget håller i sig hela vägen igenom, så att jag har något att filma varje vecka ända fram till i höst, när jag skördar det allra sista i början av oktober. Tänk vilket kul tidsdokument att ha i framtiden i så fall!

Senaste avsnittet, nr 2 i raden så här långt, som jag laddade upp i kväll. Och nästa söndag kommer avsnitt nr 3. 🙂

Nej, nu håller jag på att gäspa käkarna ur led här. Helt klart dags att vattna alla växter och tvätta ansiktet, sen får det nog vara sängdags. G’natt!

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *