Välbehövligt

I går var jag orimligt trött. Fastän jag hade sovit helt okej på natten. En märklig sorts trötthet, dessutom, som mest av allt gav sig till känna i form av en miljon gäspningar hela dagen och extremt trötta ben.

Det där med benen var egentligen värst. Det var så skumt, jag kunde liksom gå 20-30 meter, sen var jag så slut i benen att jag kände att om jag inte vände tillbaka till bilen ögonaböj, så skulle jag inte orka gå hela vägen tillbaka. Och inte ont heller, typ träningsvärk eller så, utan bara den där förlamande tröttheten som liksom bara satt i benen.

Det blev helt enkelt inga större stordåd i går, utan en snabb sväng till lilla staden bara, lite handlande och lite matfix, och så fick det vara bra så. Och 00:20 låg jag i sängen redo för karatesömn, vilket är en aning tidigt för att vara jag. Men jag kände verkligen att jag behövde sova och vila så mycket som möjligt, för jag var liksom bara helt kaputt. Och sov gjorde jag. Herrejisses, vad jag sov. Vaknade till ett par gånger och var uppe på toa och så, sen tillbaka till sängen och fortsätta sova. Så höll jag på till 10:30 ungefär, när jag vaknade för tredje gången. Men kliva upp var det inte tal om, utan jag låg faktiskt kvar i sängen och vilade ända fram till 11:45(!). SÅ välbehövligt! Inte minst eftersom jag blev bokad på jobb även i dag. Fast hade det inte varit för att jag skulle jobba och därmed behövde kliva upp och göra lunchmiddag (dvs, jag gör middagen vid lunchdags istället) och sedan åka och jobba, så hade jag nog kunnat legat kvar i sängen i ytterligare ett par timmar.

Jag fick i alla fall köpt lavendelfrön i går. Och hinkar för att göra nässelgödning. Fast de var inte så mycket att ta bild på. 😛

Det blev som sagt matsnickrande i stort sett på en gång när jag klev upp, och sedan hoppa i kläderna och åka till jobbet. När jag kom dit fick jag sitta hos samma patient som i förrgår, som i dag var betydligt mycket piggare. Roligt att se! Samtidigt blev det så att han fick åka hem när jag bara hade jobbat en timme och en kvart, så jag blev liksom utan patient istället. Sköterskorna ville absolut att jag skulle vara kvar ändå, så det gjorde jag, och jag fick hjälpa till lite här och var på avdelningen. Det var rätt bra faktiskt, inte minst för att de flyttade till en annan våning för några veckor sedan, och ingen vet var nånting finns. Så i dag fick jag tillfälle att bekanta mig mer med den nya avdelningen, alla rutiner och alla som jobbade. Riktigt bra! 🙂 Det blev till och med en halvtimme övertid.

Nu är jag hemma igen sedan 1½ timme, och jag har vilat lite, kollat mejlen (fortfarande inga leveransbesked vare sig på krukor eller sättpotatis…), ätit några ostmackor med gurka och örtsalt, och jag känner verkligen, verkligen att det där med att krypa ner i sängen igen är precis vad jag ska göra nu närmast. Fastän det bara är 12 timmar sedan jag klev upp och jag har haft ett riktigt lugnt och skönt jobbpass. Men eftersom jag försöker bli duktigare på att lyssna på kroppen, så får det bli sovdags nu.

Jag var vrålhungrig när jag kom hem. Ostmackor med gurka och örtsalt to the rescue! 😉

Håll gärna en tumme för att jag får både potatisar och nya krukor i morgon (tomaterna behöver AKUT planteras om). 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *