Utvilad

Heh. Jag måste verkligen ha sovit på allvar i natt, eftersom min Polar-klocka tycker att jag har sovit nästan 18 timmar. 😳😱

Lite märkligt är det dock, eftersom jag inte hade på mig klockan så länge…det var nog snarare 12 timmar, på ett ungefär. Och jag sov inte alla de timmarna heller. Först låg jag och läste i en dryg timme, sedan låg jag och myste under täcket i typ en timme till, så klockan var faktiskt över 3 i natt innan jag till sist somnade. Sedan vaknade jag typ vid 9:30 och tänkte att det var ju en bra tid att vakna på, för då skulle jag hinna med mycket i dag. Även om det innebar ett visst sömnunderskott. Det var det sista jag kom ihåg, och nästa gång jag tittade på klockan så var den nästan 12:45 på dagen…host. 😛

Men hur vi än räknar här, så har jag sovit max 8½ timme i natt, så varför min Polar tycker det var dubbelt så länge förstår jag inte riktigt. Råkade jag trilla ner i ett svart hål som gled genom sovrummet någon gång under morgonen? Vem vet. Men utsövd kände jag mig onekligen när jag vaknade, haha.

På tal om sömn, så har sänggåendet på sistone varit mysigare än det varit på länge. Jag har riktigt kallt i mitt sovrum, och älskar att dra på mig en favoritpyjamas och tjocka raggsockor, och krypa under täcket och de tunga mormorsrutorna, tända ljusslingan i huvudänden av min säng och lampan på nattduksbordet, och läsa i en timme eller så innan jag försöker sova. Och även om många tycks tro att om man är en singelkvinna så gör man inget annat än att längta och trängta efter sällskap i sängen, vare sig det handlar om närhet eller sex, så är det inte alls fallet. Att gå och lägga sig var något jag i stort sett alltid upplevde som en plåga i mina relationer, eftersom det var så förknippat med saker jag inte ville. Sex jag inte ville ha, krav om att jag skulle lägga mig när de gjorde det eftersom de inte ville somna ensamma, krav om att man skulle vara tillgänglig för dem på deras villkor. Jag hatade det, och gjorde allt för att kunna vara uppe längre än dem, så att de skulle ha somnat innan jag kröp i säng. Men sedan jag blev singel har sänggåendet varit en positiv upplevelse, och tanken på att behöva dela säng med någon annan igen har inte varit en positiv tanke. Tvärt om. Jag njuter fortfarande av att få lägga mig ensam varje kväll, trots att jag varit i huvudsak singel och sovit ensam så gott som alla nätter sedan 12 år tillbaka.

Favoritpyjamasen på och redo att läsa en stund.

Nå, nog om detta. Min dag i dag började alltså en smula sent, vilket innebar att jag hade begränsat med tid för att hinna filma dagens Vlogtober, eftersom jag bara använder dagsljus när jag filmar och det börjar bli lite brist på sådant nu. I synnerhet när man vaknar efter lunch, typ… 😛 Samtidigt är jag nu inne på de sista dagarna av Vlogtober, och det är hög tid att bestämma vad jag ska göra vidare med min YouTube-kanal. Jag har gjort mängder av research under oktober och har en massa idéer, men det är hög tid att sammanställa och fatta beslut om vilken riktning jag ska satsa på härnäst. Så trots att dagsljuset snabbt rann iväg i dag, så lyxade jag till det med ett långt, varmt, bubbligt bad i lugn och ro. Jag tände ljus och allting, och tog mig en ordentlig funderare på vad som skulle bli nästa steg, och bestämde att jag ska berätta min historia. Inte allt på en gång, utan episodvis. Och skälet till att jag vill göra det är att jag har själv upptäckt hur värdefullt det kan vara att ta del av andras historier när man själv går igenom något jobbigt, att det kan ge både hopp och lite extra styrka när man behöver det. Ibland gör det mycket bara att se att andra tagit sig igenom svårigheter i livet, även om det kanske inte alls är samma svårigheter som man själv varit med om. Och jag har inte alltid varit så bra på att prata om allt som hänt mig. Jag betar liksom av mina svårigheter och sedan finns de inte mer. De är avslutade kapitel. Men tänk om någon annan skulle ha glädje av att höra om de sakerna, på samma sätt som jag tar med mig mycket av att ta del av andra människors historia? Tänk om jag kunde hjälpa bara en enda annan människa där ute? Ge någon lite inspiration eller lite jävlar anamma eller vad som helst som bidrar till att de tar sig igenom något svårt? Tänk om…?

Jag landade i att jag ska göra just det, med början nu på fredag. Min historia, utan filter och försköningar. The true story, så som jag upplevt den. Jag tror det kan vara nyttigt för mig med att sätta ord på alla de där sakerna igen, för mycket av det har jag inte pratat om på flera år, och de flesta av mina vänner har inte en aning om vad jag varit med om.

Jag skyndade mig att filma dagens Vlogtober, editera den och få igång renderingen, sedan ställde jag mig i köket och snickrade våfflor. Fattigmat, men så är jag rätt fattig just nu. Näringsvärdet är ju därefter också, men det kan ju samtidigt vara rätt gott. Och jag är SÅ glad att jag investerade i ett nytt våffeljärn för 1½ år sedan (jag har förvisso ett belgiskt våffeljärn också, men jag tycker den smeten är så bökig att göra), och då köpte ett som gräddar två våfflor åt gången. Dessutom hade vi brunost hemma också – hurra! Norska våfflor SKA ätas med lite smör och brunost på. Fast det går bra med jordgubbssylt också.

Våfflor!

I dag berättade jag för barnen om hur vi när jag var liten även serverade våfflor med smör och socker på. Jag trodde de skulle bli alldeles förfärade över tanken, men icke. Så jag ställde fram en skål med socker också, ifall någon ville prova, och det gick verkligen hem! Jag blev ju tvungen att testa själv också, för jag har inte ätit det på över 35 år. Jag tyckte aldrig om just det. Jag har alltid föredragit brunosten och jordgubbssylten. Men i dag testade jag, och det var faktiskt bättre än jag mindes det. Antagligen tog jag mindre socker än vad som oftast blev mig serverad den gången, för jag minns det som att det knastrade något alldeles förskräckligt mellan tänderna när man tuggade. Nu var de dessutom alldeles nygjorda och så varma att både smör och socker smälte på en gång. Det blev mer som pannkaka med socker på.

Ja, det var i stort sett min dag så här långt. Jag har försökt jobba lite, men i dag har jag haft svårt att få fram nya tasks hos den uppdragsgivare jag jobbar mest åt just nu. Väry annoying, det gör det sjukt svårt att planera sitt jobb. Jag måste verkligen få fart på mina egna projekt, så att jag slipper vara prisgiven såna här uppdrag. Samtidigt är det lärorikt, jag får mycket gratis lärdom kring hur annonser värderas i våra två största sökmotorer, vilket jag så klart kommer ha nytta av när jag bygger min egen kanal. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *