Trött och stökig weekend

I går var jag alldeles för trött för att orka blogga. Veckan tog ut sin rätt på alla sätt och vis, och ovanpå det blev jag lite kass i magen och mådde lite sisådär under dagen. Det blev inte alls lika många knop gjorda som jag hade tänkt, vilket var minst sagt retfullt. Jag hade liksom spetsat in mig på att få undan en massa hemmasysslor den här helgen, innan jag själv ska börja plugga också. Men men, tänkte jag, jag har ju fortfarande lördag och söndag på mig i alla fall.

16-åringen hade en lektion på morgonen och en på eftermiddagen, så han åkte själv tåg och buss till och från den första lektionen, och så hade vi bestämt att jag skulle skjutsa till den sista, och passa på att handla och fixa ett par ärenden under de 45 minuterna lektionerna pågick. Sagt och gjort – medan han var på skolan, så passade jag på att smita in på Dollar store och köpa på mig några små canvas som ska ligga i ett av deras adventskalenderpaket, och sedan åkte jag till en större Ica-affär som jag aldrig varit på förut. Den var ganska mycket större än båda mina närmaste Ica-butiker, men jag hann inte spana så mycket på vad de hade eftersom jag hade en tid att passa.

Jag hann klart med allt mitt precis lagom till att 16-åringen var klar, och det var två rätt trötta själar som vände hemåt för att sladda in i fredagskvällen och njuta av ett par lediga dagar. För min del har så klart kalenderpaket och julklappar stått på agendan, men jag fick även hem ett par nystan svart Rauma finullgarn, som jag har tänkt ska användas för att designa vantar av. Jag bygger sakta men säkert upp ett litet lager av alla möjliga färger av det garnet, och tanken är dels att jag ska göra nya vantdesigns under den kommande vintern, men även att jag ska titta på att sticka mina Stockholmsvantar och Örebrovantar i det garnet också. Originalen är gjorda i Östergötlands Visjögarn, som är ett fantastiskt garn, men jag vill gärna kunna ge olika alternativ i mina mönster, så att det inte bara är dyra lyxgarner hela tiden. Jag vill att även den som har en smal plånbok ska kunna sticka ett par av mina vantar, om de vill, och första alternativet jag ska utforska är alltså Raumas finullgarn. Sedan skulle jag vilja hitta ytterligare ett alternativ som är ännu billigare, som jag kan ge som exempel. Stickning ska vara för alla, tycker jag, och man ska inte känna att man inte kan göra ett visst projekt för att man inte har råd att använda exakt det garnet som designern använt. Och garnsnobberi gillar jag INTE.

Ytterligare ett tillskott i Rauma-lådan i garnhyllan. I vinter blir det vantproduktion galore! 🙂

Jag vet inte riktigt vad som hände med gårdagskvällen… Det känns som att den bara gick upp i rök, och det enda jag minns är att jag tittade på en stickpodcast, gjorde färdigt ett par stickade tofflor som 16-åringen ska få i sin adventskalender, och att jag knorrade lite över att 14-åringen tjorvade och vägrade äta i går. Och så minns jag att jag var sjukt trött och att jag ramlade i säng typ tjugo över tolv.

Adventskalendertofflor åt 16-åringen.

Dagen i dag kunde definitivt ha börjat bättre. Eller egentligen började den alldeles utmärkt, med att jag vaknade ur en rätt så trevlig dröm och kände mig hyfsat utvilad. Men sen gick det fort utför. 14-åringen hade så klart sumpat möjligheten att vända dygnet rätt i torsdags, när han vaknade kl 10 på förmiddagen och hade sovit typ 8 timmar i alla fall, och därför borde kunna vända dygnet rätt utan större problem. Istället utnyttjade han sin förmåga att hålla sig vaken länge så att han var vaken större delen av natten till i går, och därför var helt omöjlig att väcka kl 9, som var vår plan. Jag väckte på honom med 20-30 minuters mellanrum från kl 9 till 12, då han tydligen ledsnade och klev upp från soffan han envisas med att sova på, och helt sonika gick upp på sitt rum och fortsatte sova resten av dagen. Jag ska ärligt erkänna att jag helt enkelt gav upp då och tänkte att han får stå sitt kast på måndag, när skolan börjar, för det där tror jag inte alls handlade om att han inte kunde somna natten till i går, utan snarare att han inte ville.

Självklart var han vaken hela natten till i dag också, och hade dessutom inte ätit något alls på hela natten. Så när jag klev upp till det, så ruttnade jag rätt rejält och sa ifrån på skarpen. Han påstod att han inte alls var hungrig, medan jag ifrågasatte varför han i så fall hade flera stycken stora glas framför sig på bordet som uppenbart innehållit väldigt söta drycker, både O’boy och kaffe med kaffesirap och grädde. Om man inte får lågt blodsocker, så sätter man helt enkelt inte i sig så mycket söta drycker, tyckte jag. Jag upplyste honom även om vad jag tyckte om att han slarvar med både mat och sömn nu, så nära inpå att han ska återgå till skolan, och att han måste ha vett nog att förstå vilka möjligheter vi alla slagit knut på oss för att erbjuda honom, och att han måste ta tillvara det. Att slarva med mat och sömn så att man inte orkar med skolan i det här läget är INTE okej.

Som väntat var mina inpass i frågan inte alls välkomna, och det slutade med fullt världskrig. Djävlar, vad arg jag var! Men är det något jag har svårt för, så är det regelrätta dumheter, och hans beteende just nu har jag svårt att förklara på annat sätt. Okej, han har precis börjat med en ny medicin och visst kan den påverka till det sämre inledningsvis, men den påverkar INTE ens IQ och förmågan att dra slutsatser. Och om man vet att man ska vara på plats i skolan kl 8 måndag morgon för att lära sig en massa saker, så är det INTE lämplig väg att gå att slarva med sömn och mat alldeles innan, så att man kommer vara alldeles hålögd och med alldeles för lite näring i kroppen när man kommer dit. Om man ens har orken att ta sig dit. Så ja, jag exploderade ordentligt i dag. Det där var helt och hållet onödigt, och är man 14½ så ska man ha bättre omlopp i skallen än att bete sig så.

Dagen kom rätt så mycket av sig efter det där. Jag avskyr att behöva bli förbannad, det är något av det värsta jag vet. Jag kan bara inte med den sortens emotionella utbrott, som jag över lag tycker är ett tecken på låg känslomässig utveckling. Jag erkänner, jag tycker faktiskt det. Att bli flyg förbannad på det där sättet, så man bara vrålar av ilska är i min värld ett helt förkastligt sätt att agera på, och jag tycker inte om mig själv när det händer. För all del har det inte hänt mer än kanske 4-5 gånger i hela mitt liv, men när 14-åringen är ansvarig för hälften av de gångerna, så känns det extra jobbigt. Inte att jag känner mig som en sämre förälder, utan för att jag känner mig som en sämre människa för att jag inte kan nå fram till den här unga, annars intelligenta människan, som i just det här fallet drabbats av vad min äldsta son brukar referera till som “temporary retardation”. Det driver mig till vansinne att inte nå fram till honom, och det driver mig till vansinne att bli förbannad på det där sättet. Så gode gud, låt honom växa ifrån det här så fort som möjligt!

Den planerade storstädningen och tvättbonanzan föll om intet på grund av praktgrälet, och istället stängde jag ner laptopen och bara la mig på soffan och stirrade i taket en stund. Jag kände mig inte riktigt lika knäckt som dessa saker brukar göra mig, men det tog mig ändå hårt. I slutet på veckan kändes det ändå lite hoppfullt, som att han var på väg att vända litegrann efter att han börjat med sin medicin, och så kom detta. Så jag låg där på soffan och kände mig mest bara ledsen över alltihop, och grät en skvätt över både det och de övriga sakerna i livet som komplicerar saker för mig.

Efter ett tag kom 16-åringen ner för att äta lite, och för att kolla läget. Han satte sig här nere och vi småpratade om ditt och datt en liten stund, sedan gjorde jag i ordning frukost/lunch åt oss. Havregrynsgröt och ägg, som vanligt. En varsin kopp te efteråt. 16-åringen i den andra soffan, som tittade på lite olika videos, och jag i min, med en bok. Det var ganska skönt och precis vad jag behövde efter förmiddagens utblåsning. På övervåningen hade de andra två familjemedlemmarna somnat efter varsitt nattvak, och ute trummade regnet mot fönsterrutorna.

Vad jag läser just nu. Rekommenderas! Den handlar om så mycket mer än vad titeln antyder, för den ger dessutom en väldigt komplett bild av hur synen på kvinnor över lag byggts upp och befästs i samhället sedan slutet av 1500-talet. Egentligen borde ALLA läsa den här boken just på grund av det.

Det slutade med att jag somnade en stund på soffan, av ren utmattning. 16-åringen satt kvar ett bra tag, men gick sedan upp, och då vaknade jag. Han sa sedan att hans tanke var att jag skulle få sova i lugn och ro. ❤ Fast det var ändå bra att jag vaknade, så jag inte blir sömnlös i natt.

Innan jag visste ordet av, var klockan halv fem, och det var hög tid att lösa matfrågan. Två av familjemedlemmarna sov och skulle inte vakna förrän under kvällen/natten, och bara 16-åringen och jag var vakna. Jag föreslog en liten utflykt till samma Ica-butik som jag handlade på i går, bara för att komma ut en stund och göra något annat. Vi var båda ganska trötta och slitna, både efter veckan och förmiddagens kalabalik, men kom överens om att det var en bra idé. Så vi drog iväg och spenderade någon timme med att i lugn och ro knata runt i en ny för oss mataffär, som dessutom var sådär lördagseftermiddagstom och lugn (annars hade vi inte åkt iväg båda två, nu under Covid-19. Men lördagskväll i en stor, nästan tom mataffär kändes okej, och det var inte svårt att hålla avstånd till de få andra själar som också var där). Vi handlade lite middagsgrejer och jag hittade mina favorit-vegoburgare där (mer om det i min andra blogg), och jag hittade sånt där brunt inslagningspapper som jag hade tänkt använda till min systers adventskalenderpaket. Jag tycker det är så snyggt med det ljusbruna pappret och röda band, eller nåt natursnöre av nåt slag, och kanske ett sånt där lacksigill? Det sistnämnda har jag aldrig använt, så vi får se om jag vågar ge mig på det. Jag var i alla fall glad att jag hittade det där pappret, för jag börjar känna att det nog är dags att börja slå in lite kalenderpaket också. Jag ska trots allt slå in 96 stycken små paket innan allt är klart, ej medräknat julklappar, så det är väl dags man börjar snart, ska man orka igenom allt. 😛

Det var en ganska skön utflykt vi hade, och när vi kom hem fixade vi vår respektive mat. 16-åringen hade valt frusna pizzarullar som bara var att värma i mikron, och jag gjorde en ny rätt med bakpotatis, ägg, tomat och paprika i ugnen, som funkar för min low FODMAP-diet. Jag har skrivit ett långt inlägg om det HÄR. Jag har läst lite mer, 14-åringen har vaknat och ätit lite (halleluja), och vi är sams igen. Så lagom till att kvällen är slut, är ordningen hyfsat återställd i Palatset, fastän jag inte fått gjort på långa vägar allt jag behöver. Men det är en dag i morgon också. Då ska jag väl åtminstone få skurat den eländiga toaletten på bottenvåningen, om inte annat.

Nu är klockan långt över sängdags, men jag har faktiskt en sak kvar att göra: hudvårdsproceduren, som i kväll även innefattar att det är retinoldag. Det är något jag absolut inte vill missa eller hoppa över. Sen tror jag nästan jag ska unna mig att sticka några varv på en julklapp innan jag kryper i säng. För det är jag minsann värd, eller hur? 🙂

Veckans bok:
Fick hem den tredje obligatoriska boken för röntgensjuksköterskeutbildningen i går, och även denna var en rejäl tegelsten. Dessutom med vansinnigt mycket text, och en ganska liten sådan också. Ska jag behöva släpa på alla tre obligatoriska böcker + eventuellt de böcker som är bra att ha, så kommer jag inte behöva gå till gymmet i vinter i alla fall…

Tegelsten.

Ljuvligast i dag:
När vi åkte till affären var det svalt nog att ha på sig en tunn, vit bomullströja och min nystickade blingtopp, som jag inte använt ännu. Det var perfekt för i dag, och jag kände mig sådär ljuvligt skönt klädd, samtidigt som jag kände mig lite fin också. Mysigt! Hoppas det är svalt nog att ha på mig samma outfit till skolstarten på måndag. 🙂

Får det vara en blingtopp till skolstarten? 🙂

Veckans färdiglästa:
Det känns som en hel evighet sedan jag lånade Riley Sagers tredje bok; Lock every door, och den har känts lite seg att läsa. Jag vet inte om det satt i mig, eller om den faktiskt var segare än de föregående två, men jag fick liksom inte riktigt samma läsflow. Men när jag kom till slutet, så var det ändå en riktigt bra plot twist där, och mitt samlade intryck av boken är absolut att den är läsvärd och värd att rekommendera. 🙂 Nu ser jag fram emot hans fjärde bok, som dock inte verkar komma förrän nästa år.

2 kommentarer

  1. Åh ja. Det är skillnad på att vara deprimerad och att vara obstinat och göra dumheter med flit. Jag förstår absolut din reaktion. Och jag förstår heeeelt känslorna efteråt. Jag HATAR att bli arg, just för alla tankar och känslor efteråt. Gaaah.
    Skönt att det redde upp sig ❤
    Vi var också till den är icabutiken går. Fast på morgonen. Det är en av mina favoritaffärer.

    Du, imorgon börjar du skolan!!!!!! ⭐🎉❤

  2. Author

    Ja, tonen är kanske inte jätteuppåt i dag i Palatset, och nu tror jag 14-åringen börjar inse hur jobbigt det kommer bli i morgon, men vi är åtminstone inte osams. 🙂

    Tänk att jag aldrig varit på den affären förut! Jag tänker liksom alltid att jag måste ända in till den stora människobyn för att hitta sånt våra mindre affärer inte har, men det stämmer ju inte alls. Den här affären har ju massor av grejer – till och med små legopaket, som jag hade tänkt köpa och stoppa i adventskalendrarna. 😛

    Jaaa! Helt ofattbart! I morgon, i morgon! 😀 😀 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *