Tivoliåren

Tivoliåren

Under slutet på 80-talet och början av 90-talet jobbade jag på kringresande tivoli. Först på somrarna, sedan reste jag hela säsonger. Det var den lyckligaste tiden i mitt liv, hands down. Det är också ett stort skäl till att jag kan tänka mig att leva som digital nomad, just för att de åren var de lyckligaste i mitt liv, och för att det inte var något som helst problem att leva och bo på väldigt liten yta. Och för att jag älskade att komma till en ny plats varje vecka, träffa nya människor osv. Det var riktigt, riktigt underbart, och jag saknar det än i dag. Och än i dag är det ingenting som kastar mig så snabbt och hårt tillbaka till de åren som lukten av diesellastbilar som varmkörs en tidig vintermorgon. Det var startskottet för säsongen, i februari. När hela flottan av lastbilar varmkörs kl 6 på morgonen, i snö och kyla, men alltid med en strålande sol. Då kände man i hela kroppen att nu var det säsong igen, nu var man på väg ut, och skulle inte komma tillbaka förrän i oktober.

Jag kan sakna de åren så det gör ont ibland. Det går inte heller att återuppleva dem längre, för numera är det nästan bara polacker som reser. Dessutom har tivolit jag reste med på den tiden slutat resa nu, sedan ett par år tillbaka. Och något annat tivoli skulle jag inte resa med. De var seriösa aktörer, de flesta som håller på i dag skulle jag inte ens jobba en helg hos.

På den tiden jag reste så var vi alla skandinaver, och en och annan britt, som Colin (kan undra vad som hände med honom förresten…). En del av de som reste på den tiden finns inte längre med oss i dag. Som Stickan, Harstad och Johan, som råddade skjutbanan på det tivoli jag reste längst med. Andra tappade man kontakten med, och en del blev vänner för livet. Och jag saknar dem allihop.

Frukost utomhus, och man är ung och ofördärvad.
Dåvarande pojkvännen, Jan, även kallad Dansken. Han försökte lära mig prata danska och garvade sig harmynt när jag försökte få till danskt uttal.
Alla lampor tända på Scramblern kvällen innan öppning. Att tända lamporna var ett bra sätt att göra reklam.

AniLove

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *