Terapi

Att baka har alltid varit både ett nöje och terapi för mig. Att knåda en deg eller bre smält choklad över något…det ligger väldigt mycket sinnesro och tillfredsställelse över det för mig. Och antagligen är det därför jag bakar och gör mer godis i år än jag normalt brukar göra. Jag har haft ett tufft år på många sätt, och jag känner av det. Inte minst nu, när jag efter att äntligen ha fått komma på intervju på två olika ställen, fått nobben på båda. Eller ja, det ena stället ville behålla mig som “reserv” för de tyckte så mycket om mig. Kul. Not. Fast att de tyckte om mig vet jag, det märktes – alla utom den där märkliga HR-människan jag träffade under en av intervjuerna där. Jag har aldrig fått så märkliga frågor på en intervju, och jag gick därifrån med en väldigt obehaglig känsla av att det nog vore bäst att inte jobba där, i alla fall inte om hon var representativ för personalen på HR-sidan. Min hjärna vevade med alla varningsflaggor den kunde hitta efter den intervjun, så det råder ingen tvekan i mitt sinne om vem som röstade bort mig på mötet där de skulle välja kandidater. Och lika bra är det väl, även om gudarna ska veta att jag skulle behöva inkomsten.

Det andra jobbet…det var ett drömjobb hos Försvarsmakten. Jag fick nobben där med, av skäl jag inte kunde påverka alls och som jag inte vill gå närmare in på här, men surt var det och jag är inte jätteglad på den människan som är orsak till att jag blev nobbad. Hen har förstört mitt liv rätt duktigt på många sätt, och även om jag för det mesta tar det med jämnmod numera, så gör jag det inte nu. Det sved att bli bortvald från ens drömtjänst på det sättet. Det innebär även att jag på allvar pensionerar mig från fysisk säkerhet. Det spelar ingen roll hur bra jag är på mitt jobb, jag tar mig helt enkelt inte vidare. Det är stopp över allt.

Antagligen är det ändå bäst att det blev som det blev. Vad jag ska leva av vet jag inte, men har jag överlevt i över ett år utan inkomst (jag har varken a-kassa eller någon annan typ av bidrag) så ska det väl gå ett tag till. Men jag känner mig bara så förbaskat sliten fortfarande, och vet inte om jag skulle orka jobba som anställd igen. Tre snabba svängar till stan på en vecka har tagit musten ur mig alldeles, och då pratar vi bara om att åka fram och tillbaka och att spendera på sin höjd en timme i stan för att fixa ärenden. Om det tar knäcken på mig, hur ska jag då orka jobba heltid åt någon annan?

Nej, jag får försöka skriva mig ur det här, antar jag. Jag vet inte vad annat jag kan göra. Jag vet bara att det enda som fungerar för mig just nu är att jobba åt mig själv. När jag själv bestämmer när, var och hur, och när jag inte behöver sälja min tid till någon annan, utan bara säljer min kompetens. Det fungerar. Så då får jag försöka hitta ett sätt som får det att generera pengar också. Med lite tur kanske jag kan få de där projektbidragen jag sökt…det skulle göra mycket. Jag vill jättegärna göra projektet jag har sökt medel för, men jag vågar inte hoppas på något.

Kanske borde jag ha satsat på att bli konditor när jag blev stor, den gången jag satte mig på skolbänken igen. Men lustigt nog slog det mig aldrig då att göra det, trots att jag tycker väldigt mycket om att baka och göra godis och sånt. Den grejen har alltid varit en nöjesgrej och en terapigrej, och jag har aldrig ens övervägt att göra karriär av det. Det gör jag inte nu heller. Jag har inte den ekonomiska möjligheten till det. Och skulle jag få det, så vetisjutton om jag inte heller skulle välja röntgensjuksköterska, även om jag inte kan driva eget då och måste uthärda att vara anställd.

Nåväl. Jag har mycket att tänka på just nu, och jag har väl börjat lite smått att förbereda mig inför årsslutet och början på ett nytt år. Så jag terapibakar mig igenom december och skyller på att det är jul, haha.

I dag skulle det egentligen inte alls bakas eller göras mer godis, utan det var tänkt att jag skulle virka mormorsrutor tills ögonen blödde i dag. Men så var det ju det här med att 24-åringen är så erbarmligt sjuk (39,6 i temp i dag), och plötsligt säger att han är sugen på pretzels – vilket jag lustigt nog hade på min lista över saker jag hade tänkt baka, trots att jag aldrig någonsin gjort det förut. Då blev det självklart pretzels i dag, och om jag ändå skulle greja i köket, så kunde jag ju lika gärna fylla tiden mellan knådningar och jäsningar med lite mer godis, så jag slog till på Trojka-konfekt och Mozartkulor när jag ändå var i farten.

Mina pretzels var goda, men de blev inte så knapriga som jag hade hoppats. Jag gissar att det kan ha berott på att det inte räckte med sjudande vatten och bikarbonat, utan det skulle kanske koka rent av? Vem vet, jag tänkte testa det nästa gång i alla fall. Dock tänker jag inte testa varianten med kaustiksoda, där går gränsen för vad jag vill hålla på med i mitt kök.

Trojkakonfekten har jag knappt smakat på ännu, den står fortfarande och stelnar i kylskåpet. Men det blir spännande att se om det kommer smaka som Trojka-chokladen jag minns hemifrån Norge. 🙂 Och slutligen – Mozartkulor. Det har jag faktiskt heller aldrig gjort förut, och trots att det var väldigt enkelt så måste jag säga att det var ett riktigt eländigt kladd att hålla på med. Tror inte jag kommer göra det själv fler gånger. Men det var kul att testa i alla fall.

Jag gick igenom mina bak- och godislistor nu nyss, och bestämde mig för att inte göra mer godis, och att anse mig färdigbakad för den här gången, med undantag av lite cookies som jag tänkte baka den 22. december. Det känns nästan lite konstigt, för lite känns det som att jag inte gjort annat de senaste två veckorna. Men det är bra, jag behöver lägga tid på julklapparna nu ändå.

Nu får det bli lite mer mormorsrutor och kanske en film innan sängdags. Jag måste få klart för mig ifall jag behöver beställa mer garn till mormorsrutorna senast i morgon, så jag hinner göra klar den till jul. För tänk – nu är det bara 9 dagar kvar! Uj, det går undan! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *