Stickigt i kronans sällskap

Nackdelen med att det blir några dagar eller någon vecka (eller två) uppehåll i bloggskrivandet är att när man återvänder till det, så vet man inte riktigt vart man ska börja. Det är precis där jag är just nu. Men vi tar det väl ett steg i taget, så får vi se var vi hamnar.

Till att börja med: GOTT NYTT ÅR! Jag hoppas ni alla haft en riktigt skön jul och att ni hade en trevlig nyårsafton. 😀 Jag njöt hejdlöst av några helt lediga dagar med barnen, stickning och binge-tittande på ‘The Crown‘. Ja, jag har inte tagit mig igenom alla säsonger ännu, jag är bara halvvägs in i säsong 3, så det finns fortfarande en hel del kvar. Jag har spelat spel med barnen, tittat på medan de spelat tv-spel, jag har till och med druckit ett litet glas vin någon kväll här och där, och rent av tagit en aldrig så liten yttepytte-Bailey’s efter maten vid ett par tillfällen. Det har varit ljuvligt på alla sätt och vis, och precis den sortens jul jag önskar mig.

Mellandagsmys. Tänt i oljelampan och tända ljus, bland annat i den jättesöta ljusstaken i mitten där, som jag fick i julklapp av min syster.
En annan av julklapparna jag fick av min syster var den här jättesöta boklampan, som laddas via usb. Jättegullig! Och ser ni det där som ser ut som ett läppstift? Det är inte ett läppstift…
…det är en nåldyna! Hur cool är inte den?? Älskar den, så otroligt fiffig grej. 😀
Den 27 december fick vi säsongens första snö, ett mycket blygsamt lager dock, men precis så att det blev vitt i ett par timmar i alla fall.
Den dagen fick alla göra sin egen pizza till middag, och eftersom 17-åringen och jag är minst i maten, så delade vi på ett pizzakit. Det slutade med att 17-åringen ville ha samma topping som mig, så vi gjorde en pizza med massor av riven ost, kyckling, solmogna tomater och mozzarella. Mums!
Jag är ju som jag är, och vill väldigt gärna ha “gräsmatta” på min pizza… 😛 Och färsk basilika är ju bara så gott på också.

Ja, nu halkade vi visst rakt in i en liten bildkavalkad, men så kan det vara. Samtidigt är det där praktiskt taget alla bilder jag tagit under julen, vilket ju också säger en del om hur ledig jag har varit, även från mina sociala medier. Jag har behövt det, har behövt ladda batterierna även på det sättet, med lite frånvaro från allting.

Sen blev jag bokad på jobb både 29, 30 och 31 december, och 1 januari. Det är egentligen en dag mer än jag vill jobba per vecka, för man blir ganska sliten mentalt. I alla fall gör jag det, men jag hörde samtidigt min favoritkollega (undersköterska dock, jag är “bara” vårdbiträde) på jobbet säga samma sak – han hade då jobbat 5 dagar i rad, och sa att han gör aldrig om det. Jag vet inte om det bara är vi som är känsligare och som liksom verkligen går all in för de här människorna när vi jobbar, och det är därför man blir så sliten, men för mig finns det inget annat sätt att göra det på. Jag får även återkoppling från andra om hur bra jag är på att knyta an till patienterna, och ofta får jag sköta allting utom det rent medicinska själv. Även stora delar av kommunikationen med patienterna, exempelvis när sköterskorna behöver få information eller ge information till patienten, när de ser att jag når fram på ett annat sätt än de gör. Inte för att de är sämre på något sätt, absolut inte, men jag har ju hela passet på mig bara för enstaka patienter och har ju mycket bättre möjligheter att hinna upptäcka hur jag bäst kommunicerar med var och en av dem.

I alla fall, jag går ju liksom all in för patienten, för att lära känna dem, för att finnas där för dem, för att hjälpa dem komma igång med mat och se till att de kommer upp ur sängarna och rör lite på sig, osv. Det är väldigt mycket omsorg i det hela, och trots att det hela också involverar saker som att hjälpa till med toalettbesök och ibland att tvätta någon som bajsat ner sig fullständigt, så inser jag att jag trivs väldigt, väldigt bra med det här jobbet. Det är en väldigt oväntad insikt. Jag klev av sjuksköterskeprogrammet för 11-12 år sedan bland annat för att jag inte tyckte omsorgsdelen var något för mig, och här sitter jag i dag, och jobbar som timanställt vårdbiträde på ett sätt som innebär mycket mer omsorg än sjuksköterskorna har ens en suck att hinna med (de har ju alltid ett antal patienter de ska ta hand om, medan jag oftast bara har 1-3 patienter åt gången), och bara TRIVS. Med stora bokstäver. För skitlön. 127 kronor i timmen tjänar jag (plus semesterersättning och OB ibland då, men det blir man inte heller fet på), jobbar som timanställd och vet aldrig hur mycket jag får jobba från månad till månad, och jag trivs så mycket bättre än när jag jobbade som Physical Security Specialist på Klarna Bank och hade en månadslön på 50 000 kronor (det skulle motsvara en timlön på 312,50 om vi delar det på 160 timmars arbetstid på en månad).

Faktum är att jag på sistone känt att jag mycket hellre vill jobba så här än att vara exempelvis röntgensköterska. Att det här jobbet ger mig så mycket så jag har faktiskt ingen lust att sluta med det. DET kan jag säga är en enorm överraskning, för den grejen såg jag inte alls komma. Så det jag drömmer om just nu är att fortsätta jobba som timanställt vårdbiträde på halvtid, tre dagar i veckan, och att på övrig tid få ägna mig åt mina egna projekt och min egen verksamhet. Jag kan faktiskt inte komma på något jag vill göra mer än det just nu. Ja, mina egna projekt sporrar också enormt mycket, men de ska jag återkomma till och antagligen mest i min andra blogg, som jag inte uppdaterat på aldrig så länge nu (p g a tidsbrist, inte brist på lust och intresse).

Nå, det blev ett sidospår där, tanken var att jag skulle skriva ett helt eget inlägg om det, men så kan det gå. Eller jag gör nog det i den andra bloggen sen, när jag hinner. Det jag egentligen skulle säga var mest bara att jag avslutade julen och det gamla året med att jobba, och började även det nya året med att jobba.

Bild från den 30 december, i bilen och på väg in på jobbet. Jag hade stresshandlat alldeles innan jag åkte till jobbet, för att hinna få hem det jag behövde för att göra nyårsmiddagen till nästa dag. Eftersom jag jobbade nyårsafton också, så fick jag förbereda potatisgratängen på natten efter jobb den här dagen (30 december), och lägga fläskfileten i marinad på förmiddagen innan jobbet på nyårsafton, innan jag snabbt som blixten hastade iväg för att handla drickor och ett par saker jag behövde till maten innan det var dags att åka till jobbet.
När jag kom hem från jobbet den 30 december hade det snöat igen, den här gången såpass att det blev ett par-tre cm snö på backen i alla fall. Men eftersom vi i stort sett haft bara plusgrader hela tiden, så låg det bara kvar till nästa förmiddag innan det hade smält bort.
På nyårsaftons morgon blev jag väckt av 14-åringen, som hade gjort lyxfrukost åt mig. Kex med Philadelphiaost, färsk tomat, basilika och lite olivolja, och så frukt och kolsyrat vatten till det. ❤
Årets sista jobbpass avklarat!
Kl 22 var jag hemma från jobbet på nyårsafton, och min plan var att ha maten på bordet till kl 23. Mitt schema höll på pricken! Kl 23 var potatisgratängen varm och köttet färdigt, och 14-åringen hade ordnat sallad som tillbehör. Vi dukade i vardagsrummet (och jag var för trött för att ens resa mig och ta en fancy, Instagram-värdig bild). Jag la på en av de vackra lila hardangerbroderade dukarna jag fick i julklapp av min syster, och vi tände de otroligt tjusiga lila och silvriga ljusen som följde med. Sedan drog vi igång ‘Die Hard‘ som middagsunderhållning, eftersom ingen av ungdomarna hade sett den (skandal, jag vet).
Efter 12-slaget. Maten är uppäten, vi har skålat in det nya året, tittat litegrann på raketerna, och ätit ohemula mängder godis (igen). Nu blev det fortsättning på ‘Die Hard’, och vid 2 var det dags för mig att hoppa i säng, så att jag skulle orka jobba nyårsdagen också.

Nyårsdagen unnade jag mig att sova så länge som möjligt innan jag var tvungen att åka till jobbet, och jag klev inte upp förrän vid 11. Det vill säga, jag hade satt på väckning kl 11 och gett besked till familjens övriga medlemmar om att jag inte på något villkors vis fick väckas (jag visste att jag skulle vara sliten eftersom jag hade jobbat tre dagar redan, och dessutom behövt göra mat till nyår både innan och efter de föregående jobbpassen (och handla lite extra)). Men några minuter innan larmet gick igång blev jag ändå väckt av 14-åringen som återigen hade gjort frukost på sängen åt mig. Eller ja, frukost och frukost – han hade gjort hemgjorda pommes frites, som fortfarande var varma och ljuvligt goda. Inte riktigt frukostmat, men ah, så gott! 😀 Sedan bar det iväg till jobbet, för det fjärde och sista passet. Jag hade ont i magen innan, troligen på grund av att det var gul lök i potatisgratängen, men eftersom jag visste vad det berodde på och hade räknat med att jag skulle känna av det, så var det bara att bita ihop och åka till jobbet ändå. Det blev ett lite tyngre pass, kanske för att jag var sliten rent allmänt och magen lite ledsen, och det var riktigt skönt att få gå av i går kväll och åka hem. Återigen var jag hemma kl 22, och även i går ställde jag mig och gjorde middag direkt när jag kom hem. För husets övriga invånare gör det ju inget att äta middag kl 23 på kvällen, för de har ju ändå vänt på dygnet nu när de är lediga, som ungdomar gör.

Ja, det var väl i grova drag hur den senaste veckan sett ut. Nu njuter jag av minst tre dagar ledigt – eller försöker i alla fall. Det tar alltid någon dag innan jag kommer ner i varv ordentligt, och i dag har min mage varit helt förstörd, så jag har inte fått så värst mycket gjort alls. Tanken var att jag skulle städa lite, få undan lite tvätt, och att mitt arbetsrum skulle få en ordentlig uppröjning och ommöblering, men det har inte blivit så många knop gjorda ännu. Kanske får det här helt enkelt bara vara en återhämtningsdag, så får jag komma igen med nya krafter i morgon. Jag måste handla lite, för all del, men frånsett det så behöver jag mest bara göra mat och inte så mycket mer just i dag. Så kanske får det här bli en till stickig dag i kronans sällskap, trots ambitionen att göra mer än så. Men det är okej, jag har gjort rätt för det, tycker jag. 🙂

Det var inte allt jag hann få färdigt innan jul – men i går blev äntligen alla Baby Yoda-figurer klara. 🙂
Dagens stickprojekt har i huvudsak varit det här – en pläd av plädgarnet jag fick av min syster i julklapp. Det var ett megastort nystan i ljusgrått och ett i rosa (som ni skymtar i påsen till vänster i bild), och jag tänkte att jag skulle sticka den från hörn till hörn, med ena halvan ljusgrå och den andra rosa, men nu vetisjutton… Dels inser jag nu först att garnet ju är graderat (jättesnyggt!), och dels är det otroligt mjukt och fluffigt, så jag funderar på att göra en sjal istället. Eller två – en grå och en rosa… Vi får se hur det blir. 🙂
Det blev en del paket under granen i år. 😀 Ser ni de där två stora, röda paketen? Det är garnpaketen från min syster, som jag på allvar trodde var typ två fleecefiltar när jag la dem under granen, haha! Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att hon hade köpt så fantastiskt fina stickprojekt. ❤❤❤ Och det är inte allt hon gav mig, det fanns ännu fler fantastiska julklappar under granen från henne och jag blev gränslöst bortskämd! Men de andra ska jag visa er någon annan dag, för nu börjar det här blogginlägget bli en miljon mil långt. 😛

Ja, nu är vi nog någorlunda ikapp igen, och jag ska försöka återgå till att blogga dagligen igen. Jag har massor av funderingar inför det nya året bland annat, och jag har massor att skriva i den andra bloggen om, och jag har massor av kreativa idéer över lag inför 2021 som jag hoppas kunna förverkliga. Det blir kul! 😀

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *