Förra veckan berättade jag om min minnebok, som jag hade när jag gick i första klass, som 7-8-åring (jag fyllde 8 år den vintern). När jag blev äldre och gick i 6:an-7:an nånting, så kom skoledagboken istället. Eller skoldagbok, som man skulle säga på svenska. Det var en sorts tematisk skoldagbok, som det fanns ett gäng olika varianter av, där man dels hade en almanacka för att skriva in läxor och såna saker, men även allt möjligt annat som rörde sig i huvudet på en tonåring.
Jag använde såna ända fram tills jag flyttade till Sverige 1992, som 19-åring, och den här, på bilden här ovan, är den allra sista jag hade. Lefsa. Ordet betyder dels lefse, som i maträtten, men i Norge används det även i en annan betydelse: När något är nött, slitet och väldigt mycket använt, så där att det knappt hänger ihop längre, då är det ei ‘lefse’. Och en skoldagbok som hänger med en dygnet runt i ett helt år blir ju onekligen ganska nött.
Jag älskade mina skoldagböcker och önskar jag kunde få tag på såna i dag med. Jag är en sån som skriver ner allt möjligt och vid alla möjliga tillfällen, så för mig är en sån perfekt att ha. Jag har försökt att scrapbooka mina egna sedan dess, eftersom såna inte finns att köpa (i alla fall inte i Sverige), men det har liksom inte varit samma sak. Trist, men inte så mycket att göra åt förmodar jag.
Det är onekligen lite kul att återse de här sakerna. Har du kvar några minnen från grundskolan och tonårstiden? 🙂