Självidentifikation

Allra bästa M är inne i en period där hen liksom nyupptäcker sig själv, sin kreativitet och en massa annat sånt där som i grunden är en alldeles underbar upptäcktsfärd att göra med jämna mellanrum.

Själv har upptäckt att jag inte alls ville göra min deklaration i dag. Ja.

Eller nä, så illa var det nu inte. Eller jo, det var det också, för jag har verkligen ingen lust att göra deklarationen, men det är sista dagen i morgon, sååå… Suck. I morgon is the day då, helt enkelt. Men nu vill jag prata om i dag, vilket är så mycket roligare än att prata om morgondagens administrativa krumsprång.

I dag har jag alltså gjort allt annat än att deklarera. Någonstans i bakhuvudet hade jag också att jag med vill hitta tillbaka till den där grejen med att nyupptäcka sig själv och ens kreativa ådror, för det var sjukt länge sedan jag kände så senast. Kunde jag måhända påverka processen på något sätt? Kickstarta den? I så fall hur? Kanske ligger svaret i vem jag vill vara? Kan man börja där och nysta bakåt?

Jag klurade på de här sakerna medan jag försökte få igång både mig själv och min dag här. Vilket är en större ansträngning än man kan tro efter att man drömt att man fått ihop det med Jennifer Aniston två nätter på raken (wut?? Alltså, Jen är ju en kalaspingla, absolut, men jag har då aldrig närt ens minsta lilla tanke på att ha henne som flickvän. Seriöst, hjärnan, skärp dig).

Med mycken möda och stort besvär fick jag åtminstone igång diskmaskin och tvättmaskin. Sedan tog jag ett ryck och planterade om alla tomatplantorna. Och eftersom jag planterat om alla tomatplantor, så tänkte jag att det var lika bra att de fick flytta till sitt forever home på en gång, vilket jag tänkte skulle bli fönstret i arbetsrummet. Eftersom jag inte har ett fungerande växthus för tillfället, så ska tomater, gurkor, paprikor och chili få växa inomhus istället, så får vi se vad de tycker om det. Så i stora fönstret i arbetsrummet ska alltså sju tomatplantor få växa på sig och förhoppningsvis ge riklig skörd så småningom. Men för att de skulle kunna flytta dit, så behövde jag röja ur det fönstret, som var fullt i en massa annat jox.

Fönstret röjdes ur och dammtorkades, och jag tog bort gardinerna och slängde dem i tvätt. Jag tänker inte hänga upp nya heller, utan tänker mig att solen ska få sila in genom de prunkande tomatplantorna i sommar. I teorin fungerar det åtminstone, låt oss hoppas det gör det även i praktiken.

Sju tomatplantor på tillväxt. De har inte fått sina forever home-krukor ännu förstås, utan mellanlandar bara i dessa ett tag, tills de börjar växa på sig på allvar.

Jag har haft en låg hylla full i tyger framför balkongdörren i arbetsrummet, som en köldbarriär nu under vintern. Inte för att det har varit så mycket köld att tala om, men det kunde jag ju inte veta förra hösten, när jag tog bort hyllan från sin plats under fönstret och framför elementet. Under vintern, när elementen är på, så vill jag ju att värmen ska komma ut i rummet också, medan jag vill blockera för värmeförlusten vid balkongen istället. Men nu är det vår och fjärrvärmen stängs snart av, så nu kunde hyllan få flytta tillbaka under fönstret. Det innebar i sin tur att jag äntligen kom åt att gå ut på balkongen, och därför kunde passa på att byta ut det falska getingboet, som bara fick hänga kvar över vintern. Det på framsidan klippte jag ner för inte så länge sedan, och nu hängde jag upp ett nytt även där.

Fusk-getingbon håller riktiga getingar borta, för de inkräktar inte på varandras revir, så att säga.

Jag fortsatte med mina omplanteringar, och gav även solrosorna nya krukor att växa på sig i. Sedan sådde jag gurka, smultron, spenat och pumpa. Och till sist gick jag upp på balkongen på övervåningen och grävde ur balkonglådorna, toppade med mer jord, och sådde två påsar petunia-frön i de tre lådorna. Hoppas det tar sig.

De två första lådorna längst till vänster, där tomater och solrosor nu fått flytta ut, och lådan längst till höger i vänstra fönstret är dagens sådd (förutom petuniorna, som såddes utomhus, direkt i balkonglådorna). Och i fönstret till höger är solrosorna, som allihop vänt sig mot solen, soldyrkare som de är. 🙂
Solrosorna växer så det knakar.

Jag hann för övrigt precis bli klar att så petunia-fröna innan dagens utlovade regnväder började. De första regndropparna kom precis när jag öppnade andra fröpaketet, och sedan regnade det ordentligt en stund. Sånt där fint väder ute att vara inne i, ni vet.

Mörka moln alldeles innan regnet kom.

När regnet kom övergick jag till att (äntligen!) byta gardiner i vardagsrummet, till panelerna på bilden högre upp. Egentligen gillar jag att ha det lite instängt ut mot vägen, men nu ska det ju förhoppningsvis komma lite gurkplantor i det fönstret framöver, som kan skymma en del, och kanske kan paprikorna och chilin också hjälpa till. Vi får se.

Det blev riktigt luftigt när de tjocka vintergardinerna kom ner.

Min dag fortsatte med allmänna hushållsgöromål. Mer tvätt, röja lite här, röja lite där, svära över att det alltid är så förbaskat mycket prylar över allt här, sy ett par trosor till, hänga mer tvätt och dra igång tvättmaskinen ännu en gång, dammsuga osv osv. Aktivitet hela tiden, liksom. Hela tiden med den där frågan i bakhuvudet om hur jag skulle hitta min kreativa identitet igen. Eller min identitet över huvud taget, för jag har nog tappat den lite över lag egentligen.

Jag gick över mina listor över vad som återstår att odla, funderade lite kring hur jag ska bygga egna sålådor, växthus, växtskydd, trädgårdsmöbler, vilka växter jag vill ha för att gynna humlor och bin och sånt, och funderade en sväng på vilka kläder jag gillar och vill göra åt mig själv. Jag nedlade veto mot matlagning i dag med, och beslöt att vi skulle köra kylskåpsrens istället. Det fanns både laxpasta och tacoköttfärs och riven ost i kylen, och i frysen fanns en burk kanongod potatis- och purjolökssoppa som jag gjorde för ett par veckor sedan. Jag kom på mig själv med att snegla på purjolöken och tänka för mig själv att jag borde kanske ha odlat mer purjolök än de ynka 8 grässtråna jag har just nu.

Kanongod potatis- och purjolökssoppa.

Det var någonstans där jag började inse att jag inte alls behöver leta efter min egen identitet, och inte ens min kreativitet. Den finns ju där. Jag är en sån som DIY’ar mig genom tillvaron, som planerar att skrota allt av gräsmatta till fördel för odlingar och att försöka bli lite mera självförsörjande, som vill sy mina egna kläder, som vill sticka och designa stickade saker, som vill handfärga garn och spinna mitt eget garn, och som vill leva så hållbart som det är möjligt att göra i dag. Jag önskar mig solcellspaneler på taket och växthus jag kan odla i året om, samtidigt som jag önskar mig friheten att kunna resa världen runt i min husbuss (som jag så klart också vill inreda själv), och upptäcka andra kulturers kreativiteter och få ny inspiration. Det. Det är jag.

Jag förespråkar för mina barn att om man vill ha så mycket pengar som möjligt över i slutet på månaden, så är det inte en fråga om att ha så hög lön som möjligt, utan det är en fråga om att ha så låga kostnader som möjligt. Om du tjänar 20 000 i månaden och har en boendekostnad på 7500 i månaden, så är du betydligt rikare än om du tjänar 40 000 i månaden och har en boendekostnad på 20 000 kr, till exempel. Men det är förvånansvärt få som förstår det, för de ser bara till vilka summor som är störst. 40 000 är mer än 20 000, och har du 40 000 i lön “har du råd” att ha en boendekostnad som är lika stor som den andra personens månadslön. Men det är den andre personen som har mest pengar kvar i slutet på månaden rent procentuellt. Och det är den andra personen som, om skiten träffar fläkten, bara behöver få loss 7500 för att fortsätta bo som innan, jämfört med att få ihop 20 000.

Sånt kan jag tänka mycket på. Hur jag ska optimera de få och små inkomster vi har i det här hushållet. Och jag har kommit att inse att jag faktiskt är ganska bra på det (men så har jag ju övat ett bra tag nu).

Det här är jag. Jag är en sån som tänker på sånt, och som för länge sedan kommit fram till att jag inte tycker om lyx. Jag känner mig inte hemma i det. Jag trivs när jag kan vara självgående i möjligaste mån, då mår jag bäst. Då frodas även min kreativitet, och jag skapar dagarna i ände. Som jag har gjort i dag. Jag har planterat och planerat mina odlingar, jag har sytt mer underkläder åt mig själv och jag har stickat vidare på min nya långkofta, med garn jag handfärgat själv. Jag behöver inte leta, jag behöver bara hitta min påse med Tingeling-guldstoft, så att jag även kan känna att tillvaron nog inte är så dum ändå. Det har bara varit lite mycket de senaste åren. But this too shall pass.

Nästan klar med första framstycket också. Den här räknar jag med att jag kommer bo i när det är kyligt väder.

Förresten har jag en stor burk Nutella i skafferiet. Det är faktiskt en helt okej guldkant på tillvaron nu i kväll. 👍

För övrigt blir jag nästan löjligt lycklig över de där sju tomatplantorna, haha!

Tomatoes! 😀

1 kommentar

  1. Haha jag vill inte heller deklarera 😎
    Fantastiskt inlägg att läsa, heja dig massor!!! Och JA, Nutella är guld!! 😋😁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *