Saker min kropp minns

Jag trodde nästan inte det skulle hända. Solen, ni vet. Den som skulle lysa så käckt i dag. När jag klev upp vid 10 och det borde ha varit fullt dagsljus, så var det istället blygrått och knappt ens skymningsljus ute. Sen började det spöregna också, och solskenet kändes väldigt långt bort. Men plötsligt tvärvände det, och den kom! Solen kom!

Jag skyndade mig att plocka fram kläder för långpromenad, fäste håret i en hästsvans som blev alldeles sned i brådskan, och begav mig ut. Det blåste fortfarande friskt, och jag hann inte ha sol mer än 5 minuter innan den gick i moln. Men då var jag redan igång – hurra! Sedan kom solen tillbaka igen på slutet, så totalt sett blev det en riktigt skön sol-boost i dag.

Just nu kör jag bara korta powerwalks på lite drygt 5 km. Jag har inte så mycket mer än det i mig just nu. Jag tappade träningen i stort sett helt under andra halvan av 2019 (börjar tro att jag kanske drog på mig en depression där…), och under juni månad gick jag från att träna nästan varje dag första halvan av månaden (flera av dagarna med dubbla pass), till bara två pass under de sista två veckorna av månaden. I juli hade jag inga träningspass alls, i augusti bara 5 pass. Sedan 4 pass i september, 3 i oktober och sedan inga fler pass förrän jag tog min powerwalk på nyårsafton, för fyra dagar sedan. Jag tränade med andra ord mer än dubbelt så mycket under första halvan av juni, än jag gjorde på resten av året sammanlagt.

Jag har som jag nämnt tidigare gått upp en hel del i vikt, och det är klart jag märker att flåset är i stort sett borta, och att musklerna inte alls har samma styrka nu som de hade i början på juni. Men det där man säger om att man förlorar allt man byggt upp om man slutar träna är faktiskt bara trams. För grejen är den att din kropp MINNS vad du brukade göra. Det sitter i muskelminnet, och just nu, bara efter en powerwalk på nyårsafton och en i dag, så spritter det i min kropp och i mina ben. En rent fysisk längtan efter mer träning, löpning, styrketräning. Kroppen kommer ihåg hur den har brukat jobba. Till och med min andning påverkas så att jag automatiskt tänker på hur jag andas (något jag fått jobba mycket med). Så visst har jag förlorat en hel del i extra kilon som lagts till, och förlust av flås och styrka, men det här att kroppen så tydligt minns och att det känns så kul och inspirerande att komma tillbaka till det gör ju att det kommer gå så mycket lättare att komma i fas igen.

Så du som tränat i perioder och sedan har livet hänt, och du kanske hamnat i en ännu jobbigare utgångspunkt än du först hade – misströsta inte. Du har inte förlorat något annat än det som är enklast att åtgärda – viktuppgång, flås och styrka. Din kropp minns, och det kommer gå lättare nästa gång. Och ännu lättare gången efter det. Och till sist kommer du ha upprepat det hela så många gånger att du slutar trilla av vagnen några längre perioder, utan att de långa perioderna är de där du tränar och mår bäst, och de korta perioderna är lyxperioderna när du gör lite som du känner för och låter träning vara träning. Som någon annan sa nyligen (jag minns inte vem det var på rak arm); det viktiga är inte vad du gör/äter mellan jul och nyår, det viktiga är vad du gör/äter mellan nyår och jul (det kan ha varit Carola Wettergren, när jag tänker efter. Länk till hennes blogg hittar du under ‘Mina favoritbloggar’ till höger på den här sidan). Och så är det ju över lag – det viktiga är inte vad som hände de där dagarna, veckorna, månaderna när livet kom emellan, det viktiga är vad du gör när du fått kontroll på läget igen.

Själv nöter jag fortfarande på julgodiset, och i morgon firar vi årets första födelsedag, med ännu mer godsaker, så klart. 😛 Men det ska även bli sol i morgon också, så jag tänker mig ut på en powerwalk då med. Det kommer vara rejält blåsigt då med, så ser ni någon som fladdrar förbi köksfönstret, så är det bara jag. Om hon inte har paraply då, för då är det Mary Poppins. 😉

I dag fick jag för övrigt njuta av den mest molnfria himlen jag sett sedan september, tror jag. Ljuvligt! Och vände jag mig om 180 grader, så kunde jag se den tjocka, blöta yllefilten till moln som legat över oss i flera månader nu. Måtte den hålla sig borta nu! Nå, det kommer bli molnigt igen i morgon kväll, men jag tänker njuta så mycket jag kan av det solsken som ges, det är ett som är säkert.

Himlen! Nästan molnfritt! 😀
Ajöken, tjocka, blöta yllefilt till moln! Måtte jag slippa se dig på ett bra tag nu.
Förblåst, men lycklig.

I kväll är det film, strumpstickning och tvättstugerally som gäller. Medan min kropp verkligen längtar efter att få röra på sig ännu mer i morgon. Quel joy!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *