Russ

När man går ut 9:an och tredje året på gymnasiet i Norge, så blir man russ. Man får olika färger beroende på vilken gymnasielinje man har gått, exempelvis har handel och kontor blå färg, och samhällslinjerna röd färg. Men när man går ut 9:an, så har man ju inte olika linjer man gått, man är bara klar med grundskolan. Däremot får klassen välja mellan tre olika russefärger när man går ut 9:an (alla måste ha samma dock); orange (vanligast), grön eller rosa.

Första året rosa fanns att välja tror jag var det året jag och min klass gick ut 9:an. Vi var en klass där 2/3 av eleverna var killar, men trots vad man kanske skulle kunna tro, så var det merparten av killarna som ville vara rosa russ. Och så blev det. Sen kunde man köpa till andra grejer också, som kläder, och jag hade den här tröjan och kjolen som det stod Russ på, och kanske även årtalet…? Minns inte riktigt, men har för mig med. Russ ’89 eller något sådant.

När man blir russ, så får man även ett russenamn, det vill säga ett smeknamn som på något vis beskriver vem man var. Jag blev ‘Fishermans Friend’, som halspastillerna, eftersom min dåvarande pojkvän var fiskare. Och någonstans i en låda så har jag fortfarande kvar min russemössa. Den är fullskribblad i hälsningar, för det hörde också till, alla skrev hälsningar till varandra på mössan, och längs snöret som tofsen sitter i, så sitter det en massa ölkapsyler fastklämda. Det gjorde man den 16. maj, dagen innan nationaldagen, för då hade man den stora russefesten. Och även fast vi var för unga för att dricka öl, så var det alltid någon som hade ändå, och det blev alltid fest oavsett. De flesta börjar festa någon gång runt 14-15-års åldern där uppe, så det var inget konstigt i det. Men jag var nykter den kvällen, trots att det sitter en massa ölkapsyler på mitt snöre. Det var de andra som klämde dit dem åt mig. Jag hade kunnat festa, jag med, men jag valde att inte dricka alkohol den kvällen, för min morfar var rejält sjuk och vi visste inte om han skulle klara sig. Och jag ville inte vara full eller bakis ifall jag behövde åka upp till sjukhemmet för att säga hejdå till honom för gott.

Alltså, det var ju seriöst mycket permanentade lockar på den tiden… ser ni? Som en pudel! 😛 Men jag hade hyfsat snygga ben på den tiden i alla fall. Kan undra vart de har tagit vägen nu? 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *