Paddmörderskan

I flera veckor har jag försökt etablera en mysig lördagsrutin med brunch för hela familjen, men de senaste veckorna har det bara spårat ur i ren osämja, oftast på grund av att 14-åringen blivit tvärgrinig över ett eller annat som i grunden bottnar i att han inte sovit tillräckligt. Så även i dag. Därmed ger jag upp hela grejen, för jag orkar inte fler lördagar där jag praktiskt taget bor i köket för att laga brunch, sedan middag, sedan avancerade efterrätter till söndagen (ytterligare en tradition jag försökt införa), och där det mestadels blir bara pannkaka på grund av humörsvängningar hos än den ene, än den andre. Det får helt enkelt lov att vara, det är inte mödan lönt att hålla på längre. Trist och ledsamt, för jag hade höga förhoppningar om att skapa nya traditioner (eller snarare återta gamla traditioner från när barnen var små och bodde på heltid hos mig). Men det går bara inte, jag orkar inte fler lördagar där jag till slut bara gråter i ren frustration och ledsenhet, för det är vad som hänt flera gånger nu. Så jag skrinlägger både brunchen och söndagsefterrätterna, och även nästa veckas planerade temavecka, med norsk mat varje dag fram till och med söndagen, som är norska nationaldagen. Även om det känns fruktansvärt tungt att göra det, som det brukar bli när förhoppningar helt enkelt bara krampar ihop och dör, så känns det ändå som bästa lösningen för min egen sinnesfrid.

Efter att ha varit ledsen en stund tog jag mig i kragen och gick ut för att kolla om gräsklipparen ville starta även i år. Och det ville den! Så i dag blev äntligen gräsmattan klippt för första gången i år, och det var sannerligen på tiden. Det har växt enormt de senaste dagarna! Och det trots att min s.k. gräsmatta till 98 % består av mossa nu för tiden. 😛

Nyklippt gräsmatta och ljuvligt vårväder. Dock inte supervarmt i dag, men tillräckligt varmt för att ha bara t-shirt medan jag jobbade i trädgården.
Nyklippt baksida också, och SÅ skönt att grenen från äppelträdet som låg ner på backen är borta nu. Det underlättade högst avsevärt.

Efter gräsmatteklippningen fick det bli lite halvtidsvila medan vibrationerna i händer och armar släppte taget igen (min gräsklippare är av en äldre modell som känns lika mycket som den hörs 😛 ). Sedan var det bara på’t igen, och dags att ta tag i rabarber och jordgubbarna som skulle flyttas. Jag började med återstoden av rabarbern, som ju är minst sagt en utmaning att få upp, med de där enorma, konstiga rötterna den har. Jag råkade dessutom mörda en padda, som fått för sig att den skulle bo under rabarbern…ooops! Det var verkligen inte med flit, utan jag klippte den visst med skyffeln när jag försökte gräva upp rötterna, och rätt vad det var så följde det med en sten upp…som sprattlade lite. Men inte på ett friskt sätt, om man säger så. Erhm. Inte så kul, och han fick en hastig begravning i form av en STOR jordkoka över sig, sedan övergav jag just den delen av den kvarvarande rabarbern. Det kändes enklast så.

Sedan var det dags för jordgubbarna. Jag hade en sålåda full på framsidan, med en massa revor i också, som skulle få flytta till det nygrävda landet på baksidan. Det låter simpelt nog, men i dag har jag verkligen känt av de senaste dagarnas aktiviteter, och har haft rejält ont på utsida höfter och lår (oklart varför), samt haft ont i korsryggen när jag hållit på ute (inne känner jag inte av det dock, som tur är). Så när det var dags att stå böjd över sålådan och försöka få loss jordgubbsplantor och alla deras fjolårsrevor, så trodde jag bitvis att jag skulle dö. Typ. Men till sist fick jag upp det jag behövde, och kunde dessutom konstatera att jag hade mer än tillräckligt många plantor för den storleken på land jag hade grävt fram för ändamålet. Och jag som trodde jag skulle få för lite plantor, och behöva plantera om revor för varv i sommar för att fylla upp det sista! Inte att undra på att det såg trångt ut i sålådan, som bara är en bråkdel så stor som landet de fått flytta till nu.

Jordgubbsland! Med väldigt INTE raka rader, men sånt hade jag alldeles för ont i ryggen och höfterna för att bry mig om. 😛
Mer rabarber har det också blivit, och det finns fortfarande plantor kvar på gamla placeringen, bortom jordgubbslandet på bilden, men nu kommer jag inte flytta fler.

Eftersom det blev så tungt i dag, både känslomässigt och fysiskt, så skulle jag i normala fall ha skjutit en dag eller två på att göra allt det här, men grejen är den att det ska regna ordentligt i morgon. Och då ville jag ha jordgubbarna över i nya landet innan regnet kommer, så att jag kunde dra nytta av det för att jordslå jordgubbarna ordentligt. Men det ska även bli kallt i morgon kväll/natt, ner runt 0 grader och kanske till och med någon minusgrad, så jag behövde få gjort ännu en grej just i dag: täcka jordgubbslandet med gräsklipp för att skydda de nyss omplanterade rötterna. Dock inte bara därför, utan jag har även planerat att täckodla i år, så gräset ska ju dit i vilket fall, men det hade ju kunnat vänta tills på måndag annars, om det nu inte skulle bli så kallt redan i morgon. Så det var bara att ställa sig att kratta ihop gräsklipp också, och natta jordgubbarna inför morgondagen och -natten.

Håll tummarna att täcket håller mina jordgubbar varma och goa tills kylan försvinner igen!

Jag var minst sagt skakig när jag äntligen kunde gå in igen, klar med dagens arbetsinsats i trädgården. Men det var det värt, för åh, vad jag känner mig nöjd med vad jag åstadkommit i dag! Dessutom var det balsam för själen med de där timmarna i trädgården, efter den ledsna starten på dagen.

Efter att ha handlat lite (fick be 25-åringen att följa med, för jag var så sliten så jag vågade inte sätta mig i bilen ensam 😛 ) och snott ihop lite varma mackor till 3/4 av familjen (14-åringen hatar fortfarande alla och vill inte ens se någon av oss, än mindre äta något som någon av oss tillverkat), så var det dags för dagens sista trådgårdsinsats. För nej, jag var faktiskt inte helt klar för dagen ännu, det fanns fortfarande några saker kvar att göra inomhus. Jag hade nämligen lagt fröer för Morning glory (jaja, jag vet att de heter ‘blomman för dagen’ på svenska, men jag tycker ‘Morning glory’ låter så mycket tjusigare 😛 ) och blomsterkrasse i blöt i går, och de behövde få komma i jord i dag. Så det fick bli nästa punkt på agendan.

Det börjar bli fullt i mina fönster. Här är det jag sått sedan innan i ett av mina vardagsrumsfönster.
Det blev sinnesjukt mycket blomsterkrasse, eftersom jag av någon anledning fick för mig att blötlägga två hela fröpåsar(!). Det blev inget mindre än 68 plantor sådda… Oooops… 😛 Oklart var jag ska plantera alla ifall alla tar sig, men jag har några ställen i åtanke iaf. På bilden ser vi 56 av 68, sista glasslådekuvösen fick stå i fönstret i arbetsrummet av utrymmesskäl. Och då planterade jag inte ens hälften av alla frön, utan gav upp halvvägs och gick ut och slängde de kvarvarande fröna i högen där jag dumpar allt jag gräver upp i trädgården och som bara ska skyfflas undan. Så vem vet, kanske får jag en explosion av blomsterkrasse där med sen, haha.
Merparten av krassen står i samma fönster som solrosorna, som bara fortsätter växa så det knakar.
Pumpor och gurkor växer också så det knakar just nu.
Tomaterna börjar visa upp sina nya, rufsiga vårfrisyrer allt mer.
Tillsammans med tomaterna får sju små krukor Morning glory bo, samt den sista glasslådekuvösen med blomsterkrasse. Håll gärna en tumme för att mina Morning glory-plantor tar sig! Jag tycker den är så vacker, men har aldrig riktigt lyckats med den tidigare.

Sent omsider blev jag klar med allting, och kunde lägga mig i det bad jag längtat efter hela dagen. Jag unnade mig att ligga kvar länge, länge, och passade på att läsa ut Stephen King-boken jag hållit på med.

Nej, det är faktiskt inte bilden som är suddig, utan framsidan på boken ser faktiskt ut så där. 🙂

Jag hade även tänkt göra en trädgårdskarta i dag, men kände att jag var alldeles för trött för det. Istället har jag gjort en översikt i listform över vad som ska planteras vart, så nu har jag hyggligt bra koll i alla fall. Men nog återstår det en hel del arbete, inte tu tal om annat. Andra halvan av jordgubbslandet ska grävas upp och bli potatisland, sedan måste jag skapa ett till land någon annanstans, där jag kan odla morötter, pumpor, rädisor och polkabetor. Sen har jag några sorter jag inte är helt hundra på vart jag ska ha dem ännu; smultronen, Morning glory (bygger antagligen en egen låda till den bredvid ingången), honungsört (sprider nog ut den på fler ställen) och kikärtorna. Men det löser sig. Resten har sina platser klara, och jag behöver bara rensa och göra i ordning för de nya växterna.

Ja ni, det blev en dag med både mycket känslor och tungt arbete, och jag räknar med att slockna som ett ljus när jag alldeles strax kryper i säng. Och jag längtar lika mycket till i morgon som jag längtat till alla dagar på sistone, för i morgon är det regnig söndag. Det innebär äppelpaj och gamla filmer (det är lag på det hos mig), och annars soffhäng med stickningen och kanske att sy lite. Myyyys! Okej, jag ska för all del klämma in lite tvätt och kanske plantera om några prästkragar, men det kommer vara en superlugn och skön dag, och förhoppningsvis ingen som är osams och arg på någon annan.

Nu hägrar en snabb macka och sedan sängen. SOM jag ska sova! 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *