Önskelistan

Det har varit en lördag med mycket väder, precis som väderprognosen förutspådde. Jag är glad att jag planerade för det, och inte har behövt gå ut alls i dag, annat än för att rädda soptunnan som alltid vill fara iväg trots att den står inkilad mot stentrappan, bakom en jättestor järngryta. På nåt sätt lyckas vinden ändå få fatt i den och kasta omkull den, så när det blåser som värst får jag gå ut och lägga den tyngsta stenplattan jag orkar lyfta ovanpå locket för att den ska stå upprätt. Jag behöver liksom inte besök av vilda djur som tar för sig av innehållet i tunnan, thank you very much, det räcker alldeles utmärkt med grävlingarna som så gärna vill bo under mitt uthus (suck).

16-åringen tvärslockade på soffan i går kväll, och jag lät honom bara sova där när jag gick och lade mig. Han hade vaknat kl 6 i morse och gått upp på sitt eget rum, så när jag vinglade upp senare under förmiddagen hade jag domänerna för mig själv i några timmar. Vaknade dock med en enveten huvudvärk, som av okänd anledning blev VÄRRE när jag tog en Ipren…?? WTF? Fick uthärda några timmar, tills jag kunde ta ytterligare en Ipren, och då försvann den till sist.

Knatade upp och kollade om 16-åringen var vaken vid 14-tiden, och tyckte han kunde komma ner och äta lite “frukost”. Han hade varit vaken i 6 timmar då, visade det sig, men inte ätit något, så det var sannerligen dags. Sedan blev han kvar i vardagsrummet, och det slutade med att vi pratade om en massa saker i 6 timmar. Det är det längsta samtalet vi någonsin haft, det är jag ganska säker på. Och nu får vi båda veta en massa saker vi inte vetat förut, och inser att exet/den väne fadern har ljugit oss båda upp i ansiktet i åratal. För mig var det ingen överraskning alls, för 16-åringen är det ganska omvälvande, av förståeliga skäl.

Jag har också börjat berätta sanningen om hur min relation med hans pappa såg ut, vilket jag egentligen inte hade tänkt göra förrän båda barnen fyllt 18. Men det föll sig liksom naturligt att göra det nu, att börja lätta lite på slöjan. Och när jag dessutom får höra en del av de saker som sagts av exet… Exempelvis är det tydligen mitt eget fel att jag är ekonomiskt ruinerad(!). Exakt hur han fått ihop det vet jag inte, men jag förmodar att det i hans huvud är något jag gjort bara för skojs skull. Att jag inte hade en endaste liten skuld någonstans INNAN han dök upp i mitt liv är inte alls påtagligt, ej heller att han hade ruinerat både sig själv och flickvännen han hade före mig (och, faktiskt, hade parallellt ett bra tag i början) – det är så klart helt orelaterat också. Frågar man honom om just det som hände före mig, så var det dock den tjejens pappa som hade ruinerat honom och dottern. Lustigt det där, hur det aldrig är just HANS fel. Det är alltid någon annan. Jaja.

Det var intressant att få diskutera de här sakerna, och det var en ögonöppnare för både mig och framförallt för 16-åringen. Och då har jag inte berättat på långa vägar allt hans pappa gjorde mot mig. Dock är jag nu lite nervös för att 16-åringen ska tappa humöret och berätta allting för pappan, för då kommer det ta hus i helvete. Och den mannen är inte nådig när han måste stå till svars för saker han faktiskt har gjort, och jag är uppriktigt bekymrad för att barnen ska behöva betala priset. Tack gode gud att de nästan är vuxna och att det är begränsat med skada han kan ställa till med längre, i synnerhet som båda barnen själva började inse att allt var inte riktigt som det framställts av pappan LÅNGT INNAN jag sagt ens ett komma om hur saker och ting verkligen förhåller sig med den människan.

Nog om det. Vi har haft en bra, bondande lördag, kan man väl sammanfatta det hela, och så har vi gjort våfflor. Mängder av våfflor. Vi ÄLSKAR våfflor! 😀

Norska våfflor – mums!

Jag har faktiskt inte ens klätt på mig riktigt i dag, och istället lullat runt i min favorit-second-hand-tröja som jag köpte för hundra år sedan, och som är min favvo-sovtröja när det är kallt och ruggigt ute, och tights, raggsockor och en fleecefilt lindad omkring mig som någon sorts kjol. Perfekt outfit för en dag som i dag. 😀

Slö-lördags-outfit.

Min plan för dagen var att jag skulle få färdigt den ena av Örebrovantarna jag håller på med nu, den större storleken, men nu pratade jag bort så mycket av dagen utan att sticka, så vi får se hur långt jag hinner. Men lite har jag i alla fall stickat på den, och jag verkligen älskar det material som skapas när jag jobbar med den här typen av projekt i Östergötlands Visjöull. Hjärta på det!

En vante växer fram.

Nu i kväll tittade jag lite på en stickpodcast jag följer på YouTube, Voolenvine, där hon hade fått idén att hon ska skapa en hel Edwardian era outfit, från innerst till ytterst, till sig själv. Fantastiskt kul idé, tänkte jag, och tänkte att jag skulle vilja göra något liknande. Men vilken era? Jag gillar ju 50-tal, så jag började spana lite på det. Sedan slog det mig att det jag egentligen borde fokusera på är att bygga min egen garderob med nutidskläder som jag vill ha. Dels för att jag har börjat inse att jag har vissa favoritgrejer jag gärna vill ha och som jag verkligen trivs i, men att dessa lyser med sin frånvaro i min garderob, och dels för att jag insåg att en väldigt stor del av vad som redan finns i min garderob och som mest bara bor där för att jag inbillar mig att jag kommer använda det jämt så fort jag krympt lite, i själva verket är storlekar som sitter som gjutna på min 16-åring. Med andra ord – om kläderna sitter som gjutna på min 16-åring, så är det nog inte meningen att jag ska använda dem någonsin igen. Jag kommer aldrig mer se ut så. Och jag är okej med det. Och det innebär att min garderob kommer halveras – MINST – och att jag faktiskt BEHÖVER göra om den. Undra på att man haft svårt att hitta kläder för allt som äger rum utanför hemmets fyra väggar, liksom… Jag har ju bokstavligen nästan ingenting att sätta på mig längre, fastän jag trodde jag hade det. Go figure. Och av de kläder jag har som faktiskt passar, så är det nästan bara de saker jag sytt eller stickat åt min själv som kvalar in längre, medan det mesta av det som är butiksköpt och som fortfarande passar, numera är så slitet och välanvänt att det inte gör sig särskilt väl om man ska ut i världen och besöka andra människor och samtidigt göra ett någorlunda “put together”-intryck. Köpekläder har sällan någon vidare kvalitet, helt enkelt. Fast okej, i sanningens namn – mina köpekläder har ofta både 10, 15 och 20 år på nacken, så det är kanske inte så konstigt att de börjar dö på sig. Så går det när man avskyr att shoppa kläder så till den milda grad att man bara uthärdar att köpa ett fåtal persedlar ungefär vart 6:e år…

Hur som helst, den här insikten gör ju att jag med gott samvete kan planera för en ny garderob som är baserad på hur jag faktiskt ser ut i dag, den kvalitet jag vill ha på mina kläder, och som är baserad på vad jag faktiskt TYCKER OM istället för vad som finns tillgängligt i köpladorna. Så jag gjorde en snabb önskelista på alla saker jag älskar att ha på mig. Eller i alla fall alla saker jag kunde komma på sådär rakt upp och ner. Och vet ni, det allra mesta på den där listan är saker jag INTE har. Det är lite tankvärt. Det innebär att större delen av min köpta garderob är saker jag köpt av akut behov och inte för att jag tyckte väldigt mycket om just det plagget. Men det stämmer också väldigt mycket in på hur jag har känt mig i alla år – nämligen att jag går runt i saker som uppfyller ett ändamål, men som jag inte egentligen tycker så värst mycket om. Ja, det har faktiskt varit så sällan att jag har känt att jag verkligen, verkligen ÄLSKAR (förlåt, jag vet att det är väldigt många ord med bara stora bokstäver i det här inlägget, men det känns nödvändigt) det jag har på mig, att det varit påtagligt att jag känner just så. Att jag älskar det jag har på mig. Som fjärilsklänningen jag gjorde för ett par-tre år sedan. Den är ett riktigt älska-plagg i min garderob.

Hur som helst, vill ni se min lista, som den ser ut just nu? Here goes:

Älska-kläder!

Jag vet, det är en riktigt lång lista, men jag gjorde inga ansatser att göra det hela till ett underlag för någon capsule-garderob, och inte heller att det skulle vara minimalt med plagg. Jag bara skrev ner allt jag önskar mig och allt jag älskar att ha på mig. Och det allra mesta av det där har jag inte. Än. Men jag har en garderob som behöver arbetas om och förnyas, vilket innebär att jag har fantastiskt många timmar av roligt arbete framför mig när jag börjar uppfylla de där önskningarna, bit för bit. Och flera av dem kan jag börja med på en gång, fastän plånboken är tom, för jag har redan material hemma för det. Jag har exempelvis ett par jeans jag älskar som jag inte längre kommer i som jag kan lägga ut och göra om till high waisted jeans, för jag har mängder av gamla barnjeans ligger på hög, som jag fick av min kompis M för några år sedan. Det är bara att klippa från dem och lägga i på mina jeans, och att göra om midjan litegrann, så har jag mina drömjeans. Sen ska jag lägga i alla hålen, för det är sådana där trasiga jeans, och använda lite roliga tyger för det, tänkte jag. Och när jag tänker efter, så har jag ju ett par hängseljeans ligger också, som jag tänkte göra samma sak med. Så de två projekten kan jag ju börja med ganska snart.

Samma sak med den där axelväskan. Det är ett projekt jag funderat lite på på sistone, och där jag har en grundidé om vad jag vill göra, och där jag tänkte använda mig av just delar av jeans för att sy den. Jag kommer antagligen få komplettera med lite öglor och knappar och så, men i övrigt har jag allt jag behöver för att komma igång med det projektet också. Scrunchies, såna där för att ha i håret, kan jag ju också sy hur många som helst av, för jag har både tyger och resår för det. Sen har jag tyger ligger också som jag skulle kunna börja sy grejer helt från scratch av också, så jag kan sy ett bra tag innan jag kommer till en punkt att jag får slut på tyg.

Åh, vad jag känner mig inspirerad! Tror jag ska försöka ta tag i lite syprojekt i morgon, faktiskt. Nu har jag ju äntligen fått hem mönsterpapper också, och kan börja klippa ut mönsterdelar igen. 🙂

På tal om listor, så kikade jag även på min lista över saker jag vill odla i år, och började markera vad som ska försås och när jag ska göra det. Det blev ganska många att börja med nu snarast, så jag får börja kolla om jag kan få hem lite fröer så att jag får igång det projektet också.

2020 års odla-lista.

Nå, nog funderat kring alla dessa listor – nu rycker det i sticknerven, så jag ska fortsätta lite till med vantarna innan jag ger mig för kvällen. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *