Och julen varar helt till påska

Så var det mars månad. Och av någon outgrundlig anledning tyckte vintern det var lagom att komma nu? Wtf? Okej, vi har faktiskt haft lite kallare igen under ett par veckor, inte jättemycket, men sådar strax under nollan ungefär. Men någon snö att tala om har det ju inte varit. Förrän nu då. Tror det är typ fjärde eller femte gången som det snöar såpass den här vintern att det blir vitt på backen. Men ingen av gångerna har det legat längre än ett par-tre dagar ungefär, och det som kommit nu räknar jag med kommer vara borta igen i morgon.

Under eftermiddagen hade en stor del av snön redan hunnit smälta.

Söndag i dag, alltså. De brukar gå så fruktansvärt fort, tycker jag, och jag har lite svårt att njuta av söndagarna på grund av det. I alla fall om jag gärna vill vara ledig från världen utanför hemmets fyra väggar, som jag velat den här helgen. De rusar liksom förbi, och känns som om de är förbi på en kvart ungefär, och så är det dags att lägga sig inför måndagen.

Den här söndagen var inget undantag. Sov länge, för all del, och vaknade strax före 10:30. Nå, jag var uppe till 2, så egentligen sov jag inte superlänge, bara ca 8½ timme. Bara en aning längre än vad jag normalt sett siktar på. Men min träningsklocka tyckte dock jag hade sovit mycket mer än så. Och visst, jag var upp på toa en snabb sväng, sedan kröp jag ner igen och bara låg och myste till klockan var närmare 12, men hur klockan fick det till att jag hade sovit nästan 13 timmar begriper jag inte… Jag satte ju inte på mig den förrän kl 2 i natt, var sedan uppe på toa före kl 11 i dag, och låg sedan bara och vilade. Jag tog av klockan igen vid 12, när jag klev upp. Så även om den hade räknat ALL tid jag hade på mig klockan som sovtid, så skulle det fortfarande bara bli 10 timmar. Högst oklart var den fick de övriga tre timmarna från. Det är inte första gången heller, den har gjort det här en gång förut också. Hoppas inte den håller på att få spunk alldeles, för det räcker alldeles utmärkt att jag behöver en ny dator och en ny kamera. För inte att tala om de förstärkningar jag verkligen, verkligen skulle behöva i min garderob. Och så behöver bilen nya sommardäck snart, och… ja, ni fattar.

Jag måste ha trillat ner i en reva i the time-space continuum när jag sov, alltså…

Hur som helst, jag kravlade mig upp vid 12-tiden och njöt av att känna mig lite mer utvilad i dag. Den här vurpan med insomnia har jag lyckats vända snabbare än någon av de föregående – hurra! Dock tar det nog någon dag eller två till innan jag är riktigt på banan igen. Som tur är har jag ingenting bokat i morgon, jag ska bara meddela mitt första jobb att jag börjar komma på benen igen och att vi kan boka in nästa intropass.

Jag mejlade även de två jobben som hörde av sig i fredags, och tackade nej till att gå vidare på det ena av dem, och tackade ja till introduktion på det andra, det som jag var på intervju för i torsdags. Frågade även om det fanns möjlighet att bara gå introduktion för kväll och eventuellt natt, för tidiga morgnar är fortfarande ett problem för mig. Inte bara för de gånger jag får insomnia alltså, utan annars också. Jag har försökt att sakta komma dithän att jag kan kliva upp tidigt, men det är precis som att kroppen tvärvägrar, och jag mår jättekasst om jag måste kliva upp tidigare än framåt 10 på förmiddagen. Jag börjar ärligt talat undra om det beror på de tusentals snortidiga morgnarna jag hade när jag pendlade till Stockholm, och alla åren med skrikande sömnbrist, för det är på riktigt som att kroppen har tappat förmågan även för de tidiga morgnarna, precis som den tappar förmågan att sova ibland.

Jag tänker hur som helst att jag försöker hålla mig till att jobba kvällar framöver då. Jag vet att jag kommer behöva kliva upp tidigt om jag ska plugga i höst, men jag får korsa den bron när jag kommer till den. Jag måste fokusera på att lösa ett problem i taget, och just nu är problemet som behöver lösas hur jag ska få till det så att jag kommer igång med jobb igen. En sak i taget, helt enkelt.

Första mars, hörni… Det innebär att vi äntligen är inne i rätt månad för att söka till röntgenutbildning i höst. 16 mars öppnar de äntligen portarna för ansökningar, och sedan är det bara att ge sig till tåls tills början på juli, innan man får besked om man kommit in.

Jag har fortfarande inte hört något mer från Trafikverket, så jag vet inte om jag gick vidare där. Å ena sidan vill jag bara avskriva det och tacka nej om jag går vidare, å andra sidan…när jag ser hur det skrivs om hur illa det är att vara landstingsanställd, så blir jag ju lite fundersam kring huruvida jag faktiskt ska ge mig in i det. Jag anar att det skulle vara enklare att få jobba halvtid hos Trafikverket än hos landstinget, exempelvis, och så är det ju det här med att vara ute i jobb snabbare. Och nu, efter de senaste dagarnas vurpa, så måste jag medge att det blir ett litet plus i kanten för Trafikverket, där det verkligen är ensamarbete hela dagarna. Ja, frånsett att man har en toknervös ungdom i bilen som ska köra upp då. Men det är en nivå av socialisering som inte äter upp mig lika mycket, eftersom jag inte också måste socialisera med kollegor hela tiden. Men vi får se. Jag får fundera på det där ifall jag går vidare till intervju och provkörning hos dem.

Jag skulle mest bara vila i dag, hade jag tänkt, men jag har faktiskt fått lite gjort också. YouTube-videon är uppe och har fått några visningar och kommentarer redan (jättegulliga kommentarer, faktiskt), men de hade ändrat en del grejer i YouTube Studio, så jag letade som en tok för att hitta var sjutton vissa verktyg fanns nu. Till sist fick jag till det i alla fall. Sedan registrerade jag mig på Fiverr, en sorts gig-plattform, och försökte bekanta mig med den, och jag har tittat lite mer på Patreon. Som jag önskar att jag kunde få till det med inkomster bara online! Det vore absolut optimalt. Det är bara att fortsätta prova sig fram, så ger det sig väl så småningom. Är i alla fall glad att jag fått laddat upp något till YouTube igen, för första gången på flera månader.

Annars är det inte mycket att berätta. Jag åt upp de sista pepparkakorna i dag, så nu är nästan alla julkakor förtärda. Det enda som är kvar är en liten burk hvite kakemenn i frysen och litegrann av pepparkakshusen. Tänker vi har ätit upp det lagom tills det är dags att planera påskens utsvävningar. 😛

De allra sista pepparkakorna.

Julpyntet är ju för länge sedan nerplockat, med undantag av två saker: Grangirlangen i trappan och den stora jultomten som också står där. Jag tror en av mina punkter på morgondagens to do-lista får bli att ta undan jultomten, men grangirlangen överväger jag seriöst att bara låta sitta kvar. Barnen uttryckte förrförra julen önskemål om att lamporna på trappräcket skulle få sitta kvar som nattlampor, så julen 2018 tog jag bara bort grangirlangen. Problemet var bara att när girlangen försvann, så hade inte ljusslingorna något vettigt att fästa i, så de snurrade runt hejvilt på ledstången. Så, ja…jag överväger att låta grangirlangen sitta kvar bara. Julen varar helt till påska, och sedan midsommar, och sen till jul igen, typ. 😛

Tomtefar håller fortfarande uppsikt över hallen.

Jahanej. Jag lägger mig nog inte riktigt ännu, tror kanske till och med jag ska slå till på en film till stickningen i kväll. Oslomössan växer, och jag har i stort sett stickat lika långt igen på den som jag hade på den andra, innan jag repade upp den. Yeay! Och på tal om handarbete – jag måste bara visa en grej jag såg här om dagen, som jag verkligen, verkligen vill virka – visst är den snygg??

Önskeprojekt! <3

Anyway, film och stickning. Måndag i morgon, och jag sätter nog mobilen på ljudlöst, så att jag kan sova ut. För det är jag värd! 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *