Nybliven student (igen) med mördande huvudvärk och trilskande barn

Jo, men lite så kan man sammanfatta den här dagen för mig. I går var jag mest bara i någon sorts lågenergimode och fick inte alls mycket gjort, utan satt mest i soffan och stickade hela dagen. Det var åtminstone inte en sån där dag när kroppen bara stänger ner sig själv helt på grund av utmattningssyndromet, så jag ser det hela ändå som ett plus. Frånsett allt jag hade tänkt göra som inte blev av då, men jaja…

I morse skulle både jag, 16-åringen och 14-åringen iväg till våra respektive skolor. Det gick sådär. Inte för 16-åringen och mig, för oss gick allt som det skulle, men 14-åringen…gif mig styrka, säger jag bara. Jag har tjatat och nött om att han måste vända dygnet och att han måste se till att stoppa i sig näring även om han inte känner sig hungrig (och inte dricka O’boy och sånt skit istället), men det gick fasen inte att få honom att lyssna. Så gissa vem som hade varit vaken hela natten och som var jättetrött när jag klev upp vid 06:30 i morse? Och gissa om det slutade med att jag fick ringa till skolan och berätta att tyvärr, han dyker inte upp första dagen till den superdyra satsningen de har kostat på honom… Suck. Samma sak blir det i morgon, för jag har fortfarande kvar att förmå honom att åka buss själv, och i morgon måste jag åka hemifrån kl 7 på morgonen, och skulle få åka tjugo i sju om jag ska lämna av honom först. Men att han ska sitta själv i nästan 1½ timme utanför skolan, det funkar inte heller. Så det blir nya tag på onsdag för honom, för då har jag eftermiddagsföreläsningar.

Jag sa ifrån på skarpen (igen) till honom i morse, och krävde att han skulle hålla sig vaken tills jag var hemma igen från registreringen på universitetet, vid 11-tiden. Min förhoppning var att han då skulle vara så trött att han sov minst 9-10 timmar (vilket ju inte alls är ovanligt att tonåringar gör), och att han skulle kunna vara vaken ännu längre under dagen i morgon, så att han lagom till onsdag åtminstone skulle vara vid medvetande under sin schemalagda tid.

Han var fortfarande vaken när jag kom hem, men så trött att ögonen snurrade som flipperkulor i huvudet på honom. Men nu var han så klart förbannad på mig, som hade sagt ifrån (igen) om att nu fick det vara nog, och att nu får han göra på mitt sätt för att vända dygnet. Inte heller skulle han ta sin medicin och hittade alla möjliga ursäkter för att inte göra det, och inte heller skulle han äta (det verkar vara hans senaste grej att bestraffa mig med. Oklart hur han resonerar där…). Efter tjat och att jag fick hämta dricka och mediciner åt honom, så fick jag honom åtminstone att ta det och gå upp och lägga sig. Då var klockan nästan 12 på dagen. Gissa vem som vaknade och behövde gå på toa strax före 19 i kväll, och som på pin kiv håller sig vaken igen nu, trots att han är jättetrött fortfarande… Och gissa vem som vägrar äta. Och förbannad på mig är han så klart fortfarande.

Sweet lord, jag orkar snart inte mer av det här tjafset. Han får den här veckan på sig att styra upp allting och komma igång, sedan kommer inte jag gå emellan längre. Då får han själv stå till svars inför skolan, för jag kan fasen inte göra mer nu. Han får väl bli hemmasittare istället då, och kasta bort de här åren, trots att han är jätteintelligent och har blivit erbjuden precis allt som tänkas kan för att han ska få en så bra och smidig skolgång som möjligt. Just nu upplever jag det som att han bara krånglar på rent djävulskap för att han är arg på mig, och inget annat.

Som bonus drog jag på mig en mördande huvudvärk under eftermiddagen, och blev sjukt trött, trots att jag inte upplever att jag sovit SÅ lite i natt. Men jag fick i alla fall tippa omkull på soffan en halvtimme och småslumra lite, för det gick inte att hålla sig vaken. Tyvärr hjälpte det inte alls på huvudvärken, som sakta blivit värre och värre under kvällen. Blä. Får inget gjort alls, och får väl helt enkelt leva med att det står disk överallt i köket tills jag kommer hem i morgon bitti. Jag hoppas bara hitta tillräckligt med energi för att orka ta mig i duschen innan jag lägger mig, för det finns inte på kartan att göra det i morgon bitti. Jag är _inte_ en morgonduschare, och definitivt inte när jag måste åka hemifrån kl 7 på morgonen.

En stund trodde jag huvudvärken kom sig av att jag ätit mycket mindre socker, så när ett godissug plötsligt infann sig, så tillät jag mig att lyxa lite. Eller mycket, egentligen, för jag köpte en rejäl laddning yoghurttäckta lakritsbitar, som jag sedan satte i mig på nolltid. Fast det hjälpte inte ett dugg på huvudvärken, så det var nog inte det heller som var orsaken.

Godis! Min mage lär vara måttligt glad i morgon…

Nåväl, allt har ju inte varit piss, pest och senapsgas i dag. 16-åringen fick exempelvis besked om att han inte behöver vara på plats i sin skola på måndagar om han inte vill, för det enda han har på schemat då är handledartid, och om man inte har något särskilt att ta upp, så känns det ju onödigt att lägga en hel förmiddag på att åka fram och tillbaka för en kvarts handledartid bara.

Och själv har jag alltså börjat på röntgensjuksköterskeutbildningen i dag. Fast det har inte riktigt sjunkit in ännu. Dels på grund av allting som händer runt omkring just nu, och dels för att jag varit lite sliten de senaste veckorna efter att ha försökt styra upp allting för 14-åringen. Men det kommer nog. Och jag har i alla fall flera trevliga kursare, och jag är inte heller den enda som passerat både 20 och 30, så vitt jag kan bedöma. 🙂

I dag var det mest bara registrering och lite information, i morgon blir det mer information och lite föreläsning, tror jag, och som sagt en svintidig morgon. Tur jag är klar redan vid 10 och inte börjar förrän kvart över tolv på onsdag. 😛

Dagens skit också:
Anställda får inte längre parkera gratis på sjukhuset där jag nu både pluggar och jobbar. Skit också. Det får bli buss och tåg hädanefter, för det är alldeles för dyrt att åka bil om jag dessutom måste pynta parkering varje dag. Konstigt att de gör så medan pandemin fortfarande är pågående och man ska hålla distans – det kanske vore bra att fortsätta underlätta för oss som jobbar inom vården att göra just det?

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *