Nope. Inte i dag.

I dag blev en sån där dag då utmattningssyndromet visade sitt fula tryne igen, bara helt apropå ingenting. Det fanns ingen särskild anledning till att det skulle sparka mig där bak just i dag, utan det bara blev, liksom. Jag anade det kanske litegrann i går kväll, utan att för den sakens skull riktigt koppla (eller ens veta om det stämmer, det kan ha varit en tillfällighet också). Men jag kände mig liksom lite ovanligt matt i går kväll, och det var en oväntad pers att ta den korta promenaden med 16-åringen, och ännu mer att peta ner några få plantor utomhus.

I dag var det dock ingen tvekan om att kroppens meddelande för dagen helt sonika var ‘Nope. Inte i dag.’. Såna dagar får man bara gilla läget, även om jag kan vara rätt dålig på det bitvis. Och lite korkad, för ibland tar det mig ovanligt lång tid att fatta att det är utmattningssyndromet som spökar. Som i dag. Det var faktiskt inte förrän i kväll som jag lyckades lägga samman två och två i den frågan. Men å andra sidan har det varit en dryg dag även på andra sätt, så jag får väl ursäkta mig med det.

14-åringen kom inte iväg till skolan i dag heller, och i dag försökte jag inte ens väcka honom och påbörja någon sorts motiveringsprocess. Jag hade själv svårt att somna i går, och när jag vid 4-tiden på morgonen kom på att jag hade glömt glass-såserna kvar på bänken (jag kokade nya laddningar kolasås och chokladsås i går kväll) och klev upp för att ställa undan dem, så kunde jag höra att han fortfarande var vaken. Och när jag vaknade efter några timmars sömn kunde jag konstatera att han fortfarande inte hade varit in i duschen heller, så att inte bara få upp honom och motivera honom för skolan, utan dessutom behöva ta ännu en strid för att försöka få honom att duscha, det hade jag helt enkelt inte i mig i dag. Det fick vara. Men gode gud, om han inte duschar snart…då vet jag inte vad jag gör. Det är som om han låter bli på pin kiv. Han lovar och lovar att han ska göra det, och när jag ruttnar och tjatar eller blir arg, så blir han sur och arg och stampar upp på sitt rum och tvärvägrar duscha. Så har vi hållit på i över en vecka nu, och han är vid det här laget så smutsig att jag inte skjutsar honom till skolan i det skicket, och hans erbjudande om att hjälpa till i dag när jag behövde handla fick jag helt enkelt avböja på grund av det. Men jag begriper inte vad som flugit i honom. Jaja. Han får väl vara smutsig då, jag orkar inte lägga mer energi på det. Han är stor nog att veta bättre.

En annan grej som retade mig ordentligt i dag var begravningen som skulle streamas från min ö i Nord-Norge i dag, där en äldre dam skulle begravas. Hon var mormor till min bästa kompis på högstadiet och även till min systers man (min bästa kompis på högstadiet och min systers man är alltså syskon), så det var ju en dam jag träffade lite nu och då, och självklart även kände till mycket väl, för större än så är inte samhällena där uppe. Det är lite ‘alla känner alla’, så det kändes ändå rätt naturligt att ta del av begravningen via stream på YouTube. Det hela skulle skötas av ett företag som var anlitat enkom för det syftet, men gode gud, vilka klåpare! Först lyckades de bara streama 9 sekunder i början, innan prästen ens börjat prata. Alltså _bokstavligen_ 9 sekunder. Sedan, efter en halvtimme, lyckades de streama ytterligare 1 minut och 55 sekunder. Då med en text i nederkant där de bad om ursäkt för att de nu och då tappade kontakten med internet. Right… Till slut gav jag upp det hela, och muttrade i mitt stilla sinne över vilka klåpare de var.

Några timmar senare fanns begravningen i sin helhet uppladdat till YouTube, så att man kunde se den i efterskott åtminstone. Men nu blev det ännu tydligare vilka kokosnötter det var som hade skött det hela. För det första hade de inga som helst kunskaper om hur de skulle hantera ljudet. Man hörde prästen hyfsat om man vred upp lite, men det gick inte att höra när församlingen sjöng, trots att kameran var placerad inte så långt bakom dem. Däremot hörde man den som satt närmast kameran jättetydligt så fort han gjorde minsta ljud, som att sjunga, snörvla och allt vad det nu var. Ljudupptagningen var alltså i första hand på kameran, inte framme i kyrkan, samtidigt som man i slutet jättetydligt hör någon (prästen?) fippla med kläder eller något som kommer åt mikrofonen, så jag förmodar att de körde dubbla ljud in, och det var därför man bara hörde prästen och den som stod närmast kameran, men inte ett skvatt när församlingen sjöng.

Dessutom visade det sig att de har använt någon sorts prova-på-programvara för att streama begravningen, för EN GÅNG I MINUTEN dök det upp en halvtransparant logga över hela skärmen och begravningsakten, och man kan höra en kvinna halvhögt säga “This is a demonstration of Wirecast”. Jag skojar inte – EN GÅNG I MINUTEN hände det här, i en begravningsakt som höll på i 1 timme och 10 minuter. Det är 70 GÅNGER! Och vet ni vad puckona skriver i nederkant på skärmen efter en dryg halvtimme av det där? Jo, att de ber om ursäkt för rösten som “nu och då” stör sändningen. Seriöst? “Nu och då”? En gång i minuten i 70 minuter är fasen inte att räkna som “nu och då”. Respektlöst är det ju också, herregud, det är ju någons begravning! I Corona-tider dessutom, där många fick sitta i bilarna utanför och försöka följa begravningen via streaming (jomen tjena, det gick ju bra) eftersom de inte fick komma in pga restriktionerna om folksamlingar (max 50 pers). Man blir lite mållös alltså.

Jaja. Jag fick i alla fall bokpaket i dag. Och dra mig baklänges, jag kom fasen inte ihåg att ‘Det‘ är så lång!😵 Typ 1200 sidor juh! Men så har jag inte läst den sedan innan jag flyttade till Sverige, så typ…30 år sedan sist? Whoa, tiden flyger verkligen.

Sommarläsning i posten i dag. 🙂

Jag fick även tummen ur och började lägga in produkter i min Etsy-shop. Jag stängde ner min andra webbshop för ett tag sedan, för jag tyckte den var för dyr, men har inte riktigt tagit mig för med att ladda upp saker till Etsy än. Förrän nu. Det är typ 3 år sedan jag använde den webbshopen senast, så det var ju en och annan produkt att registrera och få lagt in… Hann inte mer än typ halvvägs i dag, för det var en massa saker jag inte ens hade vettiga foton på, som jag behöver fotografera på nytt och lägga in där. Och det var typ 18 mönster jag inte lagt in där ännu… Måste ta tag i det också nu i helgen. Men vill ni spana lite i min webbshop så finns den HÄR.

Det har stickats en hel del bubblor i dag med. Mest för att jag repade upp i stort sett allt jag stickade i går, eftersom jag inte var nöjd med storleken på ärmen. Tur det är så roligt! 😛

Repade upp allt jag hade gjort i går och började om i dag.
Det är galet roligt att sticka de här… 😀

Jaenej…roligare än så blev det inte i dag, så nu ska jag gå och knyckla ihop mig bland resten av sängkläderna. I morgon är det en ny dag, och förhoppningsvis hittar jag lite ork också då. Hej svejs! 🙂

Dagens trädgårdsspaning:
Jag såg en Aurorafjäril i dag. Tror inte jag har sett det förut, trots att de verkar vara ganska vanliga. Kul i alla fall! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *