Nervös

I dag. Himmel, vilken dag, åtminstone inledningsvis. Gick och lade mig med en huvudvärk av sällan skådade mått vid 03:30-tiden på morgonen, efter att ha försökt få stopp på den sedan 18-tiden på kvällen. Jag tror boven var min nässpray mot rinit, Livicort, som jag använder periodvis för att bli av med den kroniska rinit jag dragits med sedan snart 15 år tillbaka. För varje omgång jag använder den så blir jag lite bättre, men tyvärr blir jag också känsligare för den för varje vända, vilket jag hade glömt bort (det här händer mig ofta om jag måste ta någon medicin mer än tillfälligt, jag är väldigt känslig för just mediciner). Jag har haft ett lite längre uppehåll från den så att kroppen skulle få nollställa sig igen, och kom inte ihåg att jag förra gången hade fått reducera min användning till bara en gång om dagen istället för två, och bara en dusch i vardera näsborre, inte mer. Och eftersom jag drog igång med både morgon och kväll, som ordinationen säger, så fick jag sota så gud förbannat för det i går kväll och i natt. Det var en skärande smärta framförallt i bihålorna och därikring som var vedervärdig, och jag är förvånad över att jag över huvud taget lyckades somna i natt.

Nödvändig bov.

Somna gjorde jag dock, och jag tycks ha sovit hyfsat tungt fram till kvart över nio ungefär, när jag vaknade. Trots att jag vaknade med samma smärtsamma huvudvärk som jag hade när jag lade mig. Jag klev upp och tog två Alvedon till, och återvände till sängen. Det gick inte att sova mer, men jag kunde i alla fall ligga ner och vila medan jag väntade på att Alvedonet skulle verka. Efter någon timme var de värsta topparna kapade i alla fall även om det fortfarande gjorde ont, men jag kunde i alla fall kliva upp utan att dö. 14-åringen höll på att dygna efter att ha vänt dygnet alldeles åt fel håll, och låg och kollade på en tv-serie i vardagsrummet, så jag gjorde honom i sällskap i väntan på ork att göra frukost. Det satt långt in att göra den planerade havregrynsgröten, men till sist tog jag ett djupt andetag och drog igång proceduren. Inklusive kaffekokande och hela kånkarången. Inte bara det, 14-åringen ville också ha havregrynsgröt i dag(!!), vilket aldrig någonsin hänt förut. Han har smakat någon gång för länge sedan när jag trugat, men har alltid avskytt havregrynsgröt. Men i dag bad han självmant om att få det, och för ett ögonblick trodde jag nästan jag hade trillat in i ett parallellt universum. 😛

Eftersom jag ändå skulle ha ägg och grejer vid sidan om själv, så gjorde jag en likadan frukostbricka åt honom, inklusive kaffe latte. Och han drog i sig precis allting! Alltså, seriöst…det är nästan så jag vill åberopa ett mirakel enbart på grund av det där. Att jag dessutom lyckades skaka av mig huvudvärken nästan helt medan jag gjorde i ordning våra frukostbrickor var snudd på ytterligare ett mirakel i min bok – det kändes i alla fall lika ljuvligt som jag inbillar mig att ett tvättäkta mirakel måste vara.

Efter frukost och kaffe unnade jag mig ett skönt bad, vilket ytterligare förbättrade både knopp och kropp, och sedan återvände jag till soffan, strumpstickning och att hänga med 14-åringen för att titta på Netflix. 16-åringen var också ner och hängde med oss ett tag, men försvann upp på rummet igen efter ett par timmar. Sakta men säkert steg min måendebarometer (undrar om det var frukosten som var avgörande?), och vid 16-tiden var jag såpass på benen att jag kunde klippa 16-åringen.

Fler shorty socks på stickorna.

Den här klippningen har vi planerat ett tag men inte tagit oss för med riktigt, men för några dagar sedan bestämde vi att nu är det dags. Han fick dessutom beställa lite blå hårfärg, som han ville lägga i ovanpå hans naturligt mörkbruna. Och i dag var alltså dagen D. Eller K&F, som i Klipp&Färg. Han hade spanat in en A-linjeformad bob, den jag visade er här om dagen, och ville klippa lugg också. Jag tog dock fram ett par bilder på en A-linjeformad bob med sidbena och lång lugg i dag för att visa honom, eftersom hans hår växer så naturligt just nu. Jag hade inte för avsikt att övertala honom att göra något annat än han hade tänkt sig, men ville ändå visa ett alternativ som skulle innebära en enklare styling i och med att hans hår redan vill lägga sig på det sättet och det skulle bli mycket enklare för honom. Han gillade dock mitt andra förslag jättemycket, så det slutade med att jag klippte en A-lineformad bob med sidbena och lång lugg istället. Han blev jättenöjd! Jättekul, tycker jag, som själv blev nöjd med vad jag åstadkom (om man nu får vara lite oblyg och säga så, och det tycker jag nog att jag får 😛 ). Jag har dessutom enbart sax och kam som jag jobbar med, och ingen rakapparat eller sådana saker, så jag får ju verkligen jobba med klipptekniken.

Nu under kvällen har vi även lagt i den blåa hårfärgen, och hans hår är nu riktigt mörkt med ett mörkblått skimmer i. Det ser rätt häftigt ut, men jag ser fram emot att få se det i dagsljus i morgon. Då ska jag även ta lite bilder och visa er, för vi skippade det i dag. Dels glömde jag ta en förebild innan vi klippte, vilket grämer mig lite, och nu på kvällen hade jag inga bra ljuskällor som visar färgen. Så ni får ge er till tåls tills i morgon. 🙂

En annan sak som händer i morgon är det där förbaskade mötet på Soc. De ringde mig för övrigt i dag och sa att nu hade orosanmälningen för 14-åringen också anlänt, och att om vi ville så kunde han med få följa med i morgon. Inga problem, sa jag – men jag är minst sagt stressad och nervös över det där mötet. Det är dels på grund av allt man vet vad de kan ställa till med, och dels för att jag är norska, och norska barnevernet är något av det djävligaste du kan råka ut för där. De var ökända på 1980-talet sedan många år tillbaka, och i många år framåt också, för att åka hem till folk och ta deras barn baserat på de mest bisarra skäl. Det kunde vara allt från påhitt från en elak granne som anmält föräldrarna, till vansinniga påhitt från barnevernets eget bevåg, som exempelvis att de inte tyckte föräldrarna hade tillräckligt hög IQ (utan att de brydde sig om att vare sig undersöka saken, än mindre bevisa att så var fallet). Och föräldrarna på sin sida kunde få ägna åratal åt att slåss för att få tillbaka sina barn igen. Så ja, jag är livrädd för dem. Jag har aldrig hört något bra sägas om dem, vare sig i Norge eller Sverige, och jag litar inte en sekund på att de vill mina barns bästa. Tack gode gud att mina barn är stora nog att föra sin egen talan, säger jag bara, och att de är duktiga på att förklara hur de tycker och tänker. För när hon från Soc ringde mig i dag, så var hon inte alls lika trevlig som hon var förra veckan, när hon bokade första mötet, och jag vet ju precis vilken übercharmig människa som aldrig någonsin anser att hen har gjort något fel någonsin, som hon har pratat med däremellan… Så…ja. Jag är skitnervös. Men respekterar de inte mina barn och deras åsikter, så blir jag förbannad på riktigt, det säger jag bara.

Nå. Det är bara att ta sig igenom det, och att sedan ta ett steg i taget. Jag har inte gjort något fel eller något olagligt, och det har inte heller mina barn. Punkt slut.

Bra grej i dag:
Första boken till utbildningen i höst är beställd och på väg hem. \o/

En av de två dyraste böckerna till min utbildning. Hittade den begagnad men i bra skick hos Campusbokhandeln, och kunde utnyttja en rabattkampanj de har just nu som i rena kronor och ören innebar att boken blev fraktfri utöver att bli några hundralappar billigare än att köpa den ny.

4 kommentarer

  1. Hej, ny läsare! Jag undrar vilka som kan få läsa de skyddade inläggen?

    1. Author

      Hej och välkommen! 🙂 De skyddade inläggen är väldigt personliga, därför väljer jag att inte dela dem. Det var aldrig meningen att bli personlig på det sättet här, men jag har behövt skriva av mig och det föll sig naturligt att göra det i min blogg som jag är van att skriva i, och då fick jag låsa de inläggen istället. Just nu har det varit ett par intensiva veckor och därför flera låsta inlägg, men det kommer inte vara det normala framöver. Jag får be om överseende just nu, så ska jag försöka undvika skyddade inlägg framöver. 🙂

      1. Tack för ditt svar! Var bara lite nyfiken på det! Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *