Ner i kaninhålet

I dag har jag tillåtit mig att, likt Alice i Underlandet, trilla ner i kaninhålet. Det är nu en månad kvar tills jag påbörjar nästa kapitel i livet, och sätter mig på skolbänken för ytterligare 3-5 år. Jag har börjat köpa hem litteraturen jag ska ha, börjat leta rätt på preliminära scheman och liknande, och väntar bara på att få registrera mig på min utbildning, vilket jag med lite tur kan göra nästa vecka. Eller om jag har ännu mer tur – redan i morgon. Det framgår inte riktigt när de öppnar för det, men andra urvalet blev i alla fall klart i dag, och de utbildningar man kan registrera sig för online brukar öppnas upp för det efter andra antagningsomgången. Inte alltid dock, ibland föredrar de att göra registreringen på plats under uppropet första dagen.

Det har varit välbehövligt att få lägga tankemöda på dessa saker istället, eftersom vi nu lever i en ganska omvälvande situation, barnen och jag. Vår sommar är inte så avkopplande på det mentala planet, kan man lugnt säga, och vi gör det vi kan för att distrahera oss själva från allt som pågår. Och för min del handlar det just nu mest om att landa i att jag kom in på utbildningen jag väldigt gärna vill gå, att komma dithän att jag vågar känna mig glad över det (det börjar dyka upp glimtar av det här och var), och att börja förbereda mig inför det hela. Samt, eftersom det ju är mig vi pratar om och jag helt enkelt är funtad så, att spåna på vart jag vill hamna i förlängningen (jag tänker masterutbildning, forskning, vad jag vill specialisera mig på).

Så här långt har jag fått hem en av tre obligatoriska böcker för första terminen; Människokroppen – Fysiologi och anatomi. Jag hittade den begagnad i fint skick för 750 kr istället för nästan en tusenlapp ny, så jag skyndade mig att slå till på den. Den trillade ner i postlådan i förrgår och var inte bara i fint skick, utan praktiskt taget i nyskick. Jag är jättenöjd med det köpet! Sedan spanade jag på en annan bok, Atlas över människokroppen, som också var obligatorisk, och upptäckte att den var märkt “fåtal kvar” även på nya böcker, så jag skyndade mig att beställa den med. I dag fick jag leveransbesked på den, och hoppas den ska anlända i morgon. Den sista obligatoriska boken jag behöver är Klinisk omvårdnad 1, som jag ska köpa lite längre fram. Sedan finns det en bunt andra böcker som inte är obligatoriska den här terminen, men som blir det längre fram i utbildningen, som jag också ska försöka få tag på. Men i alla fall, jag är på god väg att få hem de obligatoriska böcker jag behöver för min första termin.

Första boken hemma!

Det var medan jag grottade runt och läste på om böckerna som det plötsligt slog mig att jag har ägt dessa böcker förut. Alla tre. Därför att när jag läste första terminen på sjuksköterskeutbildningen för 11 år sedan i Gävle, så var det exakt samma böcker som var obligatoriska för den utbildningen. Jag sparade dem ganska länge efter att jag hade flyttat till Uppsala för att studera retorik istället, men till sist sålde jag dem. Jag ångrar inte det, för alla tre har kommit ut i nya upplagor sedan dess, och säkerligen uppdaterats på väsentliga områden, så jag skulle nog behöva skaffa dem nya i vilket fall. Men ändå, det var lite deja vú över det hela på något vis.

Anyway, jag har som sagt även spånat lite på framtiden efter min utbildning, och är absolut intresserad av och nyfiken på forensisk röntgen som specialisering i framtiden. Jag googlade lite förstrött på det, och hittade faktiskt en masterutbildning i England, och tänkte för mig själv att då kanske det fick bli ett par år i England när jag är klar med grundutbildningen om tre år. Sedan upptäckte jag att den utbildningen ges helt och hållet på distans, och att de accepterade studenter från hela världen! Yeay! Jättekul att veta att det finns sådana möjligheter. 😀

Sen kommer det ju troligen inte bli så att jag kan jobba enbart med forensisk röntgen, om jag nu inte ska vara en sån där expert som anlitas på kors av olika länder och instanser då, möjligtvis, utan jag kommer behöva ha två ben att stå på, så att säga. Och då tänker jag mig just nu att akutröntgen kanske kan vara min grej. Alltså röntgen på akutmottagningar, när människor kommer in med akuta skador som måste röntgas på en gång. Jag tror att det kanske kan vara en grej som passar mig, men vi får se. Jag tror faktiskt jag kommer ha praktik på akutmottagning under utbildningens gång, så det räknar jag med att jag får prova på även under utbildningen.

Nog om det, jag ska inte tråka ut er alldeles genom att börja nörda loss på detaljerna. Däremot tänkte jag prata lite om något helt annat, fast samtidigt relaterat till det här med studier: Att minnas. Det är nämligen ett annat kaninhål jag trillat ner i i dag. Jag vet att jag kände av problematiken med att ha en emotionellt och mentalt omvälvande livssituation under mina tidigare studier, för 8-11 år sedan, och nu är det ju i mångt och mycket likadant. Eller värre, på sätt och vis, eftersom vi både har den nuvarande situationen att hantera + allt som hänt ett par decennier bakåt. Det gör att jag känner att jag måste väcka till liv och optimera min inlärningsförmåga för att jag inte ska få det alltför kämpigt genom studierna under den här perioden då allting ställts på huvudet för oss. Jag ska ju dessutom ha ork att hjälpa barnen orka plugga och ha en så bra vardag som möjligt, samtidigt som de genomgår sitt. Det är en utmaning, helt enkelt.

Som tur är, så är jag hyfsat bra på att plugga, och jag har bra tekniker för att få gjort det jag ska. Jag behöver mest friska upp mina memoreringsskills och hur jag ska göra för att flytta information från korttidsminnet till långtidsminnet. Så min plan för den kommande månaden är att börja bearbeta hjärnan inför det som komma skall, så att jag optimerar min inlärningskapacitet, samtidigt som jag ska orka med allt annat också. Det ska nog gå. 🙂

Nå, nu får det kanske vara färdigtjatat om utbildning och inlärning för i dag. Det är dags för en sen middag och en ny binge av Bones, det känner jag alldeles tydligt. 🙂

2 kommentarer

  1. Åååh så underbart med plugg!! Vill också men vågar inte ens hoppas. Jaja NÅN gång blir det.

    1. Author

      Jag håller tummarna! Det vore superkul om du också kom in! Hoppas de tar de sena anmälningarna på en gång nu när andra antagningsomgången är färdig, så att du får veta hur det blir så fort som möjligt. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *