När man helgar helgen extra mycket

Man ska hålla vilodagen helig, heter det väl, och man kan väl lugnt säga att jag gjort just det. Fast jag har haft vilodag hela helgen och knappt gjort något vettigt alls. Förutom att sova. Det har jag gjort massor av, och det har varit vettigt på alla sätt och vis, något annat kan jag inte påstå.

Först blev det ju en extra tupplur i fredags kväll, som sedan följdes av 6-7 timmars nattsömn följt av närmare en timme extra i sängen eftersom jag inte hade någon som helst lust att kliva upp. Men till sist var det ju bara att pallra sig upp för att gå på toa och att få i sig lite näring, så strax efter halv elva i går förmiddags var jag uppe. Jag hade inga stora planer för dagen, annat än att komma igång med tvättberget som väntade och att repetera lite inför duggan på fredag, och att kanske ta en powerwalk. Det slutade dock med att jag somnade på soffan efter att jag hade ätit frukost och mest bara kollat mina mejl och lite sånt, och så blev det ännu en tupplur. Hur lång den i själva verket blev vet jag inte, men nånstans mellan 1-2 timmar.

Viloläge intaget.

Vid 14-tiden började jag känna att det var dags att bestämma sig ifall jag skulle ta en powerwalk, för den normala slingan jag går tar ungefär 1½ timme och det börjar mörkna ganska tidigt nu. Jag slog till på det efter lite dividerande (mer om det kan ni läsa i min andra blogg; HÄR. Glöm inte att följa den bloggen också förresten, det är inte alltid jag annonserar här om jag skrivit något i den), och det var superskönt! Men sen var det liksom kväll efter det, och ingen tid för så mycket annat än att duscha, handla och laga mat. Nå, för all del fanns det väl tid för mer än det, men när klockan liksom blivit 20 på lördagskvällen så känner i alla fall inte jag för att sätta mig och repetera celler och dess uppbyggnad. 😛

Det blev ett glas vin istället – rent av det andra den här helgen, för jag lyxade ju till det med ett i fredags kväll också, YouTube och stickning. Utanför hade regnet börjat komma, och det blåste lite, och inne hade jag gosat ner mig i soffan med en filt och med aromalampan tänd. Mys!

Rödvin och aromalampa i bakgrunden. Och ja, jag har en miljard strumpstickor på bordet bredvid mig. Har inte alla människor det? 😛

Jag hittade till sist en enkel, mindless stickning också, och sparkade igång Joji Locatellis Cozy Neigborhood i ett av mina egna handfärgade garner. Fast efter att ha kommit så långt att alla short rows i nacken var klara, så insåg jag att den storlek mönstret ansåg att jag skulle ha skulle bli alldeles för stort i mitt garn, och dessutom var jag inte nöjd med att jag fick ett så stort sjok av det mörkare gröna (det är samma garn, men två olika färgbad, så tanken var att varva de två olika färgerna, som man normalt gör, men det funkar inte när man gör short rows, för man blir bara sittande med en massa ändar som måste fästas om man ska få ihop det rätt), så i dag repade jag upp allting och började om.

Jag hade tillräckligt mycket i mina gömmor av det här garnet för en hel tröja, om än två olika färgbad, som dessutom skilde ganska mycket i färg. Det ena är betydligt mörkare än det andra. Men så kan det bli ibland.
Påbörjad tröja som sedan repades upp i dag och gjordes om. Och den ljusa tråden är provisional cast on, som man gör på båda axlarna på den här, en teknik jag praktiskt taget aldrig använder annars.

Jag gick igenom de härvor jag hade av den här färgen, och bestämde att jag borde kunna få ihop hela kroppen med bara de ljusare härvorna, så kan jag göra bara ärmarna i den mörkare, så nu satsar jag på att det ska fungera. Och jag känner mig mycket mera nöjd med hur projektet ser ut i dag.

Andra tagningen. Känner mig mycket mera nöjd med det här!

Jag hade önskat att jag skulle känna mig superinspirerad att fortsätta på julklappsstickningen jag håller på med, så att jag kan bli klar med den också, eller att jag skulle känna mig inspirerad att göra klart mönstret för Örebrovantarna så att jag på allvar kan börja designa på Kirunavantarna, men icke. Hjärnan har bara varit trött den här helgen, och krävt enkla saker att ägna sig åt. Men det räckte tydligen inte med den precis påbörjade tröjan här ovan, utan jag har allt mer fått en smygande lust att vilja designa mössor igen också. Jag vet inte vad som gjorde det, om det var att jag tillät mig att lägga upp till den här tröjan, men det var visst som att öppna en fördämning, och tio minuter in i tröjstickningen började en idé till en ny design på mössa att växa fram. Hoppsan Kerstin! 😛 Det kan förstås bero på att jag har haft de här nystanen med Rowan felted tweed liggande bredvid mig så länge, med färger jag fullkomligen älskar och önskar jag hade tillräckligt av för att sticka en tröja åt mig själv i var och en av dem. Men det här är tyvärr ett riktigt dyrgarn, så det lär ju inte hända med det första. Men en kul och annorlunda mössa har jag ju tillräckligt mycket hemma av för att kunna göra! 😀

Påbörjad mössdesign.

Drastiskt ämnesbyte, förresten: I fredags råkade jag bita mig själv nåt så gröndjefligt i tungan, liksom precis på vänster sida. Jag känner av det hela tiden, det gör ont och tungan känns lite svullen, men det värsta är att jag kan fasen inte prata! Alltså, på riktigt, jag läspar som jag vet inte vad! Det GÅR bara inte att prata rent! 😂 Inte klarar jag av att prata mer än några få meningar åt gången heller, sen gör det för ont. Jisses, det här får gärna läka ut lite snabbt nu, för gudars, vad opraktiskt! 😛

Jag vet, det syns inte ens på bilden, men jag lovar att det känns desto mer. 😛

Dagen i dag har också varit lugn. Jag har sovit länge, och faktiskt lyckats låta bli att somna på soffan (bara en sån sak). Jag lyckades köra ett par maskiner tvätt, koka kaffe och lägga ihop tårtan – jag bakade nämligen en tårtbotten sent i går kväll, för i dag fyllde mellanungen 17 år! 😀 Hurra, hurra! Vi firade lite low key bara, som vi brukar, och käkade gott och gjorde tårta. Han dekorerade faktiskt tårtan själv, men vi hade lite otur och hittade inte det vi behövde riktigt för det havstema han egentligen ville ha, så det blev en godistårta istället.

Tårtdekoration in progress.
Tadaa! 🙂
Han hade bett om hallon- och vaniljkrämsfyllning inuti, så det fick det så klart bli.

Ja, hörni…det var det. Helgen försvann i ett nafs, och jag känner mig inte ett dugg redo för en ny vecka. Jag känner mig snarare lagom utvilad nu för att påbörja helgen, men jaja. Så kan det gå. Och innan det blir helg igen ska jag alltså ha klarat av den dugga jag just nu inte alls tror jag kommer fixa. Och som jag inte har ett dugg lust att skriva. Inte minst för att eländet är förlagt mellan 8-10 på morgonen, vilket innebär att jag måste åka hemifrån typ 06:30 om jag ska hinna hitta parkering osv innan också. Och så jag som hatar att lägga mig före 1-2 på natten, och som varit så glad åt att ungdomarna börjat sköta morgnarna på egen hand, och se till så att de kommer upp i tid och iväg till skolan. Det har ju inneburit att jag sluppit lägga mig vid 22-23 om kvällarna. Men nu får jag väl försöka vrida klockan lite bakåt, ska det gå ihop sig tills på fredag. Eller också får jag väl gå runt den natten, kanske. Jaja, vi får se. En jäkla tidpunkt för ett skriftligt prov är det i alla fall för mig.

Veckans pumpa:

Köksbänkspumpan börjar mogna allt mer. Snart får det nog bli pumpapaj!

2 kommentarer

  1. Åh vilken smarrig tårta!! Hurra hurra här med 🎉❤🌷

    Och heja heja heja med plugg i veckan och stort lycka till på fredag ⭐❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *