När äpplena faller

Det har varit en lördag av ett slag jag inte haft på aldrig så länge. Känslomässigt.
Först sov jag ända till halv tolv på förmiddagen. Det i sig är inte superlänge, med tanke på att jag oftast kommer i säng vid 2-tiden, men med tanke på att jag förra veckan drabbades av insomnia för första gången på typ 18 år, så är jag riktigt nöjd med hur länge jag sov.

Jag vet inte varför jag drabbades av insomnia förra veckan, alltså _riktig_ insomnia, den där sorten där du är dödstrött, men så fort du lägger ner huvudet så är du klarvaken igen, och där du inte kan sova mer än högst tre timmar i sträck, hur slut du än är. Den sorten. Men där var den i alla fall, vad nu orsaken än kan ha varit. Efter tre dygn låg sömnkontot på 7 timmar totalt, och när det fjärde dygnet gick in i det femte låg sömnkontot på 11 timmar. Ungefär där börjar kroppen bli trasig på riktigt.

Jag hade kunnat ringa läkare, men jag vill inte ha insomningstabletter. Min kropp är lite märkligt funtad när det handlar om mediciner, och jag reagerar sällan särskilt fördelaktigt på något som helst som är starkare än Alvedon och Ipren, och som är receptbelagt. Jag blir oftast ännu mer sjuk av medicinerna än jag är av det de ska hjälpa mig mot. Så jag gjorde på mitt eget sätt, och jobbade med kroppen istället för mot den. Och min mirakelkur mot insomnia är motion och chili. Promenader eller hård träning är inte så noga, man får helt enkelt göra det orken medger i det läget. Huvudsaken är att man sparkar igång endorfinerna i kroppen, dess egna lugnande medel. Sedan bygger man vidare på samma tema med att äta mat med färsk chili. Den har nämligen samma effekt på kroppen. Och de två sakerna sammantaget har alltid fungerat mycket, mycket bättre för mig än några mediciner som helst. Så det höll jag på med under förra veckan, och där, den femte dagen, började det vända igen. Jag är lite osäker på dagarna, man blir lite dum i huvudet av att sova så lite, men jag tror det kan ha varit fredag. En dryg vecka sedan alltså. Och under veckan som gått har sömnkontot sakta men säkert ökat igen. 6 timmar per natt, 7 timmar, nästan 8 timmar. 8 timmar är det jag normalt sett sover, när kroppen får bestämma själv, och natten till i dag tippade jag äntligen över den siffran och la till och med på nästan en halvtimme extra. Så skönt!
Och nu somnar jag oftast inom en timme igen också, så det går till sig även i den änden.

Jag unnade mig att ligga kvar en halvtimme i sängen också, och pallrade mig inte upp förrän efter kl 12 (mina vänner som är småbarnsföräldrar lär sitta och skaka på huvudet nu, över den oerhörda lyxen att kunna ligga så länge i sängen, men hav förtröstan! Er tid kommer. 😀 ).

Dagen började alltså sent här på min kant, men det var det värt. Sedan har jag roat mig med att läsa delar av den där kursen jag måste ta för att jobba med Google-projektet, tvätta lite kläder, sticka lite på min fina design som jag är så nöjd med, prata garn och utbildning med kompisar, och att möbla lite i mitt sovrum. Inga stora förändringar egentligen, annat än att jag flyttat in en stor tv till mig. DET är faktiskt en ganska stor grej, för jag har alltid vägrat tv i sovrummet. Jag har jättesvårt att somna till en tv som står på, och har inte sett någon poäng i att ha det. Men så hade en kompis flyttat in en tv i sitt sovrum och postade en bild på Facebook om det här om dagen, och då kände jag att det kanske inte skulle vara så dumt när allt kommer omkring. Jag är ju trots allt singel med enväldig kontroll över fjärrkontrollen… 😉 Sagt och gjort, i dag flyttade jag in en tv till mig, en som inte har använts så mycket annars, och nu ser jag fram emot att krypa ner i kväll och titta på en film eller en serie eller nåt.

Annars har det gjorts pizza och tittats på film nu under kvällen. Jag kör ett Toy Story-rally här i kväll, är barnsligt förtjust i de filmerna. 😛 Har inte sett den senaste dock.
Och medan jag stod i köket och snickrade pizza, så upptäckte jag att äpplena börjat falla av träden där ute. Ett säkert hösttecken! <3

En annan mysig grej i dag var att skratta hejdlöst. 13-åringen mumlade ett eller annat om att jag skulle flytta mina “rogue balls”, eller det var i alla fall vad jag hörde. Skrattade så jag grät en lång stund över de där vilda testiklarna, haha! Jag minns inte senast jag skrattade så hejdlöst åt något… Jag har inte gjort det tidigare i år i alla fall, och jag tror inte jag gjorde det förra året. Inget bra alls. Jag måste skratta hejdlöst oftare.

Nu har mörkret sänkt sig där ute, i köket väntar en nybakad kladdkaka på uppmärksamhet, och jag har klippt till två nya par onämnbara, så jag slipper gå med rumpan bar. 🙂

Hoppas ni haft en lika mysig, skön, avkopplande lördag som jag har. <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *