Möten och sushi

Det har varit lite stökigt på hemmaplan med 14-åringen på sistone. Man försöker med alla medel, men det är tufft. Det är därför vi nu ska ta hjälp även av BUP, utöver skolkuratorn. Jag klarar inte se mitt barn må så dåligt och inte kunna hjälpa, och inte heller att se hur han förändras av att kämpa så mycket.

I dag var det möte med kuratorn på skolan för att diskutera remissen till BUP, och hur vi ska göra för att det ska fungera i skolan så länge. Vi får helt enkelt prova oss fram, var väl i princip vad vi kom fram till. Ja, utöver själva remissen då. Det var i grunden ett bra möte. Men efteråt har vi varit som disktrasor, både 14-åringen och jag. Sånt här tar musten ur oss alldeles, att behöva sitta och prata om så personliga saker på det här sättet. Jag tror inte han kommer orka gå i skolan i morgon heller, och jag är glad att jag själv bara ska hämta nya spegelglaset i människobyn och sedan få det monterat. Så mycket mer än det har jag nog inte i mig i morgon heller, inte efter den här typen av möten. Och jag längtar SÅ efter att barnen ska vara ute ur grundskolans grepp och själva få välja hur de vill studera, och jag längtar SÅ efter att de ska fylla 18 och vara helt och hållet ur den andre förälderns grepp. Det gör de själva också, för den delen.

Efter mötet åkte vi hem och hämtade upp 16-åringen, som då var klar med sina lektioner för dagen. Sedan styrde vi kosan till närmaste mindre stad, där vi skulle handla sushi (SOM vi har längtat efter sushi, 16-åringen och jag) och ta en snabb sväng in på Dollar store för att handla tvålen jag lyckades missa förra gången.

16-åringen har varit till den här staden förut och gått i Pride-tåg där, men jag tror han verkligen upptäckte den på allvar nu. Det var med outsäglig lycka i rösten han exalterat upprepade att PRECIS så här ville han bo!, medan vi promenerade längs gågatan i duggregnet. Det var tyst och lugnt och inte så mycket människor ute, duggregnet dämpade de få ljud som faktiskt fanns, och jag kunde absolut förstå 16-åringens känsla.

Vi får se hur det blir, men det skulle inte förvåna mig om han bosätter sig där i framtiden ifall vi blir kvar i Sverige. 🙂

Jag har inte så mycket mer att berätta från den här dagen. Vi handlade tvål och en massa godis fastän det är måndag (jag håller inte så hårt på sånt där), och åkte hem och tryckte i oss sushi (hann inte ens fotografera den 😛 ) och godis medan vi tittade på Jumanji: The next level. Och snipp, snapp, snut, så var den dagen slut. Typ.

Ja, det var det. I morgon är det en ny dag, och innan dess hoppas jag på en redig dos karatesömn. Vaknade typ hundra gånger natten till i dag av helt bisarra mardrömmar, så det slipper jag gärna i natt.

2 kommentarer

  1. Ja det är så fint där. Alldeles lagom och gullig 😊

    Hoppas att de dränerande mötena kommer att leda till nåt bra ❤

    1. Author

      Det hoppas jag med. <3

      Jag är alldeles för sällan dit, inser jag. Kanske borde jag åka oftare, bli bättre bekant med stället. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *