Med ansikte ner till brösten

I förrgår berättade jag en del om min relation till hudvård, när den började och vad som låg bakom mitt intresse. Det jag däremot kanske inte var så tydlig med är hur heligt det här med hudvård är för mig. För jag mår på riktigt dåligt om jag inte kan upprätthålla de rutinerna av någon anledning.

Trots att jag varit väldigt intresserad av hudvård i tre och ett halvt decennium, så var jag en riktigt late bloomer när det handlade om make up. Jag använde kajal och mascara från jag var typ 14 tills jag var över 30, och bara det. Men då började jag ta igen det med råge, och jag har experimenterat med primers och foundation, lash extensions och lösögonfransar, och en massa annat. Ett tag prenumererade jag även på Glossybox, och det var en riktig högtidsstund att få de där boxarna i postlådan en gång i månaden. Jag sa dock upp den prenumerationen för 3½ år sedan, inte för att jag var missnöjd, utan för att jag hade ackumulerat så mycket produkter som jag aldrig hann använda. Jag har faktiskt fortfarande produkter kvar som jag inte ens hunnit öppna än… Men jag saknar min månatliga Glossybox fortfarande, och en del av mig hade gärna återupptagit den prenumerationen igen.

Men åter till hudvården, min heliga ko. För mig finns det inget bättre sätt att börja dagen än att göra min lilla hudvårdsrutin, och det enda som är skönare än det är att avsluta dagen med min kvällsrutin innan sängdags. It’s a big deal, helt enkelt. Det har också gett mig en hud som trots att jag rökte i många år ändå är ganska frisk för min ålder, och kanske är det ett av skälen till att jag tar så illa vid mig av den här vuxenaknen jag har drabbats av. Det är allt jag inte vill att min hy ska vara, och det gör att jag vantrivs väldigt mycket med mig själv också, rent utseendemässigt. Det är inte mitt ansikte jag ser i spegeln längre.

Det senaste halvåret eller så har jag insett att det är dags att ge sig in på retinolprodukterna, som jag också pratade om i mitt föregående inlägg om hudvård. Så jag ska inte upprepa det där till leda, utan bara konstatera att jag samtidigt som jag är väldigt intresserad av hudvård också är extremt trogen de märken jag gillar. Som Biotherm, som jag alltså använt sedan jag var 20, ungefär. Det har varit lite av en sorg att de inte haft de produkter jag behöver, och att jag har behövt leta nya saker att testa. Som Pixi-serien, som hjälpt mig en hel del, men som inte har en chans mot de här frekventa skoven jag har. Så det blev att leta vidare, och jag beställde alltså en rengöringsprodukt från Exuviance här om dagen, samt slängde ner en hudgel från Elizabeth Arden i kundkorgen också, bara för att den var snorbillig och innehöll hyaluronsyra, som är bra för återfuktningen.

I dag kom paketet. Jag blev dessutom glatt förvånad när jag öppnade det, för inte bara var tuben med rengöring mycket större än jag förväntade mig (och kommer därför räcka länge), utan hudkrämen var också en rejält stor burk. Jag trodde det var bara en liten skruttburk på grund av priset, men nejdå – här var det mycket produkt för pengarna! Och som bonus fick jag dessutom en liten tub nattkräm, vilket passade bra, eftersom en ny nattkräm är något jag tänkte försöka investera i snart också. Och nu får jag prova ett nytt märke som jag inte använt förut, som kanske kan bli en potentiell favorit. 🙂

Hurra, paket! 😀 Med bonusnattkräm!
Ordentlig storlek på produkterna också. Bilden ljuger faktiskt en aning, i verkligheten ser burken ännu större ut.
Nu jäklar kan det tvättas!

Jag är SÅ spänd på att prova produkterna, men jag är av den där sorten som alltid gör slut på mina gamla produkter först, innan jag får öppna ett nytt paket. Eller, normalt sett är det så. Jag gjorde faktiskt ett undantag i kväll, för jag kände att jag måste bara testa den här hudkrämen från Elizabeth Arden och kolla om den känns bra, för om den gör det, så tror jag baske mig jag ska beställa en till och ha i badrumsskåpet. Jag menar, den kostar 167 kronor på extrapris hos Eleven, och så har jag 11 % studentrabatt på det. Det vore ju vansinne att inte utnyttja det, right? 🙂

Hur som helst, låt oss prata om det där med att ha ansikte ner till brösten. För det var nämligen nånting nytt jag fick lära mig i dag, när jag kollade på Mona och Bigges YouTube-kanal 40+ med extra allt i dag, och de intervjuade Johanna Lind Bagge, som varit hudterapeut i 30 år eller så. Och hon berättade då att till ansiktet räknas även dekolletaget när man talar om hudvård, vilket alltså innebär att du har ansiktet ända ner till brösten. Who knew? Men när hon sa det, så kändes det fullkomligt rimligt, för något jag har börjat se är att huden på bröstkorgen ibland ser väldigt torr ut. Jag har börjat smörja in det området lite extra med aloe vera-gel, och tycker att det hjälper, men jag gör det ganska sporadiskt fortfarande. Men nu, efter att hon sa det där, så känns det helt rimligt att jag ska utöka min ansiktsvård till att även innefatta det området. Jag är minst sagt spänd på hur huden där kommer bete sig framöver, när jag gör det. Man kanske får bröstkorg som en barnrumpa? 😛

Nå, nu får det vara nog tjatat om hudvård, i alla fall för i dag. Det lär komma mer framöver, i takt med att jag får hem ytterligare produkter och provar mig fram för att hitta något som gör min hud glad igen. Och mig. Ärligt talat undrar jag om inte det här med huden är den tyngst vägande orsaken till att jag gått upp så mycket i vikt, för jag är verkligen en sådan som äter mig igenom precis allting. Och för mig är det ju en rätt stor grej när huden inte vill bete sig som folk, så att säga.

På tal om vikt, så tog jag mig ut på en aldrig så liten promenad på en skogsväg i eftermiddags. Jag fick med mig 16-åringen också, och vi tog en liten lov. Det blev inte så mycket mer än en halvtimme eftersom sju miljarder flugor försökte grovhångla med mig, men det var ju något i alla fall. Men dra mig baklänges vad jag har tappat all kondition! Alltså, det är helt sjukt! Jag har aldrig varit med om något liknande, och ärligt talat undrar jag om jag haft en osynlig Corona eller nåt, för det här är så bisarrt erbarmligt. För all del har träningen strukit på foten så det stått härliga till under lång tid, men det har hänt förut utan att jag blivit så här konditionslös. Det är så illa så det är rent av fascinerande. Men jaja, bara att kötta på med träning igen, så går det till sig.

Skogspromenad. Kanske tur vi vände när vi gjorde, för inte så långt därefter började det spöregna.

Att vara noggrannare med kosten ger helt klart goda resultat för mitt mående. I dag klev jag upp med en känsla av att ha i alla fall lite energi, vilket fick mig att inse hur dränerad jag känt mig under lång tid nu. Det var riktigt skönt att känna sig lite mera mänsklig i dag, och jag tror min diet är nyckeln här. Jag mår så markant mycket bättre när jag äter i huvudsak plantbaserat, och håller nere förbrukningen av socker, laktos och gluten. När jag klev upp i dag slog jag dessutom till på att snickra ihop en av mina favoritfrukostar; havregrynsgröt och kokt ägg med sriracha. Jag brukar ha lite frukt vid sidan om också, oftast en apelsin, men i dag hade jag inget hemma. Or so I thought – för jag kom på att jag har ju röda druvor i frysen, som jag äter som godis. Perfekt att ha som efterrätt till frukosten. 🙂

Go’frukost! Ett stort glas kolsyrat vatten är också ett måste, och något jag inte kan leva utan.
Sen blev det en stor kopp grönt te som avslutning på måltiden, vilket ger en bunt extra antioxidanter. Jag kan dock bara dricka grönt te om jag vet att jag har tillgång till toalett de närmaste två timmarna efteråt, för jisses, vad kissnödig jag blir. 😛

Det har varit en ganska soft dag i övrigt, och jag antar att jag laddar lite mentalt inför morgondagen även om jag försökt låta bli att tänka på det. Men i morgon är det i alla fall dags att åka tillbaka till BUP och få höra vad de har för förslag på hjälp åt 14-åringen. Jag svär, får jag höra att jag kan “få stöd i mitt föräldraskap”, som verkar vara den senaste modegrejen i terapeutsvängen, så kommer jag ge någon på moppo. Ungen har depression. Det kan man inte bota, och definitivt inte med något djefla “stöd i föräldraskapet”.

Jaja, nu släpper vi det, tar ett djupt andetag och kanske några Finn crisp med hummus, så sover vi gott sen, right? 🙂

Dagens bling:
Gjorde ett nytt försök att fota bling-toppen jag håller på att sticka, men det är helt omöjligt att få till en vettig bild. Det ser ut som en grå blob med enstaka, matta paljetter. Hepp.

Dåligt fotogenique, det här projektet…

Dagens shorty socks:
När man blir sur över bling-projekt som är omöjliga att fota, så kan man istället sticka färdigt den tredje shorty-sockan i det här garnet och påbörja den fjärde, och ta en bild på det, för där syns det åtminstone vad man håller på med.

Tre av fyra klara.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *