Mammaliv vs. studentliv

Det är inte bara jag. Vi är några kursare som alla är 40+, och jag är inte den enda som haft mammaliv som fullständigt krockat med studentlivet, och som inte hunnit med. Ledsamt för oss båda, men samtidigt tycker jag det är lite skönt att det inte bara är mig det fallerat för den här veckan.

Hur som helst, så har jag i alla fall lyckats förbereda alla 15 frågor inför morgondagens grupparbete/presentation, och har nu ett tjusigt 8 sidor långt dokument med svar på ALLA frågor och även bild till varenda en. Inte självritade, där går fan gränsen, men jag har hittat bra bilder jag kan använda som utgångspunkt när jag ska rita på tavlan. Vi förväntas göra det på varje enskild fråga, vilket inte alltid är så lätt. Här om veckan hade vi någon liten fråga om röda blodplättar där man inte kunde rita så mycket mer än en röd cirkel liksom… 😛 Den här veckan är det däremot desto mer. Vi avslutar äntligen cell-föreläsningarna (halleluja!), dock med roligheter som transporter genom cellmembran, membranpotentialer, akvaporiner och jag vet inte allt, och har även haft en föreläsning om nervceller (som var den jag inte hann med, utan fick nöja mig med att läsa kompendiet). Att hitta bilder att rita den här veckan har inte varit särskilt svårt, men däremot att komma ihåg vad allt är och var det sitter…ay caramba!

Jaja, jag är i alla fall glad jag är färdig förberedd inför morgondagen, jag har till och med skrivit ut allting som ska med, och jag behöver inte vara där förrän kl 14. Jag kan med andra ord sova till kl 11 om jag så vill, och det är inte alls omöjligt att jag vill just det. Jag gjorde det i dag, och det var ytterst välbehövligt, även om det kapade en del av min studietid. Men är inte hjärnan utvilad så får man ju inte så värst mycket pluggat ändå, så sömn är ju nog så viktigt.

Fortledningshastighet med och utan myelinisering – också en festlig grej jag har roat mig med i dag.

25-åringen och jag var också iväg på hans möte hos läkaren i eftermiddags, och det var samma underbara läkare som jag träffade med ungdomarna i våras. Vilken människa! Jag kan eventuellt ha kollat om han var singel när vi kom hem (det var han inte), för jösses…jag inbillar mig att han måste vara en riktigt underbar människa att leva med också (skit också att han inte var singel, fastän jag absolut inte vill vara något annat än singel). Hur som helst bestämde vi att 25-åringen inledningsvis kommer vara sjukskriven 50 % i två månader och att vi ska titta på möjligheterna att hitta ett jobb på 50 %, helst på distans med flexibla tider. Vi ska prata med Arbetsförmedlingen också och se om de kan göra något, och det hela ska syfta till att utröna hur mycket han egentligen orkar och hur stor funktionsnedsättning han har av sin depression. Han hade kunnat få 100 % sjukskrivning också, men då kan vi inte påbörja någon process med Arbetsförmedlingen, och då tar allting bara längre tid, så jag föreslog 50 % och att vi tar det därifrån. 25-åringen var med på det, och läkaren tyckte också det var en riktigt bra idé. Det känns riktigt bra att börja nysta i det där nu, och försöka hitta bra lösningar för 25-åringen också.

Ja, sen vi kom hem har det mest bara handlat om studier för min del, och inte så mycket mer. Dagens middag blev fryspizza för att jag skulle få mesta möjliga tid för studierna, men jag har i alla fall tagit mig tid att få diskat upp en massa jox så att jag kan få ta helg med rena glas och tallrikar åtminstone. Det kommer bli en väldigt lugn helg för övrigt, då 14-åringen kommer åka till flickvännen direkt efter skolan i morgon och inte komma hem förrän efter skolan på måndag. Vi får se hur det går… Han kom i kväll och var jättesliten, för det har visat sig att flickvännen är väldigt svartsjuk, inte minst på den tredje kompisen de alltid hänger med, en tjej som också verkar ha fattat tycke för 14-åringen, men som inte riktigt vill erkänna det. Triangeldramat är igång, med andra ord, och vi får väl se hur länge det dröjer innan det blir full kalabalik. Jag misstänker att det inte kommer dröja särskilt länge alls. Men i helgen skulle han i alla fall åka dit, det var han fullt bestämd på, så det blir bara jag, 25-åringen och 16-åringen kvar hemma. Den sistnämnda fyller 17 på söndag dessutom, så jag hoppas de pengar vi väntar på anländer under morgondagen, så att jag åtminstone kan få gjort en tårta åt honom, och fixat lite kanelbullar. Det är ett helsike att vara fattig student! Men han fick i alla fall några små presenter förra helgen, på vår pre-födelsedagshelg när vi var inne i stan bland annat.

Undrar om jag skulle lyxa till det med lite stickning? Alltså, fatta hur stressad jag varit och hur mycket jag haft att plugga när jag inte haft tid att sticka en endaste liten maska på flera dagar! Var lugn för att jag ska råda bot på det i helgen dock… 😀

Dagens pumpa:
Inne-pumpan börjar bli allt mer orange, men det gör faktiskt även pumporna utomhus. The race is on! Vilken kommer bli mogen först??

2 kommentarer

  1. Oooh triangeldrama låter icke-önskvärt…hoppas att det löser sig!

    1. Author

      Ouff ja, jag håller tummarna att det inte blir världens grej av det där, men har ju samtidigt fått höra att flickvännen minst sagt har en dramatisk ådra och att det är vanligt att det stormar kring henne. Så det är väl bara att vänta och se.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *