Make over mode

Make over mode

Välkommen, vardag. Julen är officiellt över (även om jag inte riktigt kommit igång med att plocka undan julgrejerna), och vardagen är tillbaka. För min del har det inneburit allt från att registrera mig på universitetskurser som börjar om någon vecka, till att prata med Adobe om ett bekymmer jag hade, som de i vanlig ordning löste på ingen tid alls. Jag säger bara det, Adobe har den absolut bästa kundservicen genom tiderna. Ah-mazing!

Det jag inte fick gjort i dag var att ta mig på någon powerwalk. Grått var det i går, och grått var det i dag. Och i dag lyckades jag inte hitta orken. Men jag tänker att det gör inte så mycket, för jag har ändå kommit igång bra och både i morgon och i övermorgon blir det SOL! 🌞Hurra för det! Förvisso ska det blåsa en del, men strunt samma, det kan jag ta. Jag tänkte ändå inte springa något den här veckan, och då spelar det ju ingen större roll. Om man nu inte blåser av vägen då, men så illa ska det väl inte bli, tror jag.

De senaste par-tre åren har min avsikt vid varje nytt år varit att ha ett riktigt make over-år, men det har inte riktigt blivit som jag har tänkt. Livet i övrigt har ju haft en tendens att ha planer som krockat med just den tanken, men skam den som ger sig – vi provar i år igen! 😀 Fast så väldigt mycket make over vet jag inte om det egentligen blir…det kanske är mer korrekt att kalla det en vidareutveckling, där jag kostar på mig att lägga mycket tid på träning och sånt som får mig att må bra. Det är ju inte egentligen något nytt, jag har bara haft svårt att hitta tiden att göra det konsekvent tidigare, eller så har jag haft personliga vurpor som gjort att jag inte orkat. Men nu satsar vi på att år 2020 är året då det händer, året då livet i övrigt faller på plats lite bättre, och där jag har både ork och tid att investera i mig själv i större utsträckning. Ja, rent fysiskt då. Mentalt har jag ju investerat rätt duktigt de senaste 15 åren. Jag kom fram till att jag investerat närmare 1,5 miljoner i kunskap på olika sätt, så om vi tänker oss att jag spenderar motsvarande den summan i min fysiska vidareutveckling, så kan det nog bli riktigt bra, det här. 😉

En sak jag tänkte testa så fort plånboken medger det, är retinol. Det är tydligen grejen för att bibehålla en frisk och glad hud även när man blir äldre. Själv har jag varit smått nitisk med solskydd och sånt och är därför välsignad med riktigt bra hudkvalitet även vid min ålder – om vi nu bortser från vuxenaknen jag åkte på för snart två år sedan, och som jag nu först börjar få kontroll över (det har verkligen varit ett äventyr, I tell you).

Hur som helst, jag tänkte testa retinol framöver för att se vad det kan ha för effekt. Så jag har snurrat runt lite för att kolla vad som finns, och passade då även på att leta efter en ny hudkräm, gärna en med hög SPF och med färg i. Det var ju inte det lättaste att hitta. I alla fall inte färgad hudkräm, men efter lite om och men hittade jag till sist en från Clinique som jag ska testa så småningom. Priset var hyfsat (295 kr), den fanns med lite olika färgvarianter, och den hade SPF25, vilket verkar vara det högsta man tillsätter i vanliga hudkrämer. Men jaja, jag får väl komplettera med vanlig solkräm också när solen ligger på som värst då, för jag vill ogärna gå ut utan SPF30 i det, och helst ha SPF50, om jag kan få tag på det. Inget ont om rynkor, men jag vill inte bädda för det i onödan liksom. Och i det avseendet är solljus den stora boven, mer än 90 % av rynkorna i en människas ansikte skapas av solljus. Och vi behöver bara 20 minuters exponering av solljus utan solskydd under vår och sommar för att vi ska få det D-vitamin vi behöver. All övrig tid ska vi ha solskydd för att skydda oss både mot cancer och utseendemässiga förändringar. Och under höst och vinter behöver vi nordbor _alltid_ tillskott i form av D-vitaminer, för vi får inte i oss det vi behöver annars.

Jag hittade förresten en spännande hudkräm från Sensai när jag letade runt efter hudkrämer. Jag minns att jag fick nånting från Sensai i en av mina Glossyboxar för några år sedan, och att jag imponerades av kvalitén på produkten, men jag hade missat hur extremt dyra deras grejer är. Vad sägs om den här hudkrämen till exempel, som kostar blott 7650 kronor hos Kicks? Good heavens, snacka om att något ligger utanför ens budget liksom. Samtidigt är det en del av mig som VÄLDIGT gärna skulle testa den här… Kan man bli hudvårdsproduktstestare, tro? Jag anmäler mig frivilligt direkt! 😛

40 ml hudkräm för 7650 kronor. Som hittat!

Märks det att jag har ett visst intresse av såna här saker? Man skulle kanske inte tro att jag kan vara en sådan hudvårds- och hälsonörd som jag faktiskt är, i alla fall inte om man tittar på hur jag periodvis äter, och att jag släpar runt på en hel del extrakilon. Men skenet bedrar. Fast om jag nu får till att investera så mycket i mig själv och min fysiska hälsa i år som jag önskar mig, så kanske inte skenet bedrar så himla mycket sen ändå. Då kanske jag kommer i fas även på den punkten. Det vore grymt kul!

Vad framtiden har i sitt sköte i övrigt i framtiden vet jag inte ännu. Jag spånar fortfarande på vad nästa steg i livet ska bli och vad jag ska bli härnäst. Jag tillhör ju dem som haft flera olika karriärer i livet, och nu blir det ännu en. Kanske har det varit till min nackdel att jag alltid valt otraditionellt och att jag därför hamnat på pottkanten ibland, som nu när jag fasen inte ens får komma på intervjuer, men samtidigt ångrar jag inget. Jag har behövt ha de erfarenheterna, har behövt leva mycket och uppleva mycket, och jag tror inte jag skulle ha trivts om jag hade bara fortsatt på det spåret jag började på när jag började på gymnasiet direkt efter 9:an. Då läste jag någon sorts datateknisk linje, där vi höll på med allt från ellära till dataprogrammering, och där vi även gjorde allt från att sätta ihop våra egna moderkort till att bygga nätverk. Jag kan liksom inte se för mig att jag skulle ha sysslat med sånt ända sedan dess och fram till nu. Jag är inte den sortens människa. Jag behöver omväxling och äventyr, nya människor, nya platser, nytt…allt. Inte jämt, men emellanåt. Och nu är det helt enkelt dags för ett nytt äventyr, och jag börjar faktiskt känna att det är lite spännande att inte ännu veta riktigt vad det blir. Ska jag bli frisör och hårstylist? Är röntgensjuksköterska nästa karriärinvestering? Något hälso- och/eller hudvårdsrelaterat kanske? Vi får se, vi får se. Spännande är det i alla fall.

Dagens frågetecken:
Den civila polisbilen som stod snett parkerad i vägbanan i Heby i eftermiddags, med både blåljus och helljus på, och där ingen människa syntes till. Den stod där när jag åkte till affären (jag blev nästan bländad av helljusen – snyggt jobbat, polisen…), och den stod där när jag åkte hem igen drygt 10 minuter senare. Högst oklart varför de skulle göra så. Enda rimliga förklaringen är att de kastat sig ur bilen och förföljt någon till fots. Det är rafflande tider i lilla Heby, tydligen.

Dagens på-tiden:
Spakvällen jag egentligen skulle ha i förrgår blev äntligen av. Eller den har åtminstone påbörjats, i form av en ansiktsmask. Har jag månne ork nog att göra mina lash extensions också?

Dagens fortsatta frågetecken:
14-åringens nycklar är fortfarande spårlöst borta, trots att jag vänt upp och ner på huset ytterligare ett par gånger. Just nu håller jag på att tvätta upp allt i tvättkorgen och att samtidigt noggrant kontrollera varenda grej däri. Har dessutom redigt ont i knäna efter att ha krupit runt och kollat under allt möjligt.

Dagens crush:
Bradley Cooper. Oj, vad jag skulle börja dejta igen med blixtens hastighet om jag fick en dejt med honom!

Nattens märkligaste:
Drömde att jag inte hade råd att bo kvar i mitt hus, så jag frågade om jag fick titta på lägenheten ovanpå gamla affären uppe på ön jag kommer ifrån (både affären och lägenheten finns på riktigt). Det fick jag, och de skulle kanske kunna tänka sig att hyra ut den, sa de. Vi kunde diskutera den möjligheten efter att jag hade kollat på den, sa de. Sen fick jag låna nycklarna för att åka och titta själv, gillade uppenbarligen det jag såg – inklusive att de två sovrummen till barnen hade våningssängar i drivor uppefter väggarna, det ena med totalt 11 sängar, det andra med 27 (wtf??) – så jag trummade ihop ett gäng kompisar och började helt sonika flytta in. Sedan såg jag genom vardagsrumsfönstret hur ägarna kom förbi och skulle in på den gamla butiken på bottenvåningen för att hämta något, och då först kom jag på att jag kanske skulle ha frågat om lov innan jag började flytta in… Heh.

Veckans återseende:
Alla sex säsongerna av Lost dök upp på ViaPlay i dag. Minns att jag lånade serien av min bonusdotter för flera år sedan, men att jag inte mäktade ta mig igenom sista säsongen. Minns inte ens om jag orkade börja på den. Nya tag nu kanske?

AniLove

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *