Magkänsla, valvaka och moderniteter

Det har varit en dag av mycket funderingar, och input från de människor som känner mig bäst. Synpunkterna är entydiga: Kliv av, låt magkänslan bestämma. Det är också vad jag känner, även om det retar mig lite att kliva av så tidigt när jag nu hade så stora tankar och idéer om vart det hela kunde leda i förlängningen. Men när magkänslan ifrågasätter varför jag ska göra det när jag har två deltidsjobb och kan göra som jag hade tänkt från början; fördela min tid mellan deltidsjobb och mina egna verksamheter, så blir det svårt att motivera att fortsätta på det påbörjade spåret. Jag vet också att jag kommer ångra senare att jag förlorade de här åren av kreativ egen verksamhet till fördel för att studera och jobba så mycket som det skulle krävas för att ta sig igenom utbildningen. Utbildningen i sig skulle jag inte ångra, men just att den utesluter några större utsvävningar i mina egna verksamheter eftersom tiden för det helt enkelt inte skulle finnas. Så jag har till 95 % bestämt mig för att kliva av. Jag behöver bara förlika mig med att jag inte ska gå den vägen ändå och att det också är okej, så kommer beslutet vara hundraprocentigt.

Så. Dagen i dag har därför inte ägnats åt några studier över huvud taget. Jag har unnat mig att känna efter ordentligt, och så hade jag tänkt att jag skulle ta en till långpromenad under eftermiddagen, för då skulle solen kika fram. Det var bara det att när det väl började närma sig, så blev jag så sugen på att städa(!!) istället, så jag tänkte det var bäst att passa på att rida på den vågen när den nu råkade infinna sig. 😛 Gudarna ska veta att det behövs också, för städning är inte direkt något jag hunnit med annars, och jag mäktar inte försöka motivera tre unga vuxna med depressionsproblematik att städa. Ni som vet, ni vet. Just såna saker fungerar inte alltid så bra för den som är drabbad av den sortens psykisk ohälsa, och det är för det mesta lindrigare både för mitt psyke och tålamod att helt enkelt göra det själv. I den mån jag hinner. Vilket har varit typ inte alls sedan jag började plugga.

Städning är ju också bra för ryggen, det är mycket rörelse och man kan själv styra hur intensivt och “rörligt” man städar. Inledningsvis var jag hyfsat stel och hade ont, men inte oöverkomligt. Det var faktiskt inte värre än att jag faktiskt klarade av att resa mig från soffan utan att behöva ta stöd på vardagsrumsbordet. Det är första gången på två veckor! 😀

Dock blev det inte riktigt så mycket städat som jag hade tänkt mig, för jag tittade in på CNN’s valvaka, och i dag började det ju faktiskt hända lite intressanta grejer där borta i USA. Så det blev till att jag varvade lite städning och valvaka under hela eftermiddagen, vilket i slutändan ärligt talat blev mer varvande av valvaka och stickning, än valvaka och städning. Men jag fick i alla fall röjt litegrann i köket, tvättat lite kläder, dammsugit lite och sparkat igång en rejäl laddning disk. Det gjorde lite skillnad i alla fall.

Svårfotograferat i dålig kvällsbelysning, men så här långt har jag hunnit på Joji Locatelli-tröjan jag håller på med nu. Första ärmen blev klar i dag, och jag har börjat på den andra. Sen är det bara en kort halskant kvar, och att fästa alla trådar, sedan är den klar! 🙂
Och ja, den ska vara längre i bak än i fram, den är designad på det viset.

Jag skulle ju även göra i ordning tomtesäcken som syrrans adventskalenderpaket skulle få ligga i, och den fick jag färdigt relativt tidigt under eftermiddagen. Ja, själva säcken då. Men när det kom till att dekorera den så drabbades jag fullständigt av hjärnstillestånd. Jag kom inte på något jag kände för att göra, och trots att jag inspirations-googlade flera gånger, så var det liksom ingenting som fick hjärnan att gå igång på något (min hjärna har i och för sig haft mycket annat att greja med i dag, men ändå). Till slut bestämde jag att det fick lov att bli ett enkelt hjärta bara, för jag vill gärna få skickat paketet i morgon, så att det kommer iväg nån gång. Inte för att det spelar så stor roll, det kommer inte gå iväg från mitt inlämningsställe förrän måndag eftermiddag, men ändå… Jag vill i alla fall kunna känna att jag har överlämnat det till posten och att det är på väg.

Ett stk tomtesäcks-adventskalender. Den är inte så märkvärdig på utsidan, men innehållet är ju desto roligare.

Sen fick jag faktiskt för mig att jag skulle vara lite modern den här gången, och fixa porto och tulldeklarationer online, så att jag bara kan lämna in paketet på min närmaste service point. Så med viss bävan gav jag mig i kast med att göra det där online, och knappade in all den efterfrågade informationen. Sen vägde jag paketet tre gånger på tre olika vågar för att vara säker på att vikten stämde, så att jag inte skulle betala för lite och det inte skulle komma fram. Men när alla tre vågarna tyckte att paketet vägde mellan 2,78 och 2,8 kg så vågade jag till sist att lita på det. 😛 Så jag petade in den informationen också, och kunde till sist betala hela faderasket online. När det var klart fick jag adresslapp och tulldeklaration att skriva ut, och det stod att jag skulle tejpa fast adresslappen. Tulldeklarationen stod det inget om, så jag förmodar att den ska ligga i en sån där plastficka som min service point lär ha. Så nu återstår bara att lämna in paketet i morgon, och hoppas att jag gjort allting rätt och riktigt. Håll tummarna för det!

Ready for take off!

Jag borde hoppa i säng nu, jag är fantastiskt trött, men det blir nog några varv stickning till och lite mer valvaka… Det är ju ändå ledig lördag i morgon. Och all rörelse under eftermiddagen och kvällen, även om det varit lugnt och sansat på alla sätt och vis, har gjort att jag är nästan smärtfri nu. Det får man ju passa på att njuta av. 😛

Dagens tråkiga:
1. När jag ringde rörmokaren i början av förra veckan sa han att han skulle skriva in mig på hans lista i mobilen. Sen hörde jag ingenting, så i tisdags den här veckan skickade jag ett sms och frågade snällt om det möjligen fanns någon chans att han kunde hinna förbi mig den här veckan, men jag fick inget svar ens. Och inte har han dykt upp heller. Jättetråkigt, tycker jag – om han inte har tid alls, så kan han ju säga det istället för att säga att han ska “skriva upp mig” på hans lista.

2. 14-åringens lärare och speciallärare i klassen han går i nu (han behöver dock ingen speciallärare, han kan gå ut 9:an i vår om han vill, han ligger så mycket före i alla ämnen. Däremot behövde han en lugnare skolmiljö än vad en vanlig klass erbjuder) ska sluta i januari. Det känns faktiskt ganska jobbigt, för det tar tid att bygga upp förtroende för människor i den sits vi befinner oss, både för mig och 14-åringen. Och nu har vi precis etablerat en fungerande relation och så ska hon sluta. Blä. Nu måste vi gå igenom hela den processen en gång till, och får bara hoppas att det är en människa vi, och i synnerhet 14-åringen, är kompatibel med. Jaja. Men jag kan också förstå henne, att hon väljer att sluta, för jag inbillar mig att det måste vara väldigt tungt att vara ansvarig för drygt ett dussin barn och ungdomar med olika särskilda behov. Jag vet ju hur krävande det kan vara bara med en jätteintelligent 14-åring som “bara” är drabbad av depression (jag säger “bara” eftersom jag jämför det med unga med betydligt mer komplicerade diagnoser än så), och kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att ansvara för alla dessa barn och unga. Jag skulle inte klara av ett sådant jobb.

2 kommentarer

  1. Ahaaa är.det hennes tjänst som ligger ute nu kanske? Hoppas att det blir toppen trots allt ❤
    Vi tog skogen en snabbis idag. Annars bara hemmahäng. Så najs.

    1. Author

      Japp, Anne ska sluta och börja på F-6 istället, och det är hennes tjänst som ligger ute. Trist för oss, men samtidigt kan jag förstå det. Utan att jag vet något om varför hon vill byta förstås, det kan ju ha helt andra skäl. Jag vet bara att jag skulle uppleva det som väldigt påfrestande med den typen av jobb, så jag projicerar onekligen en del här nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *