Långt in

Gårdagens möte satt kvar i kroppen i dag. Det är som ett odefinierbart obehag, en känsla av att ha sagt något man inte borde, bevittnat något man inte borde sett, som om man begått ett övertramp mot sin själ. Lite så känns det. Så i dag var jag trött i både kropp och huvud.

16-åringen var också trött i dag. Han somnade inte alltför sent i går kväll, men hade vaknat vid 5-tiden och mått uruselt, så han hade gått ner och lagt sig på soffan istället. Det är lite vardagslycka för honom, det här att få ligga på soffan och vara sjuk och eländig. Det fick han aldrig göra hos sin pappa, har han berättat för mig nu. När de var sjuka tvingades de ligga i sängen, och de fick inte använda sina mobiler eller datorer. De skulle bara ligga där och vara sjuka. Som om de blev bestraffade för att vara sjuka. Samtidigt som pappan alltid älskat när barnen varit sjuka, för då kunde han stanna hemma från jobbet.

Jag får höra mer och mer av de här sakerna, de här historierna om hur det har varit för barnen att leva och bo där, saker jag aldrig hört förut. Det är inte så mycket som är positivt. Det är en trög ström av saker som sakta väller upp till ytan nu, saker som gör ont i mig att höra, men som det är för sent att ändra. Jag har alltid ångrat att jag gick med på att låta barnen bo där, och än mera nu. Men inte heller det kan jag ändra på.

I alla fall. 16-åringen sov på soffan när jag klev upp, och 14-åringen var så slut efter gårdagens möte att han inte mäktade med att gå till skolan i dag heller. Själv var jag dock tvungen att åka till människobyn i dag, men ouff, vad det satt långt in. Helst hade jag nog gått och lagt mig igen, om jag hade kunnat. Fast det har flera skäl än att bara vara trött, jag är nämligen mitt uppe i en alldeles ljuvlig dagdröm som jag roar mig med när jag ska somna och när jag vaknar. 🙂

Det tog tid att samla sig tillräckligt för att komma iväg till stan, men jag var som sagt tvungen. Spegeln till bilen hade äntligen anlänt, och behövde både hämtas och monteras innan morgondagens besiktning. Så jag pallrade mig iväg strax efter lunch. När jag kom in till Autoexperten, som hade tagit hem spegeln åt mig, så parkerade jag mitt emot entrédörren. Jag stegade raskt över parkeringen och in, där det stod en kille i telefonen, och en annan kom klivande ut från lagret eller vad det nu är de har där bakom. I handen hade han en låda och nåt papper. Han hälsade och jag hälsade tillbaka, och började säga att jag var där för att hämta en spegel. Men innan jag hann prata klart, så lägger han ner paketet han har i handen och skjuter det mot mig, flinar, och säger “nu blev du impad, va?”. Jag skrattade och svarade att jag var jätteimpad. Han fortsatte: “jag såg att det kom en tjej över parkeringen och mot vår dörr, och det kommer ALDRIG tjejer hit, så jag förstod att det måste vara du”, berättade han. “Skojar du?”, sa jag, “kommer det aldrig tjejer hit??”. Han bekräftade att så var fallet. Jag skakade på huvudet och sa att jag tyckte det var märkligt, för sånt här var ju inte direkt svårt.

Jag betalade för spegeln och knatade ut till bilen. Eftersom jag visste att jag skulle vara ännu mer sliten när jag kom hem (inte minst eftersom jag hade fler ärenden att fixa efter att jag hämtat spegeln), så hade jag tagit med en stor skruvmejsel för att bända loss den gamla spegeln och gummihandskar (bra att ha när man ska dra loss pyttesmå kontaktpoler som gärna vill sitta lite extra fast, man får bra grepp med ett par tunna gummihandskar), och beslöt mig för att byta spegeln där jag stod. Det tog ganska precis 2 minuter att göra, trots att en av kontaktpolerna inte ville släppa taget först. Hur smidigt som helst, och SÅ skönt att ha min vänsterspegel igen! Jag använder mina speglar jättemycket, så det har ju känts som att jag haft lapp för ögat på vänster sida, typ. 😛

Spegeln på plats! 😀

När spegelbytet var klart drog jag in mot centrum av stan, för att ta mig till stadsbiblioteket, eftersom jag hade en reserverad bok som behövde hämtas senast i morgon. Tyvärr är det helt hopplöst att parkera i stan nu för tiden, vilket innebar att jag fick ställa mig på hamnparkeringen som är långt åt fanders på andra sidan stan i förhållande till biblioteket. Sedan var det bara att ta apostlahästarna fatt och börja gå. Och vid det här laget hade det börjat trilla snöblandat regn ner från himlen också, men lyckligtvis inga stora mängder.

Jag försöker fortfarande komma på vad min bestseller ska handla om, och en del av mig är lite sugen på att skriva något á la Isfolket. Så jag reserverade bland annat den här boken i researchsyfte och för att se om jag skulle bli inspirerad.

Formen lämnar en del i övrigt att önska nu för tiden, och jag har haft problem med att jag får ont ovanpå vänster fot när jag försöker gå mer än några meter (oklart varför), så det hela blev något av ett träningspass innan jag hade tagit mig fram och tillbaka till bilen, via stadsbiblioteket och apoteket (behövde köpa nässpray också). Trött både fysiskt och mentalt funderade jag på hur jag skulle optimera återstoden av listan på saker jag hade tänkt göra i stan. Det slutade med att jag struntade i att köpa blomkrukor och jord för att plantera om bl.a. solrosor och tomater, eftersom det strängt taget inte var akut ändå, och att skippa att gå på second hand-affär för att kika efter gafflar. Vi har alltid slut på gafflar hemma, och äger numera bara 5 stycken, av någon outgrundlig anledning.

Jag kokade ner alltihop till att enbart handla middag, men att göra det på Citygross, där de även har storpack av det tvättmedel jag alltid använder, och som jag kunde passa på att titta efter då. Dessutom har de faktiskt en del köksgrejer, så jag tänkte jag kunde passa på att titta ifall de hade några gafflar där som inte var alltför dyra. Och jag hade tur! De hade dels stora flaskor av det tvättmedel jag använder, OCH de hade billiga gafflar! 7,50 kr styck för gafflarna, så jag greppade fyra stycken. Om vi gillar dem ska jag köpa fler, för gafflar använder vi tydligen ganska mycket i det här hushållet, och de 5 vi har haft det senaste året eller så har inte varit på långa vägar tillräckligt många.

Jag kände mig ganska nöjd med vad jag hade åstadkommit, och styrde kosan hemåt. Jag skulle förvisso behöva stanna på ett ställe till på hemmaplan för att hämta det stora skopaketet, som kom i dag, men inte så mycket mer (i slutändan fick jag sladda in på affären hemma också, eftersom jag hade glömt köpa broccoli på Citygross, men det gick i alla fall snabbt).

Väl hemma skyndade jag mig att tömma och lasta diskmaskinen igen, medan 14-åringen och 16-åringen fick öppna skopaketet och prova sina skor. Lyckligtvis passade deras skor jättebra, och båda ungdomarna var jättenöjda. Vilket de borde vara, för det var verkligen jättesnygga skor de hade valt, båda två. Jag blev också jättenöjd med mina par, som bara var ett par enkla, vita tygskor med snörning, och ett par ännu enklare ljusgrå tygskor utan snörning. De vita har jag för all del inte provat, men jag köper såna vart och vartannat år, och de är i stort sett likadana varje gång. De grå provade jag lite lätt, och de kommer vara perfekta skor att bara hoppa i och ur när man har bråttom.

Perfekta hoppa-i-och-ur-skor.

Det var rätt skönt att sjunka ner i soffan hemma efter både bytur och diskrally, och bara vila i ett par timmar innan jag skulle göra mat. Jag var rätt glad åt att det var en snabb och enkel rätt jag hade på menyn i dag också, som gick fort att göra sen.

En av 16-åringens favoriträtter på menyn i dag – äggnudlar, broccoli, stekt kyckling och sweet chili-sås (och sojasås också, för den som gillar det). Glömde dock bort att köpa cashewnötter och torrosta till, som jag funderade på förra gången jag gjorde den här rätten.

Efter maten har jag bara vilat, stickat och tittat på ett par avsnitt av ‘Tales from the Loop‘ på Amazon Prime. Har ni sett den? Det är en ganska mörk och smått bisarr serie baserat på den svenska konstnären Simon Stålenhags science fiction-konstbok ‘Ur varselklotet‘ som kom ut 2014. Det är samtidigt en intressant serie, men det är något med tempot och berättartekniken som gör att jag inte orkar med mer än ett par avsnitt åt gången. Så de 8 avsnitten som finns räcker ju ett tag. 😛

Nå. Nu är det dags att krypa under täcket. I morgon ska bilen besiktas – håll tummarna att allt går bra! …och att jag hittar varningstriangeln, som jag glömt bort att kolla om den finns i bilen. 😛

Dagens inspiration:
Rumänsk, mexikansk och ungersk brodyr på kläder. HUR snyggt?? Måste lära mig att göra sånt där.

Rumänsk brodyr.
Mexikansk brodyr.
Ungersk brodyr. Precis en sån här blus vill jag ha. Eller flera stycken, snarare! Kanske något att brodera på under nästa vinter, inför sommaren 2021?

Dagens längtan:
Båda mina tygpaket är på väg nu! Hoppas, hoppas de hinner anlända senast torsdag, så att jag har dem innan helgen. Sysuget är stort nu! 😛

1 kommentar

  1. Åh såna där blusar hade jag som liten. Minns att jag älskade dem ❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *