Långsam hetta

Ja, det är väl inte så mycket hettan som är långsam, som det är jag som blir långsam i hettan. Fysiskt långsam. Jag försöker liksom leva så långsamt jag kan när det blir så tokvarmt som i dag, med 30 graders värme. Fast jag måste medge att under tidiga eftermiddagen, när temperaturerna började stiga på allvar, så kändes det mer som den torra hettan jag minns från Spanien. Det kändes inte så farligt alls. Men sen började den fuktiga känslan infinna sig, och saker och ting kändes precis sådär äckligt som de brukar göra när temperaturen överstiger 25 grader på mina breddgrader. Blörk.

Som tur var hade jag inga stordåd planerade – jag har lärt min läxa. Minsta möjliga aktivitet dessa dagar om jag är hemma. Är jag på jobbet, med air condition, är det en annan femma. Det funkar ju alltid. Men hemma har jag inte det, och då är det inte lönt att planera några stora projekt. Jag blir bara som ett kolli. Så i dag har dagen mestadels spenderats med att bingetitta på Bones med 16-åringen, och att sticka strumpor (man vill inte heller ha några stora stickprojekt i knät i den här hettan), varvat med mindre hushållssysslor. Typ disk och lite tvätt och så.

Började på ett par av Jo’s Perfect Slipper Socks i dag, och fick klart den första och påbörjat den andra.
Några varv på ett par shorty socks blev det också.

Det kom för övrigt ett samtal från Soc i dag också, med anledning av de orosanmälningar BUP gjorde på både 16-åringen och 14-åringen. Soc har bestämt att det inte ska göras någon utredning i någondera fallen, och att det inte finns något som helst skäl att göra det. Jag fick även en del tips om saker att drämma till BUP med, ifall de inte ser till att erbjuda barnen det de påstår att de ska göra. Det hela blev i princip en riktig bitch slap för BUP, och ett massivt stöd för mig och barnen från Soc’ sida. Det känns både bra och betryggande, efter den massiva besvikelse BUP har visat sig vara. Framförallt psykologen som hade hand om 16-åringens utvärdering, han som satt och ljög oss rakt upp i ansiktet, var ju en massiv besvikelse och fick jag önska något, så var det att han fick sparken. Mitt förtroende för psykologer var obefintligt redan innan, och växte ju inte direkt av det här. Den blivande psykologen som hade hand om 14-åringen kändes betydligt mer vettig, men det gnager lite i bakhuvudet att han inte är färdig psykolog än, och att risken är stor att även han blir fördärvad i långa loppet. Jag vet, det är att måla fan på väggen, men ändå. Jag har svårt för psykologer och har alltid haft det. Med den här upplevelsen i tillägg så lär jag nog aldrig komma över det heller.

I övrigt har det inte varit så mycket att säga om den här dagen. Jag har mest bara försökt uthärda den, och tröstat mig med att det är bara i dag och i morgon det ska vara såhär smällvarmt, och att med lite tur så är det sista gången för i år som det händer. Fingers crossed!

Dagens lilla röda:
De två chilifrukterna som håller på att mogna är nästan klara! Och en av dem gick att fokusera på med mobilkameran! Mirakler sker… 😉

Rött var det här! …och fortfarande suddigt.
En chili I FOKUS! Whoa!

Dagens bästa:
Hittade och beställde nya hjul till nedersta korgen på diskmaskinen. De gamla har jag redan nödlagat flera gånger och det är ett helsike att få korgen in och ut varje gång. Snart slipper jag det! Nya hjul är på väg hem!

2 kommentarer

  1. Du får komma till mitt jobb i hettan. Så vi satt med tjocktröja på och frös ändå. Burr, vi har så kallt. Så eftermiddagspromenaden var välkommen 😊

    1. Author

      Haha, jaaa! Jag går här och klappar längtansfullt på mina stickade tröjor, jag… 😄

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *