Konvalescenten

Det har gått lite kackigt för mig den senaste veckan. Ryggen är inte alls som den ska vara, trots ihärdiga försök att göra saker och ting bättre. Bitvis blir det bättre också, för att nästa dag vara värre än någonsin. Fruktansvärt irriterande. Jag ligger efter med förra veckans studier, jag kan inte jobba i det här skicket, och jag får ingenting gjort på hemmaplan. Höstdekorationerna och Halloweenpyntet ligger fortfarande kvar i sin kartong, som kommer bäras upp igen och ställas in på vinden oöppnad i år. Det står flera pumpor på köksbordet som skulle ha omvandlats till läskiga Halloween-lyktor och ljuvligt doftande pumpapajer, men det blev inte heller av. Det blev helt enkelt inte som tänkt den senaste veckan.

Helgens Halloweenfirande bestod av en gigantisk skål med godis. Det var allt jag mäktade göra. Men det dög bra, det med.

Bitvis är jag inte heller säker på att detta bara är ett ryggskott. Det finns tecken som tyder på att det är ett diskbråck, på samma ställe som förra gången, för typ 4 år sedan. Jag hoppas verkligen inte det, för det kan innebära stora problem för mig. Jag jobbar ju inom vården och behöver kunna flytta runt på patienter bland annat, och det går inte med ett diskbråck. En sak är ju att jag kan göra illa mig själv på ett sätt som helt enkelt inte går att laga, men ännu värre är ju att jag kommer tappa patienterna i golvet om det hugger till ordentligt medan jag håller på med dem. Eftersom det är en nervsmärta så är det väldigt svårt att själv ta kommandot och bara bita ihop, kroppen ger dig oftast inte det valet. Och om jag inte kan jobba så blir det ju svårt att överleva ekonomiskt… Någon sjukpenning får jag ju inte, eftersom jag bara är timanställd inom vården, och skulle jag mot förmodan kunna övertala FK att faktiskt ge mig några slantar baserat på ett genomsnitt av vad jag jobbat hittills, så skulle summorna vara så försvinnande små att det inte skulle vara värt mödan. Så jag hoppas verkligen, verkligen inte det är ett diskbråck. För förra gången jag hade det, så tog det 1½ år innan det läkte…

Nåväl, jag gör i alla fall det jag kan för att få eländet att läka, vare sig det är ryggskott eller diskbråck, och svär ju inte så rent lite över det gräsliga vädret vi har just nu. Det blåser ordentligt från alla håll, upp till 9-10 m/s, och regnar också från precis alla håll. Det gör att min plan om en långpromenad för att se om det kan få eländet att spontanläka går om intet. Jag har såpass svårt att gå, så det är bara nätt och jämt jag tar mig till toaletten eller ut i köket, så en långpromenad kräver att det är tillräckligt bra väder för att jag ska kunna gå riktigt sakta en bra bit i början utan att bli både dyngsur och iskall. Krampande muskler som inte vill släppa vill man inte ska bli kalla och få sällskap av att alla andra muskler i kroppen också blir kalla och stela. Jag behöver få bli varm hyggligt snabbt, så att jag får igång cirkulationen. Och som det ser ut just nu, så kommer det inte vara människovänligt promenadväder förrän på tisdag. Men jaja, bara att ge sig till tåls, och göra det man kan så länge.

Det jag gör är att försöka anpassa mig efter vad kroppen säger. Jag har gett upp att sova i sängen, jag får så fruktansvärt ont varje gång jag rör mig i sömnen, om jag behöver vända på mig, och varje gång jag ska i och ur sängen. Istället har jag kamperat på soffan i drygt ett dygn nu, upp-pallad av i stort sett varenda kudde som finns i huset, så att jag sover sittandes upp. Det gör att det är mycket enklare att “kliva upp” när jag vaknar, och jag slipper få jätteont direkt när jag ska resa på mig. Det känns som om jag får en bättre start på mitt “vakenpass” när jag gör så. Och skälet till att jag kallar det “vakenpass” är att jag inte har någon dygnsrytm att tala om just nu. Jag sover sittandes i 1-3 timmar, och är vaken i 3-6 timmar ungefär.

Min sovplats just nu. Och ja, det är totalt 8 kuddar på den här bilden. Och då saknas till och med vetekudden, som ligger i frysen…

I övrigt varvar jag min tens, min nedkylda vetekudde (den fungerar faktiskt absolut bäst) och, tro det eller ej, ett och annat glas rödvin. Inga mängder förstås, det rör sig om ett halvt glas vid högst två tillfällen per dygn, och med många timmar emellan de halva vinglasen. Det hjälper också, eftersom rödvin ökar blodcirkulationen i musklerna, men är inget jag skulle rekommendera om man har en benägenhet att dricka snabbt och mycket… Men för mig fungerar det bra, i de blygsamma mängder vi talar om här. Tens’en fungerar också hyggligt som allmän smärtlindring, men den har ju tyvärr ingen varaktig effekt. Det är bara medan den är igång som jag har lite hjälp av den.

Jag omnämnde mig själv som konvalescent i titeln här, men jag vet inte riktigt om det är sant. Konvalescent blir man först när det värsta är över och man håller på att läkas, och det verkar som jag fortfarande befinner mig i det akuta skedet, trots att det nu är 8 dagar sedan det här brakade loss. Men jag vill ändå gärna tro att det läks, i alla fall litegrann, även om det kanske inte märks just nu. Jag har inte tid med det här, och verkligen inte lust heller. Men så gör det ju så sjukt ont också, så det är väl inte så konstigt. Jag skulle hellre föda barn fyra gånger om dagen än det här, för då vore det åtminstone en meningsfull smärta.

Det har förstås inte hänt så mycket annat att rapportera om denna helg. Jag har gjort färdigt ett kalenderpaket till min syster, som jag inte kan visa bild på, och inte så mycket mer. Det har varit svårt att sticka, men nu ikväll (söndag kväll då, rent tekniskt är det ju måndag morgon vid det här laget) fick jag faktiskt in några varv på min gröna tröja. Och så tog jag mig i kragen och gjorde färdigt mönstret på Örebrovantarna! Hyfsat färdigt i alla fall, jag måste korrekturläsa det efter att jag sovit lite till, och så måste jag översätta det till engelska också, men frånsett det är det färdigt. Det ska bli så skönt att få publicerat det! Ska bli kul att se vilket mottagande det mönstret kan få, för Stockholmsvantarna är fortfarande populära, 7 år efter att jag publicerade första paret. Jag sålde två mönster av dem så sent som i veckan som gick. Kul! 🙂 Så det ska bli roligt att få ut ett mönster till, och även att få påbörja designen på Kirunavantarna. Jag har ju redan gjort den första mudden på dem, så de ligger bara och väntar på att jag ska fortsätta.

Gröna tröjan växer sakta men säkert.

Nej, nu är det helt klart dags för ett nytt sovpass, känner jag. Hoppas jag kan få ihop tre timmar den här gången – håll tummarna! 🙂

Veckans chokladtips:
Coffee and cream från Merci. Jättegod om man gillar choklad med kaffesmak, blandat med vit choklad. 🙂

Gott-gotti-gott-gott!

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *