Kompishäng och all the things

Kompishäng och all the things

Det är en minst sagt händelserik vecka, och jag vet inte riktigt vilken ände jag ska börja det här inlägget i. Men vi kan väl ta det här med jobb – dels var jag ju på intervju för ett undersköterskejobb i början på veckan, och blev telefonintervjuad för ett annat i slutet på förra veckan. Och så, i går eftermiddags, så fick jag mejl om att de ville att jag skulle komma på intervju för ett undersköterskejobb på en av akutavdelningarna på Akademiska(!). Oj. Det var ett av jobben jag inte trodde jag hade någon chans på alls, och där jag trodde att jag aldrig i livet skulle få en intervju, men tänka sig – på tisdag ska jag dit och intervjuas! Jag vågar inte hoppas på något, samtidigt som jag gör det litegrann – det vore ju fantastiskt att få jobba på samma sjukhus som jag ska utbilda mig vid sen, och så på en akutavdelning!

I dag kom nästa överraskning. I går kväll sökte jag ytterligare tre undersköterskejobb, bland annat på en annan akutavdelning på Akademiska, och strax efter 7 i morse hade jag fått erbjudande om intervju till den avdelningen också. Dit ska jag kl 14 i morgon. OMG. FYRA intervjuer på mindre än två veckor, två av dem på akutavdelningar på sjukhuset jag allra helst vill jobba på, mot 15 månader av ingenting, ingenting, ingenting, och så intervjuer på två ställen men sedan ingenting igen. Mitt självförtroende växer, och jag känner att jag blir sedd igen, att min kompetens och erfarenhet har betydelse. Nu vågar jag inte tänka så långt som till ett potentiellt jobberbjudande, men bara det att jag får gå på intervjuer gör enormt mycket. Just nu känns det lite som att det enda som vore bättre än det vore om de hör av sig från röntgenavdelningen (som jag också sökt jobb hos) och erbjuder mig jobb rakt upp och ner. Typ. Fast det vore rätt nice med ett jobberbjudande från någon av de andra två avdelningarna också, eller från jobbet jag var på intervju för i början av veckan. Hur som helst, det känns oerhört skönt att inte vara osynlig längre.

I dag skjutsade jag 24-åringen på en jobbintervju han hade i stan. Han var trött och inte superpepp, men jag lyckades få honom att försöka göra det bästa av det hela. Intervjun gick jättebra, och det var en synbart glad och lättad kille jag plockade upp efteråt. Hurra! Kanske har vi båda nya, roliga jobb snart?

Gjorde chili con carne i går kväll, simplaste varianten med vita bönor i tomatsås, och några av burkarna såg ut så här. Bönorna var dessutom bara mos. Förstår inte riktigt vad som hänt, men gissar att burkarna måste ha blivit ordentligt uppvärmda vid någon tidpunkt? Kändes hur som helst inte så fräscht, så det blev en chili med väldigt hög köttfärs-ratio i förhållande till mängden bönor, men gott var det hur som helst.

Vita bönor-pudding.

Min bil har länge försökt få mig att fylla på spolarvätska. Typ sedan jag hämtade den i maj förra året (host). Men det har ju liksom inte behövts någon spolarvätska när det bara regnar jämt, så jag har aldrig tagit mig för med det. Men i dag behövde jag slå ihjäl lite tid medan 24-åringen var på intervju, så jag fick för mig att försöka åtgärda det hela. Döm om min förvåning när det första problemet jag råkar på är att försöka hitta spaken som öppnar huven… Jag svär, jag kollade i en kvart utan att hitta något som helst, och gav till sist upp. Bestämde mig för att flytta till en annan parkering (från Ikea till utanför Citygross i Boländerna) pga att det finns et Espresso House där, och jag inte hade vare sig ätit något eller druckit kaffe än. Bestämde mig för att göra ett sista försök att leta efter spakdjäveln, kröp på knän utanför bildörren och försökte se något under ratten med hjälp av mobilens ficklampa, men hittade fortfarande inget som liknade en spak.

Skickade till sist meddelande till J, som jag fått bilen från, och frågade om han någonsin öppnat huven, och om han kunde förklara för mig HUR man gör, och fick svaret att ja, det hade han gjort vid någon tidpunkt, men att han inte riktigt kom ihåg var den satt, bara att det var en riktigt retarded placering. Jahapp, tänkte jag, klev ur bilen igen och ner på knä utanför, och körde in näven under ratten för att ta en bild, som jag sedan skickade till J med frågan om han såg något som jag inte såg. Det gjorde han. Den där röda grejen på bilden är spaken jag letade efter. Och nu kan man tro att den är lätt att se eftersom den ju är illröd, men då kan jag meddela att så inte är fallet. För det första ser den inte ut som en spak över huvud taget utan som ett plastskydd för ett eller annat, och för det andra måste man krypa in med hela överkroppen halvvägs in under pedalerna, samtidig som man vrider sig 75 grader norrut och ritar cirklar i luften med vänster ben, medan bilen är vänd mot Mecka, för att över huvud taget nå den. Undra på att de gjort den illröd. Det är nämligen enda sättet att se den även när man intagit ovanstående position.

Skitspak.

När jag väl hade tagit mig in under huven blev jag ståendes och fundera över vilken behållare som egentligen var spolarvätska. För den behållare jag trodde det var, var nämligen inte alls soptom, även om innehållet sjunkit något under MIN-markeringen. Dessutom hade det ju inte kommit något alls när jag vid ett tillfälle försökte testa ifall det kom något ur burken i höstas, så jag har ju trott att det verkligen var soptomt. Nu kände jag att jag hade nått min gräns för hur mycket engagemang jag mäktade lägga på det hela, så jag stängde huv och baklucka igen, och satte mig i bilen i några minuter för att återfå lite värme (det blåste svinkallt just då, men annars har faktiskt solen värmt bra i dag). På ren reflex fick jag för mig att testa spolningen igen, och tänka sig – den var inte tom! Heh. Kan inte komma på något annat än att spridarna måste ha varit frusna när jag testade den gången i höstas. Där ser man.

I kväll har jag äntligen, för första gången på över ett år, kommit iväg på lite kompishäng hos bästa kompisen M. Åh, så underbart att få prata av sig lite! Tiden flög och vi hade minst sagt mycket att komma ikapp med, och det var riktigt välbehövligt. Så mysigt också med brasa, det är något jag saknar i mitt hus.

Mys!

I går hade mina Google Analytics bytts ut mot nånting som kallas ExactMetrics. Jag är sjukt missnöjd, man måste vara betalkund nu för att få ut samma statistik som jag tidigare fick gratis. Sånt tycker jag är riktigt fult. Blä!

I dag bevittnade jag någons värsta mardröm. Men det orkar jag inte riktigt prata om nu, känner jag. Påminn mig, så gör jag det någon annan dag, när jag fått lite mer distans till det hela.

Semlor. Kan man bli beroende av dem? Jag har ett oroväckande ständigt sug efter semlor just nu. Måste komma igång med träningen igen! Jag behöver inte mer av mig, utan det behöver bli mindre. Semlor are not helping.

Sovdags, viktig intervju i morgon. Tänk om, tänk om… 😀

AniLove

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *