Klistergrus

Klistergrus

Det var svårt att somna natten som var också. Och ingen vind, så i natt var det inte det som var orsaken i alla fall. Kanske var det mitt eget huvud…jag spann iväg i en massa historier, som jag alltid gör innan jag ska somna, men kanske var nattens historier lite för spännande för att jag skulle kunna slappna av ordentligt och somna. Vem vet. Det är annars min go-to-grej just för att slappna av, det där med att hitta på historier när jag ska sova. Jag kan inte bara tömma huvudet och tänka på ingenting, och har aldrig förstått hur andra människor gör det. Det är mig fullständigt obegripligt hur man inte kan ha en enda tanke i huvudet, och jag har aldrig lyckats med det där. Så jag hittar på små historier om allt möjligt.

Jag har varit riktigt trött i dag. Sådär tung-i-kroppen-och-svider-i-ögonen-trött liksom, som inte riktigt är optimalt vare sig för ökad träningsmängd eller studier, men jag gjorde mitt bästa ändå. I dag var det både HIIT och pw/löpning på schemat, så det var bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det. Styrketräningen gick alldeles utmärkt, sedan var det dags att svida om och bege sig ut för att beta av de där 7 kilometrarna jag ville stoppa in på träningskontot också i dag. Då kände jag av att kroppen kändes tung, så jag försökte inte ens springa något under första halvan. Andra halvan var hemåt igen, och nu fick jag motvind också. Inte sådär att det blåste jättemycket eller var mycket vindkast, utan mer en konstant ihållande vind i 3½ kilometer, som fick det att kännas som om jag vadade i sirap. Att försöka springa var inte till att tänka på ens, jag hade mer än nog med att streta på så snabbt jag kunde i powerwalk-takt. Men det är träning, det med, och ett avklarat jobbigt pass är alltid ett bra pass rent mentalt – i alla fall efteråt. 😛

Jag hade sol praktiskt taget hela tiden också, det var skönt, även om den inte direkt värmer så mycket ännu. Det var dagens största plus. Dagens största minus var inte vinden, som man kanske kunde tro, utan klistergrus. Gaaaah!

När man grusar vägarna här nere, så använder man en särskild storlek på grus, och det är en väldigt hög andel små, vassa stenar i det där. På dagar som i dag, när det är plusgrader i luften men fortfarande nära nollgradigt i vägbanan, så blir det där gruset liksom lite klistrigt när det är mycket fukt i luften – som vi ju också har – och vill följa med skon upp när man kliver på det. Det gör att det studsar och sprätter åt alla håll, och man får de där vassa små gruskornen in i skorna. Det gör förbenat ont! Vet inte hur många gånger jag fick stanna och tömma skorna i dag, fastän det var asfalterad landsväg, och vid ett tillfälle fick jag en sten som tog sig långt fram under fotsulan, och som jag klev så hårt på att jag har ont fortfarande nu i kväll. Fruktansvärt irriterande. I morgon blir det benvärmare och att försöka dra dem ner över skon, så jag slipper det där.

När jag kom hem blev det ett LÅNGT bad, och ett försök att ta sig igenom första kapitlet i en av böckerna jag läser i kursen om e-böcker, men jag fick ge upp redan efter några sidor. Jag var så trött! Tror jag låg i badet i över en timme innan jag lyckades samla ork nog att ta mig upp därifrån också. 😛 Sedan skulle mat handlas och göras i ordning, och jag hade en halv tanke på att försöka plugga lite mer i kväll, men det finns inte på kartan. När klockan var 20 kunde jag ha svurit på att den borde ha varit närmare midnatt, så schleten är jag i kväll. Men jag lyckades i alla fall ta mig själv i kragen och sparka igång en laddning tvätt och att tömma diskmaskinen, fylla den igen och sparka i gång den, och att dammsuga upp de värsta dammbufflarna på bottenvåningen. Men det är också allt jag har i mig. Det lilla som är kvar av ork får sparas till att hänga upp tvätten när den är klar, sticka på fingervante nr 2, och kanske titta på en film en stund.

I natt hoppas jag det blir ordentligt med sömn, för oj, vad jag behöver det nu…

AniLove

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *