Kärringen mot strömmen

Jaaa, hörni, det är väl jag i ett nötskal, det där, va? 😛 Jag tycks INTE kunna göra saker på samma sätt som alla andra, inte ens om mitt liv hänger på det. Så när alla andra har värsta året någonsin nu under 2020, så har jag i grunden ett bättre år än jag haft på aldrig så länge. Inte nödvändigtvis ett lätt år dock, det ska gudarna veta, men ändå ett hyfsat okej år där flera av de saker jag önskat mig faktiskt hänt, några av dem helt oväntat. Exempelvis att alla barnen nu bor hemma hos mig, och att jag kom in på röntgenutbildningen, och att jag fick flera olika jobb inom vården i vintras (fast det till sist kokade ner till att bara jobba på sjukhuset, men det var ju helt och hållet mitt eget val). Och i dag fick jag ännu ett jobb! 😀

Kärringen mot strömmen.

Ja, 2020 är i många avseenden ett bättre år för mig än det varit på flera år dessförinnan, lustigt nog. Och Covid-19 har vi varit minimalt påverkade av, ungarna och jag, eftersom vi är lite enstöringar ändå, hela högen. Våra liv har faktiskt knappt påverkats över huvud taget av just det, och den lilla påverkan som varit har inte på något vis varit påfrestande.

Men åter till det här med det nya jobbet. Jag har alltså fått jobb som Arbetsledare jourtid, vilket innebär att ekonomin kommer få ett uppsving, jag kommer kunna ge barnen en riktigt fin jul i år, jag behöver inte vara orolig över hur lång tid det kan tänkas ta innan ryggen läks eftersom jag kan göra det jobbet utan problem ändå, jag får högre lön än jag har på sjukhuset (men jag kommer fortsätta jobba även på sjukhuset, jag trivs alldeles för bra för att sluta där + att jag lär mig otroligt mycket) osv osv. Och de säger redan nu att jag utan problem kommer kunna jobba heltid nästa sommar om jag vill. Det här är helt enkelt fantastiskt goda nyheter. Och bäst av allt är att det är på timmar, vilket innebär att det fortfarande är jag som bestämmer om och när jag ska jobba, och jag kan anpassa det efter mina studier. Hurra, hurra! 😀

Men det har varit mer trevligheter i dag. Till exempel vaknade jag till doften av nybakat efter mitt sovpass i morse, och det visade sig att 14-åringen hade bakat muffins till frukost! Det är faktiskt väldigt lyxigt att bli väckt med fortfarande varma kanelmuffins och ett stort glas kolsyrat vatten, i alla fall i min värld. ❤ på det!

Nybakad muffins till frukost i morse. Mina barn skämmer bort sin halvinvalida mor! ❤

Och som om det inte räckte med allt ovanstående, så fick jag äntligen till den otroligt efterlängtade långpromenaden. Drygt 7 km lång, och i sällskap av 14-åringen, vilket också gav oss ett bra tillfälle att få prata om lite olika saker. Men jag ska inte ljuga – de första två kilometrarna var überdjävliga att tillryggalägga, och det gick fasen inte fort. Totalt tog det mig 2 timmar att beta av hela sträckan och det gjorde ont hela tiden, fast något mindre för varje kilometer jag betade av, och den sista kilometern kunde jag gå nästan normalt igen, om än inte särskilt snabbt. Och det hade jättebra effekt. De första par timmarna efter att vi kom hem så hade jag en förbättring på ca 70 % jämfört med innan vi gick ut. Sedan har det sjunkit lite under kvällen, och i skrivande stund skulle jag säga att jag ligger på kanske 45 % förbättring, vilket jag också är supernöjd med.

Jag har dessutom kunnat göra lite saker här hemma under kvällen, som att röja lite i köket, ta tag i tvättberget (har inte kunnat tvätta kläder på 1½ vecka, så det börjar bli väldigt tomt i mina byråar), och jag har fått vikt en massa tvätt och lagt undan. Jag har över huvud taget känt mig mycket mer som människa i dag än jag gjort sedan jag först fick ont. Så skönt! 😀 Jag tänker rent av försöka sova i min egen säng i natt (jag längtar!), och jag hoppas att när jag vaknar i morgon, så ska jag fortfarande ligga på plus förbättringsmässigt. Om så bara 10 % bättre än jag började den här dagen. En förbättring är en förbättring, och i morgon blir det 7 km till, och förr eller senare har jag betat av hela ryggontet igen. 😀

Nå, nu blir det lite julplanering, tror jag, och lite mer stickning på min gröna tröja. Började på första ärmen i dag, så innan jag vet ordet av kommer den vara klar! Tanken var att ha den färdig lagom till den pågående kursen var klar, och det kommer jag ju hinna utan problem. 🙂

Ärmar på gång. Och ja, hela ärmen är stickad i ribbstickning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *