Jakten på teamkänsla

Bilden här ovan är från min favoritserie just nu; Seal team, som går på ViaPlay. I grova drag handlar den om Team Bravo, som är ett gäng Navy Seals, och deras uppdrag och privatliv. Det är så klart spännande och ofta mycket pang-pang, och sättet de porträtterar allting på är så klart ganska Hollywoodiserat, samtidigt som de faktiskt har inte mindre än fyra rådgivare som faktiskt gjort den typ av uppdrag som visas i serien.

Det jag gillar mest, har jag kommit på, är ändå teamkänslan. Det är därför jag tycker så mycket om den här serien, och jag inser att just den starka teamkänslan ofta är grundläggande i filmer och serier som jag tycker väldigt mycket om. Bones, exempelvis, CSI på den tiden det begav sig, osv. Men det går längre än så, djupare än så. För jag insåg i dag att skälet till att jag alltid längtar tillbaka till tivoliåren är just att vi hade den där extremt starka teamkänslan, vi som reste då. Det handlar inte om pang-pang eller en massa häftiga upplevelser, det handlar om känslan av tillhörighet till en grupp, som är starkare än allt annat. Och för min del handlar det om en längtan efter det, och ett sökande efter en ny sådan tillhörighet, en längtan jag aldrig riktigt lyckats uppfylla.

Jag har försökt på olika sätt. Yrkesmässigt, bara för att få det team jag precis var på väg att bli en del av splittrat av beslut uppifrån. Genom extended family, när jag varit gift, bara för att upptäcka att den som borde stå mig närmast var den första att hugga mig i ryggen. Genom grupperingar online, bara för att upptäcka att den typen av samhörighet och teamkänsla inte existerade där heller, och att de flesta är mer intresserade av att vara förorättade av mer eller mindre obskyra skäl, eller också hittar på intriger och problem bara för att…ja, jag vet ärligt talat inte varför. Det är en del av mänsklighetens varande som jag aldrig förstått. Hittills i livet, efter tivoliåren, har mitt sökande efter ett team att tillhöra varit en besvikelse.

Jag har aldrig hittat mitt team riktigt. Jag har hittat fantastiska och underbara vänner, men aldrig mitt team. Det närmaste jag har kommit är med vissa av de livvakter jag jobbat med (även om en del av dem är ena riktiga skvallerkärringar, pardon my french, dock inte om klienter utan om andra livvakter), och vissa människor med armébakgrund, samt till viss del säkerhetsteamet på mitt förra jobb. Men inte heller där har jag hittat ett team att tillhöra på riktigt och för någon längre stund.

Kanske kommer jag aldrig hitta det. Men jag kommer nog alltid söka efter det, så länge jag lever. Ingenting skulle göra mig lyckligare än att få jobba exempelvis inom Försvarsmaktens underrättelsetjänst eller med något röntgenrelaterat inom Försvaret, och att få vara del av ett team som gjorde skillnad där ute i världen, på ett eller annat sätt. Men just det får jag nog inte uppfyllt, tack vare skulderna exet drog på mig (även om de med tiden kommer försvinna), min ålder och att jag är kvinna. Försvaret har redan ratat mig en gång på grund av det (det var deras förlust mer än det var min, men det kunde ju inte de veta). Men med lite tur kanske jag kan hitta det inom forskningen istället. Hitta mitt gäng, mitt team, hitta de där människorna som det är en självklarhet att lämna sin egen födelsedagsmiddag för, därför att uppdraget man har är viktigt nog för det, och att teamet i sin helhet är oslagbart på det de gör. Det vi gör. För jag längtar faktiskt efter det. Mer än något annat. När människor frågar mig om jag inte längtar efter tvåsamhet så kan jag med handen på hjärtat svara nej, därför att det jag längtar efter, det är att vara del av ett professionellt team. Och jag har längtat efter det i nästan 30 år nu.

2 kommentarer

  1. Trettio år är en lång tid och då är det verkligen på tiden… heja heja heja!! Kanske bara några år kvar ❤

    1. Author

      Ja, det är en ganska lång tid att längta efter att få jobba på det sättet… Men nån dag ska det väl bli av. Antingen det, eller så får jag fortsätta vara ensamvarg bara. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *