Jag tror den var god…?

Det var meningen att jag skulle testa Arlas milda kvarg med blåbärssmak och sedan berätta vad jag tyckte.

Jag försökte. Det gjorde jag verkligen. Efter en jobbintervju på röntgenavdelningen jag drömmer om att få jobba på sladdade jag förbi en av mataffärerna i stan och hämtade upp min kvarg. Nästa stopp var kvällspass inom äldrevården, men jag tog mig tiden att hala fram matskeden jag hade packat i väskan och äta tre munfullar av kvargen innan jag hastade vidare till jobbet. Den var god. Lagom söt och en aning sträv, som blåbär kan vara.

Jag skyndade vidare till jobbet, och lämnade min kasse med kvarg kvar i bilen. Det var nära ögat att jag inte fick någon avlösning när mitt pass var slut, men det löste sig till sist. Att jobba inom äldrevården just nu är ingen lek. Var det svårt med bemanning innan, så är det inget mot vad det är nu, med alla restriktioner vi är ålagda, vi som jobbar med de äldre. Men jag har åtminstone jobb fortfarande.

Väl hemma ställer jag in kvargen i kylen och tänker att jag ska ta med mig den till jobbet nästa gång jag jobbar. Fast det hinner jag aldrig. Innan jag vet ordet är hinken slut, och jag måste rådfråga husets ungdomar om vad de tyckte. Tummen upp! Inte oväntat egentligen, för hade de inte tyckt om den så hade inte hinken tömts så fort. Så jag ger väl också en tumme upp, baserat på de tre matskedarna jag hann med att äta på parkeringen utanför Coop, innan jag åkte till ett jobbpass som nästan inte tog slut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *