Jag gjorde det!

Herre min skapare, VARFÖR väntade jag ända till sista dagen innan jag tog tag i momsredovisning, årsbokslut och deklarationen?? Jag VET ju förbannat väl att det tar minimum 6 timmar att göra hela rasket, och oftare 12 timmar. Ändå. Here we are.

Okej, jag har väl för all del haft skäl att flytta det där eländet framför mig. Det har onekligen varit mycket annat, med både ungar, jobb och corona. Så även i dag, då jag fått skriva två långa romaner till mejl till 14-åringens skola för att försöka styra upp saker och ting. De menar väl, men nu har det kommit ett par förslag som jag tycker i princip blir att sätta plåster på höger arm när vänster ben är brutet. Så jag författade ett par långa mejl till ALLA involverade där borta, så att alla skulle vara på samma planhalva.

Nog om det. Som sig bör en måndag i maj som man nödvändigt måste lägga på just momsredovisning, årsbokslut och deklaration, så sov jag som en kratta natten till i dag. Mardrömmarna stod som spön i backen, och i synnerhet en av dem satte rejäla spår. Jag drömde att jag hade nyss separerat och flyttat in i en liten marklägenhet någonstans, och att 14-åringen också var där och umgicks och så. Sedan somnade han på soffan, och jag gick in på mitt rum och lade mig. Sedan vaknade jag av glas som krossas, och tänker först att 14-åringen har tappat ett glas eller något, och bråkdelen av en sekund efter det tänker jag att någon krossat ett fönster för att ta sig in. Jag hoppar ur sängen samtidigt som dessa tankar flyger genom mitt huvud, och kastar mig ut i vardagsrummet. Och där ligger 14-åringen fortfarande och sover, men ett stort fönster står öppet och bär tydliga spår av att någon krossat det för att komma åt handtaget på insidan och öppna. I det ögonblicket är jag lika delar rädd, förbannad och lättad över att 14-åringen är oskadd, och mitt i de känslorna vaknar jag på riktigt. Klockan 06:15 i morse (jag kom inte i säng förrän 00:30 i går, dessutom).

Pulsen rasade fortfarande när jag vaknade på riktigt, och drömmen hade varit så verklighetstrogen att jag blev tvungen att kliva upp och gå ner och kolla så att inga rutor var krossade på riktigt också. Det var de inte, som tur var. Men någon mer sömn blev det ju inte, inte när larmet skulle ringa kl 7.

14-åringen orkade dock ingen skola i dag heller (han var uppe sent, och samtidigt smått vimmelkantig av sina nya mediciner), så jag kunde återgå till att försöka vila lite till. Efter ett tag somnade jag igen, och sov ett par timmar till på förmiddagen. Men tror ni inte jag slog till på ännu en mardröm då! Lyckligtvis har jag vid det här laget förträngt vad jag drömde, men jag kommer mycket väl ihåg den obehagliga känslan när jag för andra gången i dag vaknade av en mardröm. Hatar när det händer.

Hur som haver, till sist fick jag satt mig med deklarationen, sådär runt 11-12-snåret. Eller rättare sagt, först fick jag gräva fram alla kvitton och gå igenom alla mina bankkonton för att stämma av vartenda verifikat som skulle in i bokföringen. Det tog närmare 11 timmar innan jag hade betat av alla utgifter och inkomster, och jag svor i mitt stilla sinne över att jag hade flera stycken uppdragsgivare utanför Sverige (men tack och lov inom EU) som jag fick göra en massa research på hur jag skulle bokföra egentligen. Men till sist hade jag fått in allting, och kunde göra i ordning momsredovisningen och skicka in den (den hade dessutom deadline 12 maj, så det känns ju skönt att vara klar med den i god tid), fixa till NE-bilagan för min verksamhet, och att sedan kunna deklarera hela rasket. När man väl kommer så långt att årsbokslutet är klart, så är resten en baggis, och om jag plöjde ner en timme varje månad på bokföringen, så skulle jag självklart slippa de här mastodontdagarna i samband med deklarationen. Men så mycket ogillar jag bokslutet att jag hellre lider mig igenom ett halvt dygn i en smäll, än att behöva hantera rasket varje månad. Även om det är bara i en timme. Go figure.

Nu är det i alla fall klart – hurra! Med 42 minuter till godo, dessutom. Eller nåja, jag ansökte faktiskt om anstånd till 1 juni i eftermiddags eftersom jag var lite orolig att jag inte skulle hinna innan midnatt, men det gjorde jag! Hurra! Och även om jag inte tjänade storkovan precis förra året, så fick jag i alla fall ihop en hyfsad månadslön i slutändan. Med tonvikt på EN månadslön. Jag behöver bara upprepa den bravaden 11 gånger till på ett år, så kan jag försörja mig själv uteslutande på min egen verksamhet. 😛

Nu ska jag sova i alla fall. Och i natt hoppas jag det blir idel trevliga drömmar. Det tycker jag allt jag har gjort rätt för.

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *