Isolation

Jag vaknade tidigt i dag, innan jag var riktigt utsövd. Kissnödig, som vanligt. Måste sluta dricka så mycket vatten om kvällarna, jag vaknar bara innan jag sovit klart, och kan inte alltid somna om. Som i dag.

Jaja. Jag hade ingenting bokat ändå. Har insett att jag måste veta dagen innan åtminstone om jag ska jobba dagen efter, annars rusar kortisolet iväg för mig och stresspåslaget är omedelbart. Så nu har jag börjat ta bort att jag är bokningsbar dagen efter om ingen kontaktat mig innan kl 17 dagen innan. Testar det ett tag och ser vart det bär.

Den här veckan är det dock ingenting bokat ännu. Det är både bra och dåligt. Bra eftersom jag tydligen fortfarande återhämtar mig från mars, dåligt för ekonomin. Men inte så mycket att göra, man får gilla läget bara.
Fick i alla fall besked från FK i dag om att barnbidraget är färdigt nu, och att det kommer betalas ut till mig från och med slutet på den här månaden. Jag hoppas verkligen de får fason på bidragsförskottet också tills slutet på månaden, för gudarna ska veta att vi behöver det.

Jag vaknade som sagt tidigt i dag, och ägnade en del tid under förmiddagen åt att försöka sova lite till på soffan efter att jag hade gett upp att sova mer i sängen. Men icke. Till sist gav jag upp och satte mig att titta på stickpodcasts och sticka själv, och ställde in mig på en sån där dag där man är alldeles för slut för att orka något som helst annat än att andas, ungefär. Men så var det solen som värmde så skönt i dag, så efter ett tag bestämde jag mig för att dra igång tvätten (nu var det verkligen dags) och att gå ut och gräva om i gamla komposten, och flytta tunnan så att jag kan påbörja en ny.

Gamla komposten bakom tunnans nya plats. I stort sett bara jord i den högen nu, undantaget äggskalen, som uppenbarligen behöver mer tid på sig för att brytas ner. En del av den högen ska få bli näring åt rabarbern, när jag flyttar den.
På tal om att odla, så växer tomatplantorna så det knakar!
16-åringens solrosor växer också för fullt, och nu har alla fyra han planterade grott och börjat växa för fullt.
Mitt hår växer också, och i dag insåg jag att det har blivit så långt att jag kan fläta det igen!

Det här med att isolera sig, förresten – jag inser att under de veckor det har pågått, så har mitt liv inte påverkats över huvud taget. Ja, nu bortser jag alltså från allt nytt med jobb och barnens flytt och skolor och allt det, och syftar på vardagslivet här hemma. Det är ingen skillnad över huvud taget. Så det här med att vara introvert och att skapa ett hem fullt av kreativiteter och så, det är alltså en stor fördel i såna här lägen. För det är verkligen, på fullt allvar, INGEN SOM HELST SKILLNAD. Jag lever exakt som jag gör annars. Saknar över huvud taget ingenting, vare sig umgänge eller att åka iväg och göra saker, eller något sådant.

Istället är det konstigt att se alla andra klättra på väggarna över att vara isolerade. Även de som har familj och människor omkring sig hela tiden. Jag förstår det inte alls, kan över huvud taget inte relatera till den känslan. De enda gångerna jag känt mig ensam är när jag varit i relationer, ironiskt nog. Tur att jag aldrig mer tänker hålla på med sådana. 😛

Hur som helst, för att återgå till min dag, så var det som om jag hittade en liten gnutta extra energi efter att jag hade varit ute och grejat med komposten. För efter det har jag tvättat ytterligare ett par maskiner tvätt, jag har vikt tvätt, jag har diskat, jag har handlat och tankat bilen, jag har lagat mat, jag har tömt byrån som stått mitt på vardagsrumsgolvet i flera veckor sedan jag började möblera om för typ en månad sedan (så är det att leva med utmattningssyndrom, saker och ting går inte alltid att göra färdigt ens samma månad som man påbörjar dem), och 25-åringen och jag hjälptes åt att bära upp den på övervåningen. Den ska få vara min garderob, medan 16-åringen ska få garderobsinsatsen som jag har står löst i mitt rum, för han har inbyggd garderob hos sig, som inte har några hyllor (jag har ingen garderob däremot). Och så har jag stuvat in matrester i kylen, och jag har lagat ett par mysbyxor där det nötts hål på insidan låren, och så mina pyjamasbyxor, som jag lagat typ 6 gånger redan. Det har över huvud taget blivit en mycket mer produktiv dag än jag trodde det skulle bli, och jag känner mig hyfsat nöjd med vad jag åstadkommit. Samtidigt som jag är rätt glad att ingen bokade upp mig på något i dag heller, så när klockan var 17 satte jag mig som obokningsbar i morgon.

Mina älskade pyjamasbyxor överst, och ett par tunna mysbyxor underst. Jag har bestämt mig för att strunta i trådfärg och att försöka laga osynligt. Istället ska det få bli en feature med alla lagningar, och kanske slänger jag dit lite extra på de ställen som inte nöts så mycket. En extra lapp eller kanske ett fint band eller nåt, beroende på vad jag känner för. Jag tänker ändå inte lämna min tomt i någon av dessa, och jag älskar dem tillräckligt mycket för att fortsätta laga på dem, utan tvekan.

Det har stickats lite i dag också, när jag behövde vila mellan alla sysslor. Jag har just nu tre pågående stickprojekt som jag varvar; boho-koftan (som jag mest bara vill bli klar med och som jag troligen inte publicerar något mönster på just nu, eftersom jag inte blir nöjd med kullen på ärmen), min nya långkofta som jag visade er resåren till bakstycket på i går, och min sockstickning, ett par enkla, tunnare sockor bara.

Boho-koftan har nu – äntligen!! – lite drygt 1½ ärm.
Min nya långkofta.
Strumpstickning, i stort sett redo för hälen nu.

Näe, nu orkar jag nog inte skriva mer i dag. Ögonen känns som om de är fulla i både grus och damm, och jag håller på att gäspa käkarna ur led. Det är definitivt sovdags för mig nu. I morgon är en ny dag, med nya stordåd (kanske). 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *