Intensivstudier

Det blev en tidig morgon i dag, högst ofrivilligt. Någon dundrade på min dörr redan halv nio på morgonen och ville verkligen, verkligen att jag skulle öppna. Han dundrade på som om mitt hus stod i brand rent av (Idiot. Att nästan slå sönder min dörr var tredje minut, allt mer för varje gång, kommer inte göra mig mer benägen att öppna än första gången du dundrar på den), och han ville högst ogärna ge med sig. Själv blir jag bara alldeles stel och öppnar inte under någon omständighet min ytterdörr i det läget. Inte för att jag gör det annars heller. Jag har visst PTSD, säger de. Jag vet inte om det stämmer, jag vet bara att jag blir kallsvettig och kräkfärdig om någon ringer på hos mig, om det knackar på min dörr (även om det är försiktigt och även om jag tex vet att det är en nära vän eller så) och om det ringer på min mobil (jag har varit tvungen att stänga av ringsignalen helt). Det är ingen större idé att gå påskkärring eller bus eller godis till min dörr, med andra ord… Eller att försöka ringa mig, för den delen.

Hur som helst, det blev en oväntat tidig morgon, och det var väl på sitt vis lika bra. Kl 9 hade jag parkerat mig i soffan och påbörjat dagens studiesession och repetitioner inför duggan på fredag (och även inför tentan som avslutar kursen, eftersom vi även kommer få prov på de saker vi skriver dugga på nu på fredag). Nu är klockan 2 på natten och jag avslutade för ca 20 minuter sedan. Några pauser att tala om har jag inte haft, det har varit 5 minuter här och 5 minuter där bara, så intensivt har det verkligen varit. Men jag har fortfarande mycket att beta av i morgon också, och det finns fortfarande saker jag har svårt att förstå på en nivå där jag kan återge och förklara dem. Som spjälkning av ATP och så det där med citronsyracykeln (gode gud, låt mig slippa att någonsin behöva förklara citronsyracykeln direkt ur minnet! ATP kan jag kanske klara, åtminstone muntligt, men skriftligt på ett prov, med begränsat med utrymme att svara på? Hmm…).

Hjärnan är minst sagt som mesost nu, och det mest upphetsande jag har att rapportera från dagen i övrigt är att det blev korv med bröd till middag och att jag börjat sticka på framstycket på Joji Locatelli-tröjan, samt att jag stickat några varv till på mössan jag började på. Ja, och så att jag fick nej tack på två av jobben jag hade sökt på sjukhuset, bland annat undersköterska på röntgen. NU gick det minsann att svara. Jag är allt lite tveksam till den där mannen som chef, för han har inte direkt varit särskilt bra på att återkoppla. Inte ens när han ville boka intervju med mig förra vändan jag sökte, och jag svarade och tackade ja till det och frågade när det skulle passa för honom (han frågade bara om jag ville komma på intervju, inte när han ville att jag skulle göra det), och sedan hörde han helt enkelt inte av sig igen. Det slutade med att jag fick mejla igen och tjata för att få bokat en tid. Men vi får se. Han tyckte väl i och för sig att jag skulle höra av mig igen efter termin 4, när vi får jobba som uskor, men jag känner mig just nu inte superimponerad över hans kapacitet vad gäller att återkoppla i olika ärenden. Vill man verkligen ha en sådan chef? Nå, det är ju nästan två år tills jag är kvalificerad på riktigt, och med lite tur har jag fått ha lite VFU även på den avdelningen och har fått en känsla för hur det skulle kunna vara att jobba där. Det kan ju vara hur bra som helst även om avdelningschefen är en smula virrig.

Det andra jobbet jag inte heller fick var som bemanningsassistent på akuten. No big deal, de var snabba på att återkoppla och det är uppskattat. Då vet man åtminstone.

Ja, det var väl det hela. Ni ska jag unna mig en kvart med stickningen och en YouTube-video för att tömma huvudet en aning i alla fall, sedan blir det sängen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *