Inte i Seattle

… men sömnlös ändå. Jag vet inte vad som har hänt. Natten till i förrgår kunde jag inte sova alls. Det gick bara inte. Sedan lyckades jag med stor möda både somna och somna om de sju tusen gångerna jag vaknade natten till i går, och i slutändan blev det över 11 timmars sömn. Klev upp vid 8:30, tränade, duschade, jobbade hela dagen och ända fram till 2 på natten, och skönt trött gick jag och la mig – och kunde inte somna. Det slutade med att jag var vaken till 11-tiden i förmiddags, då jag tyckte att nu MÅSTE kropp och huvud få lite vila, för jag behöver faktiskt vara lite effektiv. Men hjälp av TENS-manicken och sjukt medveten försätta-sig-själv-i-sovmodus, så lyckades jag till sist somna…och sov 4 timmar. Trots att jag hade varit vaken i över 26 timmar innan. Vaffan? Likadant blev det sist, när jag drabbades av samma märkliga insomnia i början av augusti. Det är precis som om kroppen helt enkelt inte har lust att sova.

Det är inte heller jobbigt att ligga vaken i timme efter timme. Hjärnan roar sig på egen hand, och bara med lättsamheter, för det har jag noga tränat upp den att göra när det är sovdags, och det är egentligen ganska mysigt att ligga där. Ja, frånsett den lilla detaljen att kroppen skulle må mycket bättre av riktig sömn. Inte är det något som stör mig heller, i alla fall inte mer än vanligt, och jag känner mig inte nämnvärt stressad, vare sig när jag är uppe eller när jag lagt mig. Det enda är att jag känner mig galet inspirerad när jag är uppe och jobbar, men jag lyckas ju lägga de grejerna åt sidan hyfsat bra när jag ska sova, så…ja, jag vet inte, jag. Varför i hela friden vill inte min kropp sova? Det är vad jag skulle vilja veta.

Annars så jobbas det som sagt på här i stugan. Framtidsplanerna duggar tätt, och jag har skrivit ner spaltkilometer med tankar, idéer och inspiration. Och vet ni, jag har upptäckt att jag är ÄNNU mer inspirerad nu, sedan jag slutade använda Facebook i någon omfattning. Jag kanske kikar in en minut eller två en eller högst två gånger om dagen, det är allt. Det har gjort underverk med min mentala hälsa, som ändå var ganska bra även innan. Men att ta bort det där ständiga flödet av tyckanden och tänkanden som till väldigt stor del är oerhört negativt fokuserat gjorde enorm skillnad för min mentala ork och kapacitet. Facebook lyfter ingenting, det finns ingen positiv anda som överväger de negativa sakerna på Facebook, och det gör att man – eller i alla fall jag – blir mentalt utmattad. Och mycket är det ju så det ser ut i världen i stort. Vi fokuserar bara på det negativa hela tiden, allt som är dåligt, och även vårt förändringsarbete i ta mig tusan ALLA viktiga frågor bottnar i saker vi ska komma ner till. Till noll-nivåer av ditt och datt, vare sig det handlar om invandring eller miljöfrågor. Men var är alla inläggen som säger ‘vi måste HÖJA oss till den här nivån!’. Människor är inte gjorda för att jobba neråt, för att jobba negativt, vi fungerar inte i det. Vi behöver jobba mot positiva mål. Om arbetslösheten är 4 %, så ska vi inte jobba mot att sänka den till 0 %, vi ska ju jobba mot att HÖJA arbetstillfällena från 96 % till 100 %. Ser ni skillnaden?

Annars så stickar jag hejdlöst mycket just nu. Åtminstone känns det så, när jag tittar på alla projekt som ligger och balanserar på ryggstödet på min soffa. Jag har hela 6 mönster som bara ska renskrivas, sedan kan jag ge ut dem. Tjoflöjt, då blir det pattern palooza här! 😛

Spetsdetaljer blockas.

YouTube tar också upp mycket tid just nu, och planerna för hur jag ska använda den plattformen tar form allt mer också, och jag börjar på allvar förstå alla algoritmer och hur jag ska lägga upp min strategi. Sedan är det bara att köra så det ryker och hoppas det bär. Men det tror jag faktiskt det kommer göra, för jag har en del idéer till framtida projekt som jag tror riktigt mycket på.

På tal om projekt, så har jag även skickat in två ansökningar om medel till ett projekt jag vill göra, vilket är premiär för mig. Jag har aldrig sökt medel till något på det sättet. Men nu är de ivägskickade, båda två (för samma projekt), och det är bara att vänta och se vad som händer. Svar kommer inte förrän i januari, och jag gör mig inga större förhoppningar om att få några medel, så det får bli en glad överraskning om det blir så.

Jag har förresten skickat in anmälningar till en massa olika kurser på olika universitet inför våren också. Sista anmälningsdagen var i går, så nu är det bara att vänta och se. En del har varit strategiska och bra-att-ha-kurser, en del var rena nöjesgrejerna, men som jag ändå har användning för på olika sätt. Ingen röntgensjuksköterska dock, för enda lärosätet som ger det under våren är Umeå eller Luleå (minns inte vilket), och trots att en del av utbildningen var på distans, så är det väldigt mycket praktik också, som man förväntades göra på sjukhus i Norrland. Funkar inget vidare för mig, jag har inte möjlighet till dubbla boenden. Och de masterutbildningar jag varit intresserad av ges bara med start på höstterminen, så jag får vänta till våren innan det är aktuellt att söka till det.

Just ja, jag fick även svaret på mammografin jag var iväg på här om veckan, och det fanns lyckligtvis inget bus i boobsen den här gången heller. Det tackar vi för! 🙂

Nej, om man skulle sticka en liten stund innan man försöker slå till på lite mer sömn…?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *