Inte en one trick pony

Jag ska inte säga att det varit en av mina största rädslor egentligen, men något som alltid varit väldigt viktigt för mig är att inte vara en one trick pony. Att inte vara någon som kan bara en sak, liksom. Jag har alltid önskat mig stor bredd kunskapsmässigt, och har alltid strävat efter det på alla sätt och vis. Det är ett av skälen till att jag sysslar med så många olika saker jämt, utöver att jag helt enkelt är den sortens människa förstås.

Att odla är absolut en sån grej som för mig känns som viktigt att kunna. Dels för att jag vill ha vissa grundläggande kunskaper i hur man håller sig vid liv om nu skiten fullständigt träffar fläkten någon gång, dels för att jag ändå har en dröm om att hitta en hemmabas någonstans i världen också och jag hoppas att jag ska kunna leva helt off grid där, och dels för att jag tycker det är kul.

Det här årets odlingsbonanza blev lite sådär, kan man väl säga. Sommaren var ovanligt sval för att vara här nere, och det som växte bäst var potatis och pumpor. Och jordgubbarna, som gav mer bär än jag hade väntat mig med tanke på att jag flyttade dem till baksidan i våras, och det brukar innebära en något mindre skörd medan de acklimatiserar sig. Sedan har det blivit lite annat också, bland annat några söta, men väldigt långsamt växande morötter, kikärtor som jag på något vis liksom glömde bort bara, och så tomaterna som blev…ja, jag vet inte riktigt. De hade nog behövt någon sorts växthuslösning så att de kunde ha fått stå utomhus ända från början, fast i lä då. Kanske får det bli ett projekt för nästa vår? Bygga ett provisoriskt växthus där nere på mellanplanet, där de stått halva sommaren? De står ju bra där, men det blåste lite för mycket för dem.

I alla fall, i dag passade jag på att påbörja den sista skördveckan innan det blir godnatt till trädgården för i år. Jag plockade in en stor bunke potatis, resten av de gröna tomaterna, en näve gulliga minimorötter (snacks!), och tre av de fyra pumporna som var kvar ute. Den fjärde hade tyvärr blivit skadad, så den lämnade jag kvar ute. Fast jag kom på i kväll att den kanske kan gå att använda till Halloween-lykta, om den nu inte börjar ruttna där det är skadat. Den behöver dock mogna först, så att den får rätt färg.

Pumpor, potatis, mini-morötter (de är sådär små eftersom de kommer från en del av landet där jag inte riktigt orkade gallra), och en låda gröna tomater.

Sen bestämde jag mig för att det var hög tid att göra den där pumpapajen jag hade tänkt göra i fredags, men som jag inte riktigt orkade med att fixa. Så jag tog fram den mogna pumpan också och påbörjade det arbetet. Jag hade hittat ett recept på Landleys kök som hade fått bra betyg, så jag satsade på det. Fast så här i efterhand, när vi nu har smakat på den, så vet jag inte… Förvisso glömde jag ha på de sista kryddorna vid serveringen, och det gör väl sitt, men framförallt tyckte jag pajdegen blev mest bara smulig och intetsägande. Så när vi ätit upp de två pajerna jag gjorde i kväll, så ska jag nog testa en annan variant.

Dags att baka!
Nu kör vi.
Första laddningen pumpasmet står och svalnar. I bakgrunden mer pumpa som ska kokas och smaksättras.
Jag gjorde två färdiga pajer i dag, och har MÄNGDER av pumpafyllning kvar som jag inte riktigt vet hur jag ska göra med. Bäst vore att frysa in portionsförpackningar med smet bara, men jag har ingen aning om hur mycket som gick åt i var och en av dessa, för jag mätte inte utan hällde bara i tills det var fullt. Men jag tänker att det borde finnas tillräckligt mycket kvar för 6 pajer till, så jag kanske bara ska chansa och höfta på det?
Den ser ju god ut i alla fall, även om jag inte sprinklade på de sista kryddorna på toppen, och jag inte var så förtjust i bottnen på den.

Och här kommer vi lite tillbaka till det här med att vilja vara allsidig, att ha en kunskapsmässig bredd, och som över huvud taget fick mig att tänka på det där med att vara en one trick pony. För här har jag ju använt mina kunskaper för att odla fröerna och få dem att växa, sedan skapat jordbäddar åt pumporna med bra näring i, planterat ut växterna och ordnat vindskydd åt dem, vattnat och vårdat dem medan de växte, skördat dem, och omvandlat dem till något vi kan äta. Det ligger liksom en massa olika sorters kunskap i det, och det gör mig lite lycklig att jag kan göra alla de sakerna. Jag har dessutom tagit tillvara alla fröer, som jag ska spara och dels odla av framöver, men även rosta och servera som snacks. Jag försökte även hitta något vettigt jag kunde använda pumpaskalen till, t.ex. att färga garn eller något, men jag hittade inga idéer som tilltalade mig. Det var liksom att göra pumpachips eller chutney, och ingendera tände någon gnista av lust att göra just det hos mig. Nej, de får väl bli kompost då, men det är ju ändamål bra nog, egentligen, och jag känner mig nöjd med den livscykel jag har på min lilla plätt på jorden (även om jag skulle kunna göra så mycket mer).

En komplett cirkel.
Rengjorda pumpafröer på tork.

I övrigt har dagen innehållit studier, i form av föreläsning med 17 sidor tillhörande frågor som skulle besvaras, ett uppföljningssamtal med 14-åringens läkare (gick väldigt bra, både han och jag är väldigt nöjda med hur saker och ting ser ut, och 14-åringen börjar visst själv inse att medicineringen faktiskt gör skillnad), och så slog jag till på en drygt 7 km lång powerwalk på eftermiddagen. SÅ skönt att komma ut, även om jag alldeles innan jag gick gjorde något knas med höger ben, så att senan från rumpan ner till knät fick en sträckning på någon vänster. Men jag tänkte inte skippa min powerwalk bara för en sådan sak, för jag har längtat efter det i en hel vecka nu. Jag tänkte att jag tar det lugnt och stretchar bort det medan jag går bara. Men hoppsan, vad fel jag hade. Det ville INTE försvinna och blev sakta men säkert allt mer plågsamt. När jag hade 2 km kvar hem började det göra riktigt ont, och det var omöjligt att hålla särskilt högt tempo. Men hem kom jag och jag ångrar inte rundan för en sekund. 😀 Dock var det asjobbigt att åka och handla efteråt, för då hade jag verkligen svårt att gå. 😛 Jag hoppas dock jag kan vila bort det över natten, så att jag är good to go igen i morgon.

Höstlig powerwalk, och nu är reflexvästen också på, så klart.

Mer än så hann jag inte med i dag, annat än matlagning då, för det där pumpabestyret tog hela kvällen i anspråk för mig. Ja, jag har rent av en sats pumpasmet kvar att ta hand om, den ska blandas ihop med ägg och grädde, sen är den helt klar. Och jag tror faktiskt jag fryser ner allting i 6 olika byttor, istället för att göra 6 färdiga pajer till. Det var såpass många moment för att göra den här, så jag känner mig rätt nöjd på pumpapaj-tillverkningsfronten. 😉

Nu ska jag sno ihop den sista pumpasmeten och kanske, kanske unna mig att sticka typ tre maskor innan jag hoppar i säng för i dag. 🙂

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *