Idel glada ansikten

Idel glada ansikten

Det har varit en lite märklig dag, på sitt vis. Den startade med att jag hade galopperande huvudvärk när jag vaknade, och jag fick inleda frukosten med en Ipren och en Alvedon. Huvudvärken mattades av något, men jag kände mig allt mer frusen och eländig, och bara tanken på att klä på mig ansiktet och sedan åka till stan kändes som extremsport. Men det var å andra sidan lika bra att få det undanstökat, tänkte jag. Så jag tog mig i kragen och samlade ihop både mig själv och det jag behövde ha med mig till stan. Men med tanke på hur jag mådde, så bäddade det ju inte direkt för en rolig dag. Jag längtade ju hem redan innan jag hade åkt…

Nåväl. Till att börja med kan vi ju slå fast att det var halt i dag. Det var inget jag märkte av på vägen till stan, men när bilen säger att det är nollgradigt ute och jag har is och snö på vägarna, så kör jag därefter. Alltså märkte jag inget av det så länge jag satt i bilen. Men när jag kom till stan och tog apostlahästarna fatt, så blev det något mera balansgång, kan man säga. Tur att jag hade dragit på mig trailskorna i dag, eftersom jag inte limmat mina vinterkängor ännu, för dem är det ordentligt med spår och grepp i. Mycket mer än mina vinterkängor. Fast det var rätt halkigt ändå, och att gå i nerförsbackar blev något av en konstart i dag. Men det gick och jag ramlade i alla fall inte omkull. Win!

Första stopp var Biblioteket för att återlämna ett par böcker. När man kommer dit så har de en liten trappa från de inre ytterdörrarna, där det även finns någon sorts handikapp- och barnvagnshiss i trappmodell. Fast när jag kommer in genom de första dörrarna så ser jag en äldre dam, sisådär 70+ kanske, som är på väg nerför trappan med sin dramaten, som uppenbarligen var ganska tungt lastad. Kanske hade hon lånat på sig all sin julläsning redan nu? Hon tog ett trappsteg i taget, och lyfte sedan ner sin dramaten på nästa trappsteg, osv. Jag styrde kosan direkt mot henne och frågade om jag skulle hjälpa henne lyfta ner väskan. Hon sken upp som en sol och blev jätteglad! En sån liten grej liksom, och det gjorde ju mig glad också, så klart. Så en inte så pjåkig början på stadsvistelsen ändå, även om jag kände mig långt från pigg.

Efter biblioteket tänkte jag gå förbi Yll&Tyll för att köpa två nystan isblå Paris, som var den enda färg i påsen med garn till mormorsrutor som jag kunde se att jag behövde komplettera med. Jag hade beställt dem online sent i går kväll, men hade inte fått sms ännu om att de anlänt till butiken från lagret. Men jag tänkte att de kanske hade dem inne i butiken också, så kunde jag avbeställa de jag hade bokat. But no such luck. Däremot skulle de anlända till butiken ungefär vid 15-tiden, och borde vara sorterade och redo för hämtning vid 16-tiden, och det funkade bra med mitt schema också, för jag hade ett möte mellan 15-16. Så jag gick in på Upsala Färg alldeles bredvid Yll&Tyll för att kolla om de hade stora, svarta halvpärlor, men inte heller nu var turen på min sida. Bummer.

Mormorsrutegarn.

Jag började inse att jag antagligen skulle få lite tid över innan mötet, och beslöt mig för att mycket lugnt bege mig i riktning butiken Lilla Japan, som ligger på Fyristorg i Uppsala. Det var bara det att jag hade råkat frikoppla hjärnan ungefär där någonstans, och hade fått för mig att den låg vid Vaksala torg. Heh. Och jag lyckades inte få hjärnan i rätt växel förrän jag hade balanserat på ishala gator hela vägen bort till Vaksala torg, och inser då alltså att jag har rört mig i exakt motsatt riktning av dit jag skulle, och att jag nu bara hade 40 minuter på mig innan mötet skulle börja, det var sjukt halt, och jag var kissnödig som en hel indianby. Hepp, bara att stolpa sig tillbaka mot centrum och gågatan igen för att hitta en toalett, och satsa på att ta även Lilla Japan efter mitt möte.

Så jag riverdance’ade mig tillbaka igen, och när jag skulle korsa Kungsgatan fick jag vänta på grön gubbe. Jag stod ungefär ett steg från kanten på trottoaren, men när trafiken fick grönt ljus före mig, så tog jag ett steg till bakåt samtidigt som jag tittade åt vänster, mot den buss som nu hade fått grönt ljus och börjat köra. I mitt huvud var det rimligt att backa undan ett steg till eftersom det var halt ute, och för att jag som chaufför kan tycka det är obehagligt med människor som står ända ut på kanten av trottoaren när det är halt, och som kommer stå på öronen rakt ut i trafiken om de råkat halka till bara litegrann. Uppenbarligen tyckte busschauffören likadant, för han hälsade och nickade uppskattande när han såg mig backa, och därmed hade jag gjort en människa till lite gladare i dag. Åtminstone för stunden. Det kändes bra nu med, så klart, och jag hade i stort sett slutat tänka på att jag inte kände mig så pigg.

Jag hittade en toalett, förlängde min parkering, och begav mig mot mitt möte. Jag skulle komma nästan en halvtimme tidigt dit, men hellre det än att stressa som en tok för att hinna om jag skulle ta Lilla Japan emellan. Och när jag kom dit, så sprang jag på en karl som precis var på väg in, och som omedelbart tog mig under sina vingar. Han meddelade att jag hade kommit till de som behövde veta det, fixade kaffe åt mig och var allmänt väldigt trevlig. En annan kille som också jobbade där, men som inte heller var den jag skulle träffa, kom också ut och pratade lite, och det hela var väldigt gemytligt och glatt på alla sätt och vis. Vi fick varandra att le, alla tre. Sedan blev det möte, med ytterligare en person. Det gick bra, och jag råkade få honom att skratta också, till trots för att han var lite disträ eftersom han precis hade fått meddelande om att hans dotter satt på akuten. Som tur var behövde vi inte hålla möte särskilt länge, utan var klara på högst 20 minuter. Och efteråt sprang jag på han som hade vallat in mig från början igen, och fick pluspoäng på att jag hade ställt undan min kaffemugg i diskmaskinen när jag hade druckit upp mitt kaffe (han hade förklarat för mig var den fanns innan). Kul människa, fick mig att le flera gånger.

Jag gav mig ut på gator och torg igen, i ishalka och hela faderasket, och lyckades ta mig till RÄTT torg den här gången. Och damen inne på Lilla Japan var fantastiskt trevlig och vi småpratade och skrattade medan jag var där inne och plockade på mig lite grejer till barnens julstrumpor. Det slog mig faktiskt att jag som alltid hävdat att jag inte fixar small talk och tycker sådant är mördande tråkigt, faktiskt ägnat mig åt det hela dagen och inte bara gjort det bra, men dessutom tyckt det var trevligt. Sweet lord, var skall detta sluta? Haha!

Alla tre ungar (ja, även den vuxne) får Pocky och Hello Panda-godis (som jag jämt vill kalla Hello Kitty-godis) i sina julstrumpor, och 13-åringen och 16-åringen får även en varsin Ramune-dricka. Det är någon sorts japansk sockerdricka. Men det häftigaste med den, tycker jag i alla fall, är att de där glasflaskorna har backventiler! I toppen finns det en till sån där in- och utbuktning, mindre än den som syns på bilden, och i den finns det en glaskula. Så om du vänder flaskan upp och ner efter att du öppnat den, så sluter den där kulan tätt mot öppningen. Fiffigt! 🙂 24-åringen får istället en burk eller två med importerad cherry coke, för det är hans favorit, och jag vet ett ställe som har det.

På vägen till Lilla Japan passerade jag för övrigt Akademibokhandeln, som ligger på gågatan, och rätt vad det är så ramlar det en isklump från taket och smäller i backen bara någon meter framför mig. Jag skyndade mig in och berättade för personalen, och föreslog att de skulle kontakta fastighetsvärden. De blev jätteglada att jag sa till, och plötsligt hade jag gjort två goda gärningar, som för mig egentligen bara var struntsaker, men som gjorde eller kunde göra stor skillnad för någon annan. Det var faktiskt lite nyttigt också, och skönt. Råkar man trilla in på Facebook eller någon av de svenska kvällstidningarna exempelvis, så kan man ju tro att det inte är något annat än elände i världen. Det var trevligt att så konsekvent känna motsatsen i dag, så till den milda grad att jag rent av glömde bort att jag inte kände mig så värst pigg.

Jag hade fortfarande tid att slå ihjäl i väntan på mina garnnystan, så jag tog en sväng förbi Tiger, som har allt möjligt småplock. Jag tänkte titta ifall de hade stora halvpärlor, men tyvärr inte. Däremot hittade jag 2 cm breda sidenband för 10 kr per rulle, med 15 meter på varje. De hade breda band också, som jag inte minns priset på på rak arm (20 kr? 30? Eller var det 10 kr för de med, tro? Nå, billigt var det hur som helst), så där har ni dagens tips för er som vill ha röda sidenband till juldekorationer, ungar som ska ha Lucia-firande and what not. 🙂

Jag köpte två rullar. Bra att ha!

Sista stopp för dagen var Yll&Tyll igen. Klockan var tio i fyra och jag hade ännu inte fått något meddelande om att mina garner hade kommit, men jag tänkte att det var nog bara frågan om minuter så jag började röra mig åt det hållet igen. När jag kom dit och berättade vilket ärende jag hade och att jag kunde vänta tills de hade sorterat, för jag hade fått slut på andra ärenden, så skuttade tjejen i kassan glatt ut i bakrummet och började kånka in dagens leveranser från lagret. Det var absolut inget jag förväntade mig och jag hade bara varit trevlig när jag sa att jag gärna väntade, men kanske var det därför hon så gärna tog tag i det åt mig på en gång. Jättesnällt av henne, och väldigt uppskattat av mig, för jag var trots allt VÄLDIGT redo att åka hem vid det laget. Jag och shopping, ni vet… 😛

Jag fick mina nystan, och kunde balansera mig iväg till parkeringen och min bil. Och väl där var jag VÄLDIGT glad över att bilen som stod på min högra sida när jag parkerade tidigare på eftermiddagen hade åkt, för så här såg det ut på min vänstra sida…

Seriöst… vem GÖR sånt här??

Jojomensan, de hade parkerat så nära att det var knappt 5 cm mellan våra framskärmar. Jag kom inte ens in tillräckligt långt mellan bilarna för att kunna öppna ens en springa på förarsidan, utan det blev till att klättra in från passagerarsidan istället. Allvarligt talat alltså. Där har ni en som borde få enbart kol i sin julstrumpa, och vakna på julaftons morgon med blodiglar i armhålorna. Hmpf.

Jag tog mig ut utan problem, och försökte kolla bilsidan för att se om hen hade skrapat i mig någonstans när de parkerade sådär, men jag kunde inte se något då. Dock var det både mörkt och regnigt, och det blev konstiga reflexer av ficklampan i mobilen. Jag ska kolla igen i dagsljus i morgon.

Jag blev egentligen inte särskilt upprörd över det där, antagligen för att jag hade blivit så galet trevligt bemött av allt och alla hela dagen. Må bra-kontot var ganska välfyllt, trots att kroppen inte var riktigt pigg. Men ändå, det var nog något av det mest oförskämda jag varit med om i parkeringsväg.

Det var mycket trafik hemåt, men jag tog mig hem utan ytterligare händelser. Och väl hemma hade jag fått en överraskning i posten. Jag brukar testa grejer för Smartson ibland, allt från att hyra filmer till att testa olika produkter, och nu hade jag tydligen blivit utvald att testa ansiktsmasker från Reserol. Kul! Det är ett märke jag aldrig provat, och en liten spakväll här hemma senare i veckan kommer sitta fint. Så där kom det ännu en må bra-grej i dag! 🙂

Ansiktsmasker att testa – kanske hittar jag ett nytt favoritmärke? 🙂

Jag var i stort sett bara in och vände hemma, sedan blev det en snabb sväng iväg igen för att tanka bilen, och att handla. Och tror ni inte det hände igen – när jag står i kö för att tanka bilen och damen framför mig precis är klar, så tittar hon på mig. Jag log automatiskt mot henne, och hon sken upp, log tillbaka och hälsade glatt. Fastän jag aldrig sett henne förut i hela mitt liv. Men det är ju som de säger – vad man utstrålar får man också tillbaka, och jag har kanske sett glad ut i dag, sådär i största allmänhet? Jo, jag har nog det, och kanske råkade jag smitta av mig en liten smula under dagens lopp. Jag hoppas det, och jag hoppas att alla de här människorna som korsat min väg i dag, och som jag fått att le och som jag skrattat ihop med också känner att det varit en rätt okej dag, när allt kommer omkring. Det vore trevligt om de också sitter hemma just nu och känner precis så.

Det blev nästan lite lyxmiddag när jag väl var hemma igen. Men jag var så himla sugen på minivårrullar och sweet chili-sås, och sedan kyckling i jordnötssås med ris till, så det blev liksom både förrätt och huvudrätt. Och sen kom jag aldrig så långt att jag provsmakade gårdagens chokladfudge med flingsalt, så det blev efterrätt också, haha. Trerätters en sketen tisdag i december, bara för att. Det ni! 😀

Förrätt.
Huvudrätt.
Efterrätt (fast bara ett par bitar, inte hela lådan).

Jag pratade lite med 13-åringen och 16-åringen nu i kväll om att baka pepparkakshus till helgen, för jag funderade på om vi skulle göra varsina mindre pepparkakshus i år, istället för att jag gör ett jättestort. De stora blir för all del häftiga, men det är ett tredagarsjobb att få dem helt färdiga, från att baka alla delar, dekorera allting, och sedan montera det, och jag kände att jag ville göra det lite enklare i år. Dessutom har 13-åringen varit inne på om vi kunde göra som en hel by av pepparkakshus, så jag tänkte vi kunde göra nåt sånt istället i år. De var jättepepp på idén, och vi bestämde även att 13-åringen ska göra skumtomtechoklad i helgen (han har tjatat hur mycket som helst om att han vill göra sånt godis till jul), och när jag frågade om 16-åringen ville göra något godis, så var svaret direkt: Ischoklad! Och så får det bli. Själv ska jag koka sista laddningen gelégodis i morgon, sedan blir det paus i godistillverkningen tills nästa vecka, för nu börjar jag närma mig de sorter som har lite kortare hållbarhetstider och som måste snickras ihop lite närmare jul.

2018 års pepparkakshus.
2016 års pepparkakshus
2013 års pepparkakshus med tillhörande pepparkakssurfbuss, som även hade surfbrädor på taket. Jag tror faktiskt jag har kvar mallen för den fortfarande i mina gömmor… Den var riktigt kul att designa och dekorera. Det syns inte riktigt på bilden, men den har VW-loggan i fronten och allting. 🙂

Ja ni, det var min dag denna tredje december, och jag måste allt säga att den har varit oväntat bra med tanke på hur jag mådde i förmiddags. Jag känner mig inte direkt pigg nu heller, kroppen känns inte helt hundra liksom och huvudvärken behöver fortfarande Ipren och Alvedon för att hållas i schack, men mentalt har jag mått bra hela dagen och gör det fortfarande. 🙂

AniLove

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *