Hvis æ får være sola di

Jag är född och uppvuxen i utkanten av Arktis. Mørketida är något som sitter i mina gener, och något jag saknar vartenda år, boendes här nere i Uppsala-trakten. Här kan vi ju ha sol året om, till och med på julafton. En trevlig bonus, har jag tyckt, för solsken och snö är ju något av det finaste som finns. Men samtidigt inget jag behöver, för jag både älskar och saknar mørketida och mørketidslyset (ni får ursäkta att jag blandar in norska ord och begrepp i dag, men de gör sig helt enkelt inte i försvenskad form).

Något jag däremot finner att jag haft väldigt svårt för under de senaste månaderna är detta evinnerliga blygrå, blåsiga och blöta som vi haft här nere. Missförstå mig rätt – när man är född och uppvuxen på en ö, som jag är, så är man vad vid alla de sakerna. Dock brukar det alltid vara VARIATION i det hela. Det kan blåsa mer eller mindre, det kan regna mycket eller lite, det kan vara hyfsat lugna dagar och det kan storma som fan. Men det här, det har alltså verkligen varit mellanmjölkens land de senaste månaderna. En ständigt pågående vind som bara sällan ökar eller minskar, och som för det mesta ligger nånstans runt 5 jävligt retfulla sekundmeter. Precis så mycket så att det bara är irriterande liksom. På det ett konstant blygrått täcke, som känts som en blöt yllefilt man haft nertryckt ända ner över näsan. Och så ett mer eller mindre konstant duggregn på det. Det är så fruktansvärt tröstlöst och aptråkigt så klockorna stannar.

Jag har för länge sedan tappat lusten att gå ut. Jag som annars älskar att vara utomhus! I alla väder. Jag löptränar exempelvis i 20-25 minusgrader och snöstorm utan bedövning, och har ibland även löptränat i drygt 25 graders värme, även om jag tycker sådan hetta är djävulens påhitt. Men det här…alltså, jag hittar inte ens ork och motivation att ta mig ut på en powerwalk i det här vädret.

I dag skulle det bli en liten gnutta sol, och i morgon och lördag ska det vara ordentligt med sol. SOM jag sett fram emot detta, och planerat för åtminstone långpromenader, och kanske även lite löpträning. För jag VET hur inspirerad jag blir när det varit grått ett tag och solen kikar fram. Men ack, så snopen jag blev i dag, när det enda som blev var det här:

En humörhöjare, men inte tillräckligt för att jag ska hitta ork och lust att gå ut.

Jag behöver Randi Hansen i dag, tror jag bestämt.

Kom och var min sol, Randi! I need you.

Nej, det blir ännu en innedag, känner jag, och hopp om att morgondagen kommer vara mera upplyftande. Strumpstickning, murvelklaffa och godis, och så bingetittande på YouTube, kombinerat med kast med trötta tonåringar som behöver börja vända på dygnet inför nästa veckas skolstarter. Tänker det blir träningspass nog, det.

Murvelklaffa (mørlefse) och burkar fulla i julgodis (fortfarande. Det kommer nog räcka ända till påsk, tror jag.)
Strumpstickningarna växer sakta men säkert. Nu har den första även fått häl, den andra har en påbörjat häl, och den tredje är redo för häl. Känner mig sjukt effektiv som påbörjat tre par på en gång. Oklart om det egentligen är så värst effektivt.

Hepp, mot YouTube då. Kanske skulle jag spana lite på videos om Aruba… Har jag berättat att jag funderar på att åka till Aruba i ett helt år när jag fyller 50? Måste bara lösa jobb och inkomster, och kan jag det, så drar jag. Då borde jag i alla fall få tillräckligt med sol, om inte annat. 🙂

Aruba!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *