Hur äter man en elefant?

Ja ni, den här veckan blev något av en elefant här, en som måste förtäras med hull och hår. Det blev helt enkelt MYCKET. Dels med dessa mastodontföreläsningar och sju miljarder frågor man ska svara på, och dels gruppundervisning som man måste förbereda för både i text och presentationsmaterial. Och ovanpå det blev jag bokad på jobb i morgon, vilket innebär att jag plötsligt bara har förmiddagen kvar att förbereda allt material och svara på alla frågor innan presentationen fredag morgon. För efter jobbet hinner jag inte (är borta mellan 12-22 i morgon) och inte heller innan gruppundervisningen fredag morgon (måste åka hemifrån 06:30). Men, on the bright side – jag kan ta helg redan kl 10:30 fredag förmiddag. 😀

Hur som helst, enda sättet att äta en elefant är ju som bekant en bit i taget, och det är så jag jobbar just nu. Klok av skada ser jag också till att inte tänka alltför mycket längre framåt än en vecka i taget (undantaget julgrejset då, men det är ju avkoppling och kul bara), det lärde jag mig den hårda vägen de första gångerna jag rände in i väggen. Vägen tillbaka tar man bit för bit, utan att fundera alltför mycket på vad man ska åstadkomma på lång sikt. Man får drömma, javisst, men inga målsättningar spikade i sten, det är förbjudet. Det är en taktik som fungerat väl för mig tidigare, och den ser ut att fungera även nu, åtminstone för tillfället. Så jag struntar fullständigt i vad som händer nästa vecka, mitt mål är bara att klara av den här veckan. Och mitt enda långsiktiga mål som jag strävar mot, dock inte med gasen i botten, är att jag ska klara av den här terminen. Det är allt. När jag har gjort det kan jag ta tag i nästa termin. Sedan sommaren emellan. Och så vidare.

Sömnen måste jag verkligen skärpa mig med dock, jag har varit uppe alldeles för sent den här veckan, och det har straffat sig ordentligt. I går var klockan över 1 innan jag kom i säng, och naturligtvis blev jag uppjagad vid 7 för att skjutsa 14-åringen till skolan fastän han skulle ha tagit sig till skolan själv just för att jag skulle få sova. Men han är förlåten för det, för han hade en riktigt jobbig mardröm som satte käppar i hjulen för honom med den sociala ångesten, och han mäktade inte med att åka buss. Så jag fick kliva upp och skjutsa honom. Jag funderade på att sova lite till, men kände att det kanske var bättre att börja plugga och att hellre ta en tupplur under eftermiddagen. Det brukar funka bättre för mig, jag har oftast väldigt svårt att somna om på morgnarna när jag väl vaknat. Så jag började förbereda dagen istället. Dels skulle jag skriva ut en massa papper med frågor till dagens föreläsning, och dels skulle jag få upp 16-åringen och få in honom i duschen, eftersom vi skulle iväg på provtagning efter lunch. Han är för övrigt på bättringsvägen nu, men är samtidigt fortfarande kraftigt förkyld. Det blir ingen skola på honom förrän tidigast tisdag (han är ledig måndagar), så gissa om den här förkylningen tog hårt.

Hur som helst, skrivaren krånglade på det mest besynnerliga sätt jag någonsin varit med om (programmet påstod att den inte kunde hitta någon skrivare och vägrade skriva ut något, varpå den plötsligt började skriva ut ändå typ 7 minuter senare, fastän den fortfarande inte kunde hitta skrivaren den skrev ut på, och sen stannade den längst ner på varje enskild sida i någon minut eller två innan den gjorde färdigt utskriften av den sidan och fortsatte med nästa. Wtf??), och sen hörde 14-åringen av sig och meddelade att han inte skulle orka hela sin skoldag, för han var så sjukt trött (han sov också alldeles för lite i natt), så jag fick åka och hämta honom. Till slut var det bara en halvtimme kvar tills vi skulle åka på provtagningen, och då först hade jag fått ut alla papper jag behövde. Men då var det ju ingen mening med att börja lyssna på någon föreläsning, så jag tog en macka istället och gjorde mig redo för att åka till Knäckebröhult för att få tagit Covid-test på 16-åringen.

14-åringen fick också följa med, med besked om att ta med sig kudde och filt och lägga sig i baksätet och sova i typ 1½ timme, medan vi fixade provet. För om han hade somnat hemma, så skulle han ha sovit mycket längre, eftersom han kan vara sjukt svår att väcka. Men i bilen finns det ju en gräns för hur länge man kan sova skönt, i synnerhet om man är drygt 1,80m lång… 😉 Då skulle det bli bara en tupplur, och sedan tänkte jag att han skulle orka vara vaken tills det var dags att lägga sig i kväll (jag hade rätt!). Så vi bar iväg, och det tog typ 3 minuter, så drogs det timmerstockar i baksätet. Efter ett snabbt stopp för att tanka rullade vi vidare, och efter en halvtimme ungefär var vi framme. Vi fick parkera längst bort på den stora parkeringen utanför vårdcentralen, men stegade raskt över den och bort till provtagningstältet. Sen tog det typ 3 minuter att göra provet, och så tillbaka till bilen för att åka hem igen. Allt som allt satt vi i bilen i över en timme för det där lilla testet. 😛 Men jag tycker nu det är viktigt att man testar så att de kan spåra infektionerna om det nu är Covid, så det tar jag.

Väl hemma kunde jag äntligen börja plugga. Jag körde på ända fram till kl 17, då var jag så trött att ögonen gick i kors. Det fick bli en liten tupplur innan jag fortsatte. För eftersom jag blev bokad på jobb i morgon, så blev jag ju liksom av med en hel studiedag, och fick vrida upp tempot lite extra. jag rationaliserade även bort matlagningen i dag, och beslöt om hämtpizza på lokala pizzerian (eller kebabrulle för min del i dag då), för att kunna prioritera studierna. Och jag hann klart med föreläsningen och alla 19 sidor med frågor i kväll, och jag har åtminstone påbörjat de 9 frågor som jag ska vara beredd att undervisa min grupp på, på fredag (jag vet inte vilken/vilka frågor jag får, så jag måste svara på och förbereda material för alla nio). Resten får jag försöka hinna med i morgon bitti/förmiddag, och det jag eventuellt inte hinner med får jag väl helt enkelt improvisera på fredag. 😛

Det tråkiga med det här är att jag inte hunnit sticka en endaste liten maska i dag. Jag vågar inte heller plocka upp stickningen nu, för då är risken att jag fastnar. Nej, nu får jag vara duktig och pallra mig i säng, för det största problemet den här veckan är sömnbristen. Om man sover för lite blir man dum i huvudet, så är det bara. Och den här kursen vill man verkligen inte vara dum i huvudet, åtminstone inte för att man sovit för dåligt.

Heh. Inser att jag inte ens tagit en endaste liten bild i dag som jag kan visa i bloggen. Ni får hålla till godo med ett stock photo i dag då. 😛 Men fredag kommer jag tillbaka och berättar hur allting har gått (hinner inte blogga heller i morgon), och förhoppningsvis även med en bild eller två. 🙂

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *