Höstsalong & julstjärneträd

Varje höst brukar jag försöka ge mina blommor en ordentlig make over. Eller ja, inte en make over egentligen, men lite omplantering, extra omvårdnad osv, inför en lång och i blommornas värld, ganska mörk vinter. Fast jag har aldrig varit nån sån där superintresserad hobby-trädgårdsmästare med jättegröna fingrar, inte alls, utan det är liksom bara en viktig rutin jag har infört för att mina växter ska må bra. På samma sätt som jag brukar duscha alla växter som gillar sånt var 6:e-8:e vecka ungefär (de älskar det, för övrigt).

Anyway, det där har varit lite eftersatt de senaste par åren pga orsaker, och nu var det verkligen hög tid att ge mina växter lite extra TLC inför vintern, utöver den vanliga omvårdnaden. Dessutom köpte jag några växter av grannen innan de flyttade, som behövde planteras om.

Först ut var den här:

Fredskalla.

Det här är en av mina två äldsta växter, och min största fredskalla. Den här fick jag ta över av en fd svägerska för drygt 16 år sedan, och den har levt hos mig sedan dess. På bilden här är den lite halvhängig, vilket beror på att jag alltid låter mina växter torka ordentligt innan jag planterar om dem, eftersom det är lättare att få dem ur den gamla krukan då, och att få bort så mycket som möjligt av den gamla, näringsfattiga jorden. Som synes är baljan bredvid enorm i jämförelse, men det var antingen det eller en kruka som var i stort sett lika stor som den befintliga, så det fick bli den större modellen då, så att den har lite space att breda ut rötterna. 🙂

Och så här ser den ut dagen därpå. 🙂 Nånting som är viktigt när jag planterar om är att alltid placera tillbaka blommorna på samma ställe där de stod innan, så att de får stå på en plats där de brukar trivas. Och så får de så klart en ordentlig dusch först, i badkaret.

En annan sak ni så klart noterar är att blomman står i en plastpåse. Det har sina skäl, det med. Först och främst beror det på att jag inte vill betala en halv förmögenhet för faten till blomman, där det kostar lika mycket som krukan. Det andra är att dubbla plastpåsar funkar lika bra och man inte behöver ha fat på såna här blommor, som man inte vattnar på fatet. Och slutligen har jag en idé till en kul design som ska dekorera krukan, och då kommer inte påsen synas heller.

Den andra växten, också en av mina största och kompis med den ovanstående, och som också kommer från min fd svägerska, är den här:

Fönsterfikus.


Den här fönsterfikusen kom alltså också till mig för drygt 16 år sedan. Då bestod den i stort sett av en pinne som var ca 20 cm hög och två blad, typ. Den var inte särskilt växtvillig heller, inte förrän jag hade skiljt mig och flyttat till Uppsala. DÅ blev det fart på den! Nu är den dryga metern hög på det högsta, och den växer lite åt alla håll och kanter, av någon anledning. Som man ser på bilden så har jag försökt styra upp det lite, men den vill gärna ut på upptäcktsfärd ändå. 🙂 Och ser ni den där lilla röd-vita pinnen som hänger på den? Kan ni gissa vad det är?

Polkagriskäpp i plast.

Jodå, visst fasen är det en kvarglömd julpryl! Haha! Tänk att man alltid glömmer én grej vartenda år, som inte kommer tillbaka till sin låda. Det är ju makalöst. Och ännu mera makalöst är det ju att jag har lyft den här växten fram och tillbaka till badrummet flera gånger sedan jul, och duschat den, plus att den så klart fått vatten däremellan, och ÄNDÅ har det inte gått upp för mig att det ju hänger en juldekoration där. Otroligt! 😛

Hur som helst, så här ser den ut i dag, dagen efter sin spa-behandling:

Nya tappra försök att få den att upptäcktsfärda mer uppåt än åt sidorna, men vi får väl se hur det går…

Nästa växt att få spa-behandling var min andra, lite mindre fredskalla. Den här fick jag när jag gick över på fast anställning hos Klarna Bank för typ tre år sedan, som välkomstpresent (jag hade dock redan jobbat där som konsult i två år, och förra året sa jag upp mig).

Efter spa-behandling. Det syns inte så bra på bilden, men den lutar åt ett håll liksom, bort från kameran, eftersom jag slarvat med att vrida på den under den senaste månaden. Jag hoppas den här ska bli lika stor som den andra fredskallan.

Sedan kom den läskigaste omplanteringen: Min julstjärna, som av outgrundlig anledning överlevt ända tills nu, trots att de alltid brukar dö för mig under de första två veckorna av året. Jag har aldrig planterat om en julstjärna – tänk om den inte skulle tåla det? Eller inte gilla jorden? Eller helt enkelt bli grinig och dö för mig på rent trots bara?
Men hör och häpna, den ser faktiskt pigg och glad ut i dag med. Hurra! Nu ska den få stå i lugn och ro och vänja sig vid sin nya jord och kruka i någon vecka eller så, sedan har jag vilda idéer om att försöka åstadkomma röda blad på den lagom till jul igen…

Efter att dessa fyra stora var avverkade, så hade jag lite mindre plantor att se över. Min kornettblomma, som här om dagen började blomma lite blygt under ett av sina blad, fick en ny ytterkruka, och verkar nöjd med det, för nu får man se blomman i sin helhet. 🙂

Dålig bildkvalitet, alldeles för mycket motljus, men man tager vad man haver. 🙂

Nästa var att klippa bort en massa döda blad på min lilla ananas, som jag köpte på Ikea för ett par år sedan. Själva ananasen har blommat ut och dött för länge sedan, och det har inte riktigt varit någon större fart på den här på sistone. I går insåg jag varför. Den står i en ytterkruka som egentligen är lite för liten, så innerkrukan når inte ända ner i botten – och det var nog en jäkla tur! För trots att jag vattnat den här väldigt sparsamt, så var ytterkrukan full i gammalt vatten i botten när jag lyfte upp ananasen för att klippa rent den. Ve och fasa! Hällde bort allt överskottsvatten och klippte bort alla döda blad, och kan ni tänka er – i dag är den mycket piggare! Den har liksom lyft alla blad på ett sätt jag inte sett den göra på länge. Hurra! 🙂 Nu ska jag vara mer noggrann med att kolla att det inte står vatten i botten, inte låta den stå med en massa döda blad, och vattna den ännu mer sällan. Och så måste jag kolla om jag kan få den att göra en ny liten ananas, för de var ju bara så gulliga. 🙂

Piggelin mini-ananas.

Sist på spa-listan stod elefantöronen, som jag också köpte av min granne innan de flyttade i juni i år. De behövde mest bara planteras om och få nya krukor och ny jord, och har stått på min mikro i väntan på det i snart tre månader… (host). Men nu så, nu har två krukor blivit tre, och även elefantöronen har sträckt på sig och tycks vara riktigt pigga och glada i dag. 🙂

Elefantöron på stjälk. 😉

Det tog sina beskärda timmar att plantera om alla och pyssla om dem i går kväll, och jag känner mig riktigt nöjd med att äntligen ha fått det gjort. Det var på tiden! Och så fort alla stabiliserat sig i sina nya krukor, så ska en del av dem få flytta till nya platser i huset. Elefantöronen ska exempelvis slippa bo ovanpå mikron längre, kornettblomman och ananasen ska inte behöva trängas på bänken vid kokböckerna, och julstjärnan ska få stå mörkt och svalt 14 timmar per dygn i ett par månader, så får vi se vad den tycker om det och om den vill ge mig lite röda blad igen.

Visste ni förresten att julstjärnor i det vilda växer som hela träd? Jag hade faktiskt ingen aning om det. Kolla vad häftigt!

Bild lånad från https://www.marryinglaterinlife.com/the_poinsettia_plant/poinsettia-tree/ .

Visst är den fantastisk? Och de kan bli mycket, mycket större än det där också.

Det börjar bli lite växter i det här hushållet nu, trots att jag egentligen inte har ett utpräglat intresse för växter. Men de där två största, de har liksom kommit att bli lite som familjemedlemmar, och så fick jag den där andra fredskallan, som jag väl ser lite som en kusin till min stora fredskalla, och så blev det en hel grej med den här julstjärnan som överlevde, och ananasen var ju så gullig, och så var jag ju bara tvungen att köpa ett par växter av grannen innan de flyttade, och…ja. Det ena gav liksom det andra. Så nu är det ett helt gäng växter här. 🙂 Och jag har faktiskt två till sorter som jag önskar mig: Gullranka och palettblad. Jag hade tre stycken gullranka för länge sedan, som klättrade runt halva rummet, och palettblad tycker jag har sån häftig färg.

Gullranka.
Palettblad.

Jag tror nästan jag måste försöka få tag på såna också, om inte nu i höst, så till våren i alla fall. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *