Hemmaliv

Natten till i går kunde jag inte sova. Igen. Det dröjde till någonstans efter 7 på morgonen innan jag somnade, och jag hade väckning kl 11 eftersom vi skulle till BUP efter lunch. Jag var självklart ordentligt trött, men det var ändå inte lika illa som det var i måndags, när jag inte hade sovit på flera dagar. För även om jag inte sov natten till i går, så sov jag i alla fall natten före det + de där timmarna i går förmiddags.

Natten som var lyckades jag somna, men jag är lite osäker på vad klockan kan ha varit. Runt 4-snåret är min gissning. Och jag sov till kl 11 i dag, så det blev i alla fall 7 timmars sömn. Sedan låg jag och drog mig i ytterligare en timme innan jag till sist pallrade mig upp. Nackdelen med att komma upp så sent är att det känns som om det blir väldigt lite dag kvar, och att det är svårare för mig att somna runt 2, som jag föredrar, men om det är priset jag betalar för att vakna hyfsat utvilad så är jag okej med det.

I dag fick vi även tillbaka sommarvärmen, och till och med jag tyckte det var lite skönt med 26 grader varmt. Eller nåja, lite mycket av det goda var det faktiskt, men mina växter behöver de där extra graderna väldigt mycket just nu. Mycket av dem i alla fall – några har trivts alldeles utmärkt med det svalare, regnigare vädret. Kolla in pumporna till exempel:

Pumpan närmast i bild hade plötsligt odlat en hel ranka till, en jättestor en, som letat sig ut i gräsmattan och var på väg gud vet vart.
Den hade börjat få fäste i gräsmattan, men jag drog upp den och lyfte in den mot jordhögen ändå, där jag föredrar att de växer.
Det blommar friskt också, speciellt på mittenplantan.
Jag blir lite nervös – de här ska ju växa i 3 månader till…hur stora kommer de egentligen bli??

Mina petunior i balkonglådorna på övervåningen har äntligen börjat blomma på allvar, och i dag tog jag mig i kragen och fick hängt upp dem på balkongräcket.

Nu blommar det!
En låda på plats…
Och så de andra två.
Drömmen just nu vore att de växte sig så stora att de täcker den fula, röda plåten till balkongräcke, och att det istället bara kunde liksom välla över av petunior där. Men vi får se, det märks tydligt att vi har en svalare sommar än vi brukar i år, för saker och ting växer mycket saktare än de normalt sett gör.
Rosorna blommar för fullt just nu, men inte ens de har samma prakt som de brukar ha, även om det är hyfsat mycket rosor. En riktigt bra sommar ser man dock mest 10 % gröna blad, resten är bara rosor. I år är det inte ens 50 % rosor…
Till och med blomsterkrassen kämpar för att orka blomma, och har inte visat upp mer än det här än så länge.

Nej, det är en blek sommar jämfört med vad det brukar vara, och jag tror det här är den svalaste julimånaden jag upplevt under de snart 30 år jag bott i Sverige. Fast egentligen är det mest bara för mina växters skull jag tycker det är tråkigt att det mestadels knappt ens kommer upp till 20 grader varmt, medan det för egen del är mestadels okej. Dock hade det gärna kunnat få regna lite mer koncentrerat till kvällar och nätter, och inte spridd över hela dygnet helt random. Det är mest bara irriterande, för man tar sig liksom aldrig ut för att göra något vettigt.

Det är samtidigt skönt med några dagar av lite varmare väder nu, och lite mindre regn. Jag behöver göra saker i trädgården och det är skönt att kunna hänga ut tvätt. Jag passade även på att tvätta golvmattan i vardagsrummet, för den går inte in i någon maskin och är alldeles för billig för att det ska vara värt att kemtvätta. Så den passade jag också på att omhänderta i dag, så att den får några dagar på sig att torka i det varma vädret. Och passa på får man verkligen göra, för det här vädret ska inte hålla i sig längre än tills på måndag, sedan blir det svalare igen.

En annan sak jag också passade på att göra var att plantera om ett par av mina inomhusväxter, bland annat den lilla ananasplantan jag köpte på Ikea för sisådär 4 år sedan. Den bestod ärligt talat av mer döda blad än något annat nu, så det var hög tid att frisera den och ge den jord med lite mer näring. Förhoppningsvis uppskattade den det hela. Jag passade även på att plantera om min lilla citronplanta till en ordentlig kruka, och hoppas den ska trivas där.

Jag inser nu att jag glömt kvar de två inomhusväxterna ute på trappan, men jaja. De får stå där tills i morgon, jag orkar inte gå ut och hämta dem och börja fixa någon form av fat åt dem just nu. Det får bli i morgon.

Kvällen har varit lugn. Lite matlagning, lite bakat och annars mest stickpodcasts och serier på Netflix, i sällskap av stickningen. Jag har dessutom drabbats svårt av cast-on-itis, och vill lägga upp till ALLA stickprojekt i hela världen. 😛 Dels vill jag sticka mer shorty socks, men jag vill även lägga upp till en sommartopp i grått med en tråd glittrande effektgarn tillsammans, som jag tänkt på att göra i snart två år. Dvs, jag vill göra en sommartopp, men jag vet fortfarande inte riktigt hur den ska se ut. Men nu har jag åtminstone nystat upp allt garn som behövs för det. 🙂

Sommartopp to be. Insåg dock att jag kommer behöva mer av effekttråden, så jag började leta efter vart den kunde finnas. Först kollade jag på de hemsidor som angavs på bandet runt tråden, och landade på hoy.no. De hade den här tråden och dessutom på extrapris, för 34,50 norska kronor! Normalpris: 69 kr. Jag behöver tre utöver den jag redan har, så jag tänkte att det är bara att slå till när det är extrapris då. Det var bara det att de inte levererar utanför Norge… Hepp, vad göra? Be syrran köpa åt mig? Jo, det skulle säkert gå att lösa. Men först tänkte jag kolla om det inte gick att få tag på den i Sverige. Vilket det så klart gjorde. Hos Adlibris. På extrapris. Som var 22 svenska kronor och där normalpriset är 37 svenska kronor. Med andra ord är alltså det svenska normalpriset billigare än det norska extrapriset, trots att det är en norsk produkt. Förstå det den som kan.
Av garnet till höger, det gula och det bruna, har jag redan stickat ett par shorty socks; mina banana socks. Nu funderar jag på att sticka ett par till av det som är kvar, eventuellt med det gröna som kontrast istället för det bruna.
Det här ett av mina allra första garnfärgningsprojekt, och nu är jag inne på att göra två par shorty socks av det här med. Vi får se. Jag håller ju redan på med mitt fjärde par den här sommaren, och det skulle i så fall bli totalt 7 par shorty socks, ifall jag gör ett par av banangarnet också. Men man kan ju aldrig ha för många par stickade strumpor, right? 🙂

Mja, det var nog det det. Min dag i ett nötskal. Frånsett ett enerverande skov av vuxenakne, och att jag jobbat lite på adventskalendern till min syster. Snart är det femte paketet i box! 🙂

Ett skov av vuxenakne. Det är inte på långa vägar det värsta jag har haft, men det är ändå irriterande. Det kliar, svider, jag har utslag som jag kliat hål på under natten and what not. I hate it.
Inte på långa vägar det värsta jag varit med om, men samtidigt väldigt långt från den hy jag är van att ha.
Sömnbristen hjälper ju inte heller, och resultatet är att huden även ser glåmig och grå ut, och så med de här utslagen ovanpå. Suck. Jag skulle kunna ge min högra arm för ett komplett hudvårdskit anpassat för det här, men det ryms inte i min plånbok just nu.

Håhåja, det blir säkert bättre igen snart. Nu ska jag i alla fall försöka sova, och i morgon är det dags för veckans tredje besök på BUP. Håll tummarna att det går bra. Besök nr 2 tror jag gick hyfsat, men jag vet inte riktigt. 14-åringen var ensam inne i stort sett hela tiden, men han sa efteråt att det kändes bra, så det är ju ett plus. Ett minus dock var att han i dag berättade att den här blivande psykologen ville ringa hans pappa i dag, och få höra hans historia om vad som hände kring episoden då 14-åringen fick stryk under flera timmar av klasskamrater och äldre elever för tre år sedan. Då ringde det en och annan varningsklocka i mitt huvud, för varför gör de så? Den historia jag berättat blev ju berättad för mig av pappan, och bekräftat av 14-åringen, och det är ju inte den incidenten vi är där för, utan för att sonen ska få hjälp med sin redan diagnostiserade depression. Jag vet inte, det kanske bara är jag som är cynisk, men jag är orolig över att BUP ska göra en hel djäkla dokusåpa av det här, istället för att hjälpa sonen med det han faktiskt behöver hjälp med.

Nej, mitt förtroende för BUP är fortfarande inte på plussidan av skalan. Inte på långa vägar. De har en hel del att bevisa innan jag vågar känna mig trygg på att de faktiskt vill mina barn väl, och enda skälet till att jag tagit mina barn dit är att jag känner mig tvingad till det. Det är helt enkelt så man gör i Sverige, och det är fruktansvärt svårt att få adekvat hjälp till sina barn om man inte lyder myndigheterna och lägger sig platt på rygg för dem. Det är vad jag har lärt mig efter tre decennier här. Och med det vill jag inte säga att det är bättre i Norge, för där finns det en helt annan problematik. Där är det nämligen inte alls ovanligt att barnevernet, som är den delen av Soc i Norge som sköter just frågor om hur barn har det hemma, helt sonika dyker upp på dörren hos folk oanmälda, och tar med sig barnen baserat på allt från rena lögner till godtyckligheter. I shit you not – det händer tillräckligt ofta för att inte vara ovanligt, och du ska inte tro det räcker att du bevisar att grannen som anmälde dig till barnevernet gjorde det bara för att han var sur över att han inte fick bygga sitt garage halvvägs över på din tomt, utan du kan få slåss i åratal för att få tillbaka dina barn igen.

Så ni kan ju gissa hur jag upplever det när BUP beter sig som de gör, och de till råga på allt gör en orosanmälan till Soc… Dessutom på 16-åringen, som allting fungerar SÅ mycket bättre för sedan han flyttat till mig, och som är gammal nog att själv bestämma vem han skal bo hos, eller till och med att flytta hemifrån om så (det finns ingen tingsrätt i världen som tvingar hem en 17-åring som bestämmer sig för att flytta hemifrån). HONOM väljer BUP att göra en orosanmälan på, trots att han fyller 17 i början på oktober i år. Alltså…what?? Vad fan är det som försiggår i huvudet på de här människorna?? Det är inte utan att man undrar, för bitvis känns det väldigt mycket som dokusåpa över det hela. Det är en galen värld vi lever i.

Jaja, man får försöka tänka framåt, på alla bra saker som kommer i framtiden. Om 3 år kanske vi ägnar sommaren åt att flytta till Spanien? Barcelona är en stad vi pratar en del om just nu, så jag har bokat 10 dagar på ett hostel mitt i Barcelona i juni nästa år. Högst oklart om jag kan få ihop det ekonomiskt för en sådan resa, och ingen vet ju hur det kommer se ut med reserestriktioner om ett år, men jag har bokat med gratis avbokning ända fram till dagen innan vi ska åka, och ingen förskottsbetalning alls. Det får vara något att längta efter och jobba mot, och går det inte så går det inte. Då får vi göra den resan senare. Det dröjer ju minst tre år innan en eventuell flytt är aktuell i vilket fall, så allting före det är ju bara ren upptäcktsfärd för att se hur det känns när man är där i några dagar.

Jag har bokat ett privat rum med eget badrum och utgång till en sån här balkong åt oss, så det blir i praktiken som att bo på hotell ändå, fastän det är ett hostel. 🙂

Sova var det, ja… God natt! 🙂

4 kommentarer

  1. Jaaa klart du måste ha gröna bananer på fötterna också.

    Och ja.. tänk om en ändå bara kunde flytta och få leva utan all denna kontroll överallt…från mvc till bvc till faderdkapsutredningar till skolsköterskor och ica-kort och betalkort och läkare (som VARFÖR skriva det i journalen: “Mamma hade med sig fyra av syskonen” när tex V sökte vård för en ond tå eller what ever. Gaaah!)
    Och bara för att en inte lever i kärnfamilj så behlver en känna myndigheters granskande blickar och frågor…. låt mig vara!

    1. Author

      Precis! Det där är inte normalt nånstans, tycker jag. Det svenska övervakningssamhället är ett jag har fruktansvärt svårt för, och det är ytterligare ett tungt vägande skäl till att jag vill flytta härifrån.

      1. Ja!! Bvc och sånt är ju frivilligt men det är knappt en vågar avsäga sig bebis-vägningar och hembeslk osv….för då riskerar en att åka på en anmälan till soc. Det är inte helt ovanligt. Gaaah. Jag flyttar med dig haha

        1. Author

          Eller hur! Jag glömmer aldrig hur kränkande det kändes att bli påtvingad ‘BB på väg’ och det där förbannade hembesöket från BVC. När 16-åringen var nyfödd och jag behövde byta på ungen mitt under besöket, så tog jag henom med mig ut i den lilla tvättstugan bredvid köket, där jag även hade skötbord och allt sånt. Det var ett litet utrymme, precis så en vuxen människa kunde stå där inne med bebisen – och in där ARMBÅGAR sig den här människan, alltså bokstavligen, och knuffar mig åt sidan för att hon ska se hur jag gör när jag tvättar min unge. Det kokade i mig, kan jag säga… Men det var ju bara att finna sig i, precis som alla andra påhitt de har här.

          Ja!! Följ med! 😀 😀

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *