Hedvig och jag

För några år sedan (snart 10, inser jag när jag skriver dessa rader – var tar tiden vägen??) skrev jag min C-uppsats i retorik. Jag skrev om Hedvig Charlotta Nordenflychts epos ‘Tåget över Bält’, och fick min kandidatexamen när den var godkänd.

När jag jobbade med uppsatsen, så gjorde jag enorma mängder research om Nordenflycht också. Det var fascinerande läsning. Hon var verksam under 1700-talet, då de flesta kvinnor var omyndiga och prisgivna männens beslut, och det var inte vanligt att kvinnor fick vare sig utbilda sig eller fatta ekonomiska beslut. Änkor var praktiskt taget de enda som var undantagna från detta, eftersom en änka blev myndig när hennes make dog.

Nordenflycht tillhörde överklassen, och hon utnyttjade sin position för att propagera för kvinnors rättigheter. Hon ansågs vara den mest radikala kvinnopolitiska författaren, och hon utnyttjade Upplysningstidens idéer kring tron på människans förnuft, samtidigt som hon också påtalade vikten av dygd, som även det var en viktig fråga under 1700-talet.

Nordenflycht var också medlem i Sveriges första fast organiserade litterära sällskap, Tankebyggarorden, och blev snart även den centrala gestalten inom denna orden. Det här var med andra ord en kvinna som både sågs och hördes under en tid då kvinnor skulle vara timida och osynliga.

Nordenflycht blev inte så gammal, hon dog redan som 44-åring. Det sägs att det var av olycklig kärlek, då föremålet för den samme valde en annan kvinna och Nordenflycht därmed kastade sig i sjön. Vad som hände sedan är lite oklart, för här går historierna isär. Det tycks dock råda någorlunda konsensus om att hon inte drunknade, utan kunde räddas. Dock dog hon tre dagar senare, i sviterna av nerkylningen i det kalla vattnet, och något man kallade ‘vattusot’. Oklart om de syftar på lunginflammation eller liknande, men det är väl inte osannolikt.

Nordenflycht är begravd i Skokloster, där hon också bodde, och hennes grav finns utanför ena långsidan av kyrkan där. Jag besökte hennes grav i december förra året, och det är inte utan att jag önskar jag hade fått tillfälle att träffa henne. Hon var tveklöst en kvinna som gick utanför normerna i vissa avseenden, och jag känner nog igen mig i det, på sätt och vis.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *