Här sitter jag och längtar

Med två timmar och en minut kvar av helgen kunde äntligen jag med få ta helg. Underbart är kort, sägs det ju. 😛 Men jag känner mig hur som helst riktigt nöjd med vad jag har presterat den gångna veckan, från engagemang och tid spenderat på studier, till duggan (även om den kanske inte gick vägen riktigt), till att nu ha jobbat hela helgen också. Heja mig! Det gjorde jag bra. 😀

Dagens pass var dock tungt, det ska jag inte sticka under en stol med. Det kändes i kroppen att det har varit en tuff vecka, och jag hade bra gärna bara stannat hemma och haft en lugn och skön söndag i soffan. Men icke, jag tog mig i kragen och åkte iväg, för annars blir det ju inga makaroner på bordet.

Jobbpasset gick bra, även om tiden gick förskräckligt långsamt i början. Men patienten var trevlig och bitvis kvick i repliken (När jag efter att jag presenterat mig och frågat vad hon hette så frågade hur hon mådde, fick jag svaret “jaaa – jag är nog mest obstinat!”, haha!). Sen tyckte hon jag såg MYCKET yngre ut än 47, och att jag var väldigt lik Anna Book, som hon tyckte är fantastisk vacker (det måste ju betyda att jag är åtminstone lite halvsnygg, va? 😛 ). Vi behöver ju inte låtsas om att hon tio minuter senare säger att hon ser så illa…host, host. 😂 Man får ta den ömhet som bjuds, sa kärringen som slog huvudet i skåpdörren. 😉

På hemvägen njöt jag av att det INTE regnade så vansinnigt som det gjorde i går. Det skulle jag naturligtvis inte ha gjort, för med två mil kvar hem så såg ju vädergudarna sig nödgade att sätta mig på plats en smula, och välte sina nattpottor över mina trakter. Hmpf. Men tack och lov var det bara en kort bit det regnade riktigt illa, sen var det överkomligt för resten av vägen. Och när jag kom hem regnade det nästan inte alls.

Väl hemma blev det fryspizza med extra ost, vilket känns som en riktig kulinarisk läckerhet efter en sådan vecka som jag haft. Lagom komplicerat dessutom.

Dinner is served! Och jo, det är möjligt att jag gick liiiite överbord med den extra osten. Men vad fasen, ost är gott!

På tal om ingenting, så re-postade någon av mina vänner en bild från Barcelona, från en grupp som en spansk turistbyrå (i Barcelona, så klart) hade postat på Facebook. Jag kände mig ju nödgad att trilla in i sagda grupp och spana lite, och där hittade jag de här bilderna. Om jag blev ÄNNU MER nyfiken på Barcelona nu? Oh yes! Jag börjar ana varför alla mina vänner som varit där pratar så lyriskt om stan.

Hav direkt utanför stan (SOM jag längtar efter havet!), och en helt galet lång boardwalk. Hjärta på det!
Alltså…WOW. Jag blir mållös bara av bilden. Vilken grej! Den här bara måste jag ju se!
Finns det något mysigare än såna här smala smågator och gränder?

Ja, i kväll (natt) går jag allt och lägger mig med en stor portion Spanien-längtan. Och även en stor längtan efter den dagen då jag är färdig utbildad och kan ta vägen vart jag vill i världen, och aldrig någonsin igen behöver läsa den här förbannade biologiska baskursen. 😉

Plan för morgondagen:
– Fortsätta sammanställningarna av tidigare föreläsningar som förberedelse inför tentapluggsveckan i november.
– Ta en långpromenad (känns som jag inte sett vare sig sol eller dagsljus på en månad, typ).
– Ta mig igenom en ny underbar föreläsning med mr. Långrandig + en miljard frågor.
– Telefonmöte med 14-åringens läkare ang. hans medicin.
– Baka en pumpapaj.
– Börja skörda det sista i trädgården och påbörja de saker som kvarstår att göra innan trädgården nattas för vintern.
– Städa vardagsrummet och toaletten nere åtminstone.

Alltså…wtf?? Precis ovanför mitt huvud i soffan i vardagsrummet. Käckt. Not. Här måste städas! Dessutom behöver jag ju få upp mitt fina höst- och Halloweenpynt nu, det är hög tid för det. Och även om spindelnät för all del är Halloween-igt, så föredrar jag faktiskt fejksorten.

2 kommentarer

  1. Haha jag trodde att det var en kabel som hängde först…sen fattade jag 🤪😄😎

    Härligt med en så bra vecka. Fantastiskt bra jobbat ❤⭐

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *