Happy Valentine’s day

Det är alla hjärtans dag i dag, och jag gjorde en snabb sökning på vad Valentine’s day egentligen var från början. Det var faktiskt ganska intressant, för det hade ursprungligen ingenting med kärlek att göra, utan handlade dels om markeringen av flera olika helgon som alla hette Valentine, och det hade att göra med att vårens advent sades börja då i England. Är det inte fint? Man väntar alltså in vårens ankomst. Mysigt. Sedan har det där korrigerats lite i almanackorna med åren, men det är fortfarande ungefär vid den här tiden som våren börjar vakna och det börjar spira och gro. Och det enda kärleksrelaterade tycks komma från en dikt skriven av Chaucer år 1382, men handlade då om fåglar, i alla fall bildligt. Men från mitten av 1800-talet ungefär började det som blivit dagens Alla hjärtans dag att växa fram, bland annat kom det då choklad paketerat i hjärtformade askar avsedda för just 14 februari.

Det om detta. Jag är fortfarande lyckligt singel och ser inte att jag kommer sluta med det inom överskådlig tid. Det innebär inte att jag tycker Alla hjärtans dag är jobbigt på något sätt alls, men jag markerar det inte heller nämnvärt. I dag blev det egentligen ingenting alls, för jag har varit galet trött, samtidigt som jag behövde åka till stan på en jobbintervju.

Det började med ett sms på morgonen som väckte mig. Då hade jag sovit lite drygt 5 timmar, men kunde inte på något villkors vis somna om igen efter det. Hepp. Men det var ju ett trevlig sms för all del – det var någon som ville boka in min 5:e jobbintervju – hurra! Efter att ha försökt somna om en stund så fick jag ge upp och kliva upp istället. Självklart har jag jordens djefla utbrott av vuxenakne också nu, när jag ska åka på en massa intervjuer, och i dag var inget undantag. Så toktrött och med ett ansikte som såg ut som om jag gjort en faceplant i närmaste rivjärn var det bara att ta sig an dagen.

Dagens intervju var på neurointensiven på Akademiska. Jag blev ganska förvånad över att jag fick en intervju där, för jag trodde faktiskt inte jag hade någon chans. Det hade jag inte heller – typ. Det visade sig att hon jag träffade hade missat att jag inte redan är utbildad undersköterska, och på just den här avdelningen behöver man kunna en rad saker på förhand, som att sätta infarter (jag har inte gjort det på 12 år, så jag behöver nog lära om det), sätta kateter, provtagningar, intubering och en massa annat som jag aldrig har gjort förut. Men hon bad att vi skulle hålla kontakten och ville väldigt gärna att jag hör av mig nästa vår, när jag börjar närma mig slutet på T2, så kunde vi återuppta diskussionen då. “Jag BEHÖVER såna som dig!” sa hon eftertryckligt, och jag upplevde det som en bra och väldigt trevlig intervju även om jag inte kan anställas där just nu. Hon tog sig även tid att visa mig avdelningen även fast vi konstaterat att jag inte kan anställas just nu, och det är verkligen en häftig avdelning att jobba på. De hanterar alla möjliga typer av skador, som exempelvis kraftiga skallskador och liknande. Jag som dessutom alltid varit intresserad av neurologi, jag skulle ju älska att få vara där och lära mig en massa nya saker. Jag kommer garanterat höra av mig till henne nästa år, och med lite tur kanske jag får praktik på den avdelningen under utbildningen också. Så, allt som allt kändes det jättebra, och det känns väldigt positivt att hon verkade tycka så bra om mig och att hon ville ha dit mig nästa år, när jag har de grundläggande praktiska momenten på plats.

Jag hade funderingar på att vänta kvar i stan och möta upp 14-åringen och 16-åringen som skulle komma från Stockholm, men när jag insåg att jag skulle få sitta och rulla tummar i minst två timmar så bestämde vi att jag skulle åka hem istället och de skulle ta tåget hela vägen. Jag sladdade förbi Coop i Boländerna för att handla middag, men hade ingenting planerat innan jag klev innanför dörrarna. Dessutom var jag vrålhungrig, vilket gör det ännu svårare för mig att komma på något att äta. Konstigt nog – alla andra människor är typ sugna på allt och handlar allt möjligt junk om de är hungriga när de kliver in på affären, medan jag inte vill ha något alls när jag är hungrig. Jag vill bara därifrån. Det slutade med en massa olika pommes frites (allt från skruvar till sötpotatis till mega-pommes), och två stora paket med panerad torsk (inte fiskpinnar alltså, utan de där stora bitarna) och två paket med de där nya fisknuggetsarna. De sistnämnda var faktiskt riktigt goda och blev härligt knapriga i ugnen, så dem ska jag absolut göra fler gånger.

Väl hemma blev det lite halvtidsvila och försök att återfå lite energi innan jag sparkade igång maten. Tur jag hade valt grejer som skulle tillagas i ugnen, även om det blev två fulla plåtar som jag inte kunde tillaga samtidigt. Men det blev helt okej i slutänden, alltihop. Sedan kollade 16-åringen och jag på Shazam!, en film som visade sig vara roligare än jag trodde den skulle vara (de andra två hängde på sina rum). Lite vantstickning på det, och att bara återhämta sig i soffan var precis vad jag behövde nu i kväll. Fast efter filmen tog jag mig i kragen och snodde ihop en laddning chocolate chip cookies, som fick klart godkänt av 16-åringen. Kul!

Chocolate chip cookies med både mörk och ljus choklad.

Ja, det var väl egentligen den dagen, det. Eller jo, förresten, jag sökte faktiskt ett jobb till i kväll, ett som inte alls har med sjukvården att göra. I går råkade jag få en annons i mitt flöde på Facebook, där Trafikverket sökte förarprovare/trafikinspektöraspirant (now, there’s a mouthfull), och med en timme kvar innan ansökningstiden gick ut slängde jag ihop ett personligt brev, fotade körkort och sammanställde alla dokument, och skickade iväg en ansökan. Jag tar det säkra före det osäkra just nu, så jag söker typ allt jag har minsta lilla chans att få. Och just det här jobbet inleds med 1 års utbildning med start i september, och du får betalt under hela studietiden (ca 24 000/mån). Och blir du godkänd på alla examinationer, så har du jobb direkt efter utbildningen, och kan, om jag förstått det rätt, kliva upp på en lön på 36 000/mån. Helt okej det med, och bonus för att utbildningen är betald.

Nu ska mitt stackars pizzafejs få en ordentlig tvätt, innan jag trillar omkull under täcket. G’natt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *