Ganska precis en månad

Den 26 februari jobbade jag mitt första pass som anställd på 16 månader, vilket innebär att jag nu varit tillbaka i jobb i ganska precis en månad. Är det verkligen inte mer?? Det känns som att det har passerat mer tid än så. Antagligen för att jag jobbat på så många olika ställen nu. Dels inom äldreomsorgen, men också på en rad olika intensivvårdsavdelningar på sjukhuset. Jag har till exempel varit på infektion, thorax och på kirurgen, och jag har lärt mig massor av nya saker och börjat lära känna en massa nya människor.

Om jag ska välja en avdelning som är “bättre” än alla andra, så är det nog thorax, som jag nu varit hos två gånger. De är fantastiskt trevliga, och väldigt duktiga på att ge positiv återkoppling. Jag fick ju fantastiskt bra feedback i slutet av mitt första pass där, och i dag fick jag höra att jag tydligen hade fått väldigt gott omdöme internt också av dem som hade träffat mig den gången, plus att hon som berättade det (och som tydligen var den som bokade in mig till i dag) sa ‘dig måste vi nog se till att behålla!’ när hon fick höra om min bakgrund inom fysisk säkerhet. Det var så klart roligt att få höra. Sen fick jag väldigt positiv feedback även från en av undersköterskorna jag jobbat tillsammans med i dag, och som också var väldigt uppskattat. När jag gick hem så sa hon att hon hoppades att jag kommer tillbaka och jobbar där fler gånger. Det hoppas jag med, för jag trivs bra på den avdelningen. 🙂

I dag gick min dag en liten smula över stock och sten bitvis dock. Jag tog det lite lugnare under förmiddagen i dag än i går, så det blev nästan lite brådis att komma iväg till jobbet. Sen hann jag inte köra mer än typ 300 meter hemifrån, sen trillade plötsligt backspegeln på förarsidan av och gick i tusen kras! WTF?? Alltså, hela armaturen sitter som den ska, det var bara spegelskivan som helt sonika trillade av bara. Väry annoying. Måste kolla i morgon hur jag ska fixa det där, och asap – jag ska besikta bilen den 6 april! Iiik! Lär ju få nerslag så det visslar om det om jag saknar en backspegel liksom. 😛

Sen hamnade jag så klart bakom en massa traktorer och söndagsåkare på vägen in till stan, och när jag väl kom fram till sjukhuset, så fanns det så klart inte en parkering att uppdriva. Gah! Sladdade in på avdelningen någon minut efter 14, när jag skulle börja, och sprintade mer eller mindre in för att hitta arbetskläder och byta om. Och så klart hade de inga byxor i min storlek. Det slutade med att jag och en undersköterska rände upp en trappa till en annan avdelning, där de så klart hade rapport just då, vilket innebar att vi inte tog oss in i deras omklädningsrum. Vi försökte vänta lite, men klockan gick och vi fick ge upp och gå en trappa ner igen. Då pekar undersköterskan mig in i en lång korridor tillhörande akuten, och säger åt mig att följa den och helt sonika fråga första bästa jag råkar på om de kan hjälpa mig lösa klädfrågan. Jag lyckades haffa en jättetrevlig tjej som guidade mig till ett klädförråd i närheten av avdelningen jag skulle jobba på, och sedan tillbaka till min avdelning, så att jag fick byta om. Det slutade med att den stackaren jag skulle avlösa inte kunde lämna förrän klockan 14:23, nästan en halvtimme över tiden. Förvisso var det inte mitt fel, men det känns alltid taskigt när någon annan måste täcka upp för en på det sättet.

Själva jobbet gick bra, jag trivs bra med att jobba med bara en patient åt gången och att göra det jag kan för att de ska må så bra som möjligt. Så här långt har jag haft förmånen att ha patienter som allihop blivit markant piggare just under mina pass, och sånt är ju extra roligt så klart. 🙂
Det var ändå riktigt skönt att få komma hem i kväll och veta att jag har en dag ledigt innan jag ska jobba dag på ett av mina äldreboenden på fredag. Fast jag är samtidigt inte tvärslut trots att jag nu jobbat tre dagar på rad, så det är ingen tvekan om att det här passar mig mycket bättre än att jobba på äldreboende.

In other news, så har vi äntligen kommit så långt att 14-åringen får börja på sin nya skola nu på fredag – hurra! Nu ska jag bara få honom att sköta sin sömn så att han orkar… Den biten är något av en utmaning med en 14-åring som har hormoner sprutandes ut genom öronen. Jag hoppas dock att han ska landa lite under de kommande månaderna, och att hormonpåslaget blir något mindre påtagligt. För när de inte är närvarande så är han världens bästa kille. Och när de är närvarande så är han fortfarande världens bästa kille, det är bara det att han tappar lite ödmjukheten och respekten inför andra då. Påfrestande, och jag hoppas det går över snart.

Dags att avsluta och krypa i säng. I morgon är en ny dag och en LEDIG dag! Nå, jag behöver i alla fall inte åka och jobba i morgon. Däremot kommer det finnas gott om saker att göra, för jag har typ en miljon olika telefonsamtal att avverka, tvätt som ska fixas, mat som ska tillverkas och en massa annat. Det blir kul! …eller full rulle, om inte annat. Om jag längtar till fredag kväll, när jag har jobbat klart för dagen och ska vara ledig hela helgen? Oh yes! 🙂

Gårdagens jobboutfit på kirurgen. Man är som en regnbåge nu för tiden! 😛

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *