Försvinnande snabbt

Jag tycker mina dagar går så otroligt snabbt, och försvinner med blixtens hastighet, allihop. Jag har en miljard saker jag vill hinna göra, men dygnet har helt enkelt inte tillräckligt många timmar för allt jag behöver göra, allt jag måste göra, och alla roligheter jag vill hitta på.

I dag har varit en dag med mycket inspiration, och en dag då 16-åringen och jag har hängt en del. Det har varit riktigt skönt, och jag har haft en gnutta ledighetskänsla mitt i allting. Jag började dessutom jobba på bubblorna på ärmarna till det där designprojektet jag håller på att kopiera, och för första gången förstår jag varför så många säger sig bli lyckligt beroende av att sticka dessa bubblor. Himmel, vad kul det var! Jag vet inte varför, för jag har då stickat sådana många gånger förut utan att bli lika bergtagen av dem som jag blev i dag, men i dag var det något alldeles särskilt underbart med att se dem växa fram, en efter en.

Bubblor! Ja, eller vad de nu heter på svenska, jag har faktiskt glömt bort det, så jag kallar dem bara bubblor, för det låter så kul. 😛

Jag har en långt gången idé om att sticka samma topp igen fast med röda ärmar och vita bubblor, som en flugsvamp liksom, och att göra en sån där fransk basker som också är röd med vita bubblor, och så sy en röd långkjol till med vita prickar på, och göra armband med röda och vita träpärlor, och kanske köpa ett rött paraply till med vita prickar, och så skor måste man ju ha som passar till, och…eh, ja. Inspirationen flödar, kan man säga, och jag ser för mig alla roliga bilder jag skulle kunna ta på det där. Vi får se om jag gör verklighet av det, men roligt vore det i alla fall.

En annan rolig sak var att 16-åringen började prata om att han önskade sig snickarbyxor. Jaha, sa jag, och gick in i arbetsrummet och drog fram mina älskade snickarbyxor som garderobstrollen sytt in nåt alldeles förskräckligt medan jag sov, och som jag hade en vag illusion om att jag skulle kunna på något sätt sy ut så att de skulle passa igen. Men vips, så hade 16-åringen lagt beslag på dem, fastän de var en aning stora på honom. Men han älskar dem ändå, och tycker det är rätt skönt att de är lite baggy. Sedan hämtade jag en tunn, ljusblå skjorta jag älskar, och som jag liksom snickarbyxorna knappt använt på grund av de där förbenade garderobstrollen, som jag tyckte han skulle prova. Han vill helst ha långärmat som han bara kan vika upp lite även så här års, men har ju baske mig bara tjocktröjor och flanellskjortor i princip, vilket blir alldeles för varmt. Så han drog på sig skjortan, och vips hade jag blivit av med den också. Men det blev jättesnyggt på honom, och han stormtrivs i sin nya outfit. Kul! 😀

Lycklig 16-åring i ny outfit (som jag knappt använt alls).

Efter maten lyckades jag till och med få med mig honom på en liten promenad upp i skogen – halleluja! Det var riktigt skönt (om vi bortser från lårskavet jag fick), även om det hade blivit kväll och därför var alldeles gräsligt med myggor ute. Och på hemvägen kom den en katt och ville snacka lite, till 16-åringens stora lycka.

Men hallå där – vad har du under min kjol att göra??
Nyblivna kompisar.
Lite gos måste man ha.

Väl hemma tog jag ett litet ryck på trädgårdsfronten, och planterade ut purjolök och några honungsört. Jag börjar känna allt mer att jag vill få allting planterat där det ska vara nu, och få igång allting utomhus, så att jag kan täckodla ordentligt – dvs, få täckt över rabatterna med bland annat gräsklipp, så att jag slipper att det växer så mycket ogräs där, samt att jag förhoppningsvis även kan slippa kattskrällen som vill använda min rabatt som toalett. Det är nån katt som har bajsat bland mina solrosor någon gång i natt, och jag vet inte vad kattskrället hade ätit, men det luktar huggorm i halva trädgården om de där bajskorvarna – urrrk! Så även om jag inte egentligen har så mycket emot katter per se, så kan jag bli tokig på att de ska riva runt och skita i mina planteringar.

Purjolöken utplanterad, så nu får vi se vad den tycker om det. Jag kunde nog ha planterat dem mycket tätare, för riktigt så där mycket utrymme behöver de nog inte, men jaja.
Tio taniga honungsört fick flytta ut i solrosrabatten, mest för att jag tycker de har stagnerat lite inomhus. Jag har tio till kvar som jag ska sätta i en annan rabatt. Hoppas de här överlever och tar sig nu då, för det här är en växt jag vill ha gott om i min trädgård. Och jag hoppas verkligen kattskrället inte försöker använda rabatten som toalett igen, och gräver upp mina plantor, för då blir jag förbaskad på riktigt.

I övrigt är det inte så mycket att rapportera, annat än att vi fick svar på egenremissen som skolkuratorn tyckte vi skulle skicka till BUP i den närmaste lilla staden, och där hon hade en annan elev gick som trivdes jättebra. Svaret vi fick var dock att remissen avvisades eftersom det är en annan region än den vi bor i. Heh. Man kan ju tycka att skolkuratorn borde veta det innan hon uppger det som alternativ, kanske? Men skit samma är det, vi har ju läkaren som skrivit en ordentlig remiss till BUP i den större människobyn, och den regionen tillhör vi i alla fall.

Dagens lyckopiller-to-be:
Min rhododendrom blommar snart för fullt!

Sprickfärdigt av blommor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *